Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Tidskapare

Rensa ogräs vid bärbusken

Många undrar hur jag hinner så mycket i vardagen. Jag står ofta lite förundrad inför den frågan. Vad då hinner? Vad är att inte hinna? Det handlar ju bara om bra prio-listor och borra ned blicken i golvet och köra tills man är klar.

Så kom mamma förbi idag. Hon skulle vara barnvakt åt två barn medan jag drog på ridning med Sötnosen. Det slutade med att hon bara var barnvakt åt Lilleman för Lilla Hjärtat hittade två kompisar som han drog vidare med för en timme studsmatta.

När jag kom hem var ogräset borta.

”Men vadå? Vad skulle jag annars göra medan Lilleman stod vid busken och åt vinbär?”

Tja, vila på solstolen och njuta av solen? Läsa tidningen, som hade sin premiär i brevlådan just idag? Äta vinbär tillsammans med Lilleman?

Nope. Inte alls. Hon går på min linje. Utnyttjar tiden på bästa sätt. Visst, det är mycket skönare att njuta av solen. Det är givet. Det är bara mycket bättre att rensa ogräs i solen.

Den där tidskapargenen kommer visst inte från främmande…

Städa under skrikfas

Det var ett tag sedan jag kom med ett tidskapartips, men idag kom jag på ett riktigt bra ett. Det var nästan svårt att slita mig från Svamp-Bob ett litet tag för att delge er det (NOT!).

När jag kom hem från jobbet idag satt alla tre i badkaret. Redan i hallen hörde jag förnöjda glada utrop och jag såg framför mig rosiga lyckliga barn. Underbart.

Tills jag kom hem som sagt. Då bröt kaoset ut. Jag fick börja med att gå in med hela handen och peka vart skåpet skulle stå. Lilla Hjärtat fogade sig rimligt snabbt, men Sötnosen var inte alls med på tonerna. Hon vägrade lyssna på vad jag sade. Eller rättare sagt. Hon plockade raskt bort ordet ”inte” i meningen. Så det skvättes över hela golvet, det kastades med leksaker och det dracks badvatten.

Efter en del tomma hot fick man ju sätta ned den där berömda svajiga foten rejält och säga ifrån. Med så lugn stämma som möjligt. Det gav naturligtvis effekt. På signalhornet.

Hon bröt ihop å det grövsta. Skrek och gormade så att Lilla Hjärtat tog ett förskräckt skutt ur badkaret och sprang ut i säkerhet hos Mr Underbar och Lilleman. Hon gastade och betedde sig så att jag (återigen) var glad för att vi bor i hus och inte lägenhet. Inte för huset som sådan (läs Husmyten) men för grannars skull. Så godhjärtad är jag.

Man kan inte lämna en helt hysterisk Sötnos i badkaret fast vattnet för länge sedan redan spolat bort i avloppet. Eftersom jag har svårt att sitta sysslolös så tog jag fram städgrejorna och började städa hela toaletten. Jag hann gno till och med bakom elementen innan hon lugnade ned sig så pass så vi kunde resonera lite om det nu var nattlinne eller pyjamas vi skulle ha på oss (jag vet, det är verkligen på den nivån. Det började med Hanna Montanaklänningen som jag lyckades byta till nattlinne eller pyjamas. Jan Eliasson, släng dig i väggen!). Medan hon funderade ytterligare på saken hann jag sortera alla svarta strumpor som ofta söker maka men hamnar oftast vid fel partner.

Så, mitt tidkapartips är att använda de där 45 minuterna när något barn har gått in i trotsväggen och bara kan skrika och kanske till och med måste skrika. Istället för att bli arg och hetsig så använder man energin till något helt annat. Städning fungerar på det mesta. Hur ofta torkar man av listerna? Hur ofta tar man hyllorna inne i badrumsskåpet?

Kanske egentligen bara medan man resonerar om nattlinne eller pyjamas.

Inför gästerna:

Jag gillar att ha gäster. Det var nog det enda argumentet som jag föll för när vi tittade på hus. En gästvrå där gästerna kan rå om sig själva utan att känna sig besvärade. Även med egen toalett och dusch. Det har vi och det gillar jag.

Meen, jag är också pedant. Vilket skapar lite onödig stress när gäster ska komma och huset inte helt är på tipp topp. Snarare soptipp. Mina stressnerver ska dock inte hindra att det kommer gäster. Meen, jag vill heller inte skrämma bort gästerna genom allt för mycket skit på golvet och vrålande dammlejon under sofforna.

Så, jag har funderat ut en megasnabb gäststädning. En sådan där som gör att man är klar fem minuter innan gästerna kommer. Man är inte helt nöjd, men tillräckligt för att gästerna ska få komma in.

Förberedelser:

1. Har ni ett gästrum, ha alltid det uppbäddat och klart. Perfekt för spontangäster samt man sparar enormt med tid just innan besöket.

2. Lägg lite manken till och håll upplockat i huset hela tiden. Går ni från vardagsrummet till toaletten (en ganska så lång väg hemma hos oss) så plocka undan längs vägen. Alltid är det något vid tvn som ska till köket osv. Har man alltid någorlunda röjt i huset ser det alltid välstädat ut.

Just innan gästerna:

1. Hinner ni inte städa hela huset så satsa på badrum och kök. Det är där man kollar och det är också där det syns. Spruta över med Mr Muscle, torka av och fyll på med toapapper. Det kommer man långt med.

2. Barnens rum kan man alltid underprioritera då det är mera okej att det är stökigt där inne än tex vardagsrummet.

3. Försök bjuda hem gäster till den mörkare delen av året/dagen. När solen ligger på kommer obarmhärtigt de skitiga fönstrena fram samt dammet virvlar i dess strålar. Släck ned, tänd stearinljus så är det ingen som märker hur det ser ut. Viktigt dock att man torkat upp under köksgolv, så man inte stampar i något obestämbart och klibbigt.

4. Luktar det illa någonstans? Ta reda på vart och åtgärda. Det finns inget värre än sunklukt från tex återvinningslådorna.

Det var det! Bjud hem gäster över jul och tänk inte så mycket över resten!

Tidkaperi i Juletider

Nu är alla julklappar samt födelsedagspresenter för den gigantiska massa i familjen som fyller år i januari inhandlade. Lätt som en plätt. Vad är problemet?

Mina tidstips inför julen är korta, enkla och konkreta. Så här ska man bara göra:

1. Ha en lista alltid redo när folk vräker ur sig under sommaren ”det här önskar jag mig i julklapp”. Ni skulle bli förvånade över hur ofta man faktiskt säger det utan att tänka. Desto roligare och mer överraskade blir de. Med listan i hand går julhandlingen fort.

2. Om ni är många vuxna i familjen och på något sätt vill ge julklappar men inte idds till alla 10 (eller 20 om man är det) så kör den blindade versionen. Lägg alla namn i en hatt, bestäm en summa (typ 500 så det blir lite rejält) och så drar man sitt hemliga namn. Alltså, den man ska ge julklapp till. En vuxen = en julklapp. Roligare, antagligen billigare, och betydligt snabbare inhandlat.

3. När vi ändå är där på effektivitet och billighet. Mina barndomsjular var otroligt ofta hos mormor och morfar. Vi var ett par stycken i släkten, typ 30 stycken eller fler. Som jag minns det så stod mormor och gjorde grisfötter, syltor, skinka och allt vad det är själv. Vilket slaveri. Och vilka pengar. Nej nej, så kan det inte gå till. Inga mammor ska stå och slava vid spisen bara för att de lägger hus till vid julen. Hos oss har vi en stående lista på julbord (som fungerar lika bra till påsk och midsommar). I år ska jag inhandla leverpastej, prinskorv, ost, kaffe och så var det något mera jag inte kommer ihåg. Sedan är det klart för min del. Det klarar man av på en pisskvart och sedan kan julen ställa sig framför dörren så jag kan släppa in den. Kom ihåg det! Spara på era mammor och deras ekonomi (och kom inte här med något jämlikhetstjafs, för erkänn, det är mammorna som gör det!).

4. En annan sak vi har börjat med har inget med effektivitet att göra. Heller inte tidspar. Bara lite roligt. Vi byter jultomtar mellan grannarna. Min man tomtade för två av grannhusen medan vi hade en fransk tomte på besök förra julen. Man märkte direkt hur de lite äldre barnen räknade in de vuxna och hur förvirrade de blev när antalet stämde. Speciellt när Mr Underbar körde en ”Jag ska bara gå och köpa en tidning”, tomten kom och sedan kom Mr Underbar in genom dörren igen. Total förvirring. Rätt underhållande. Man ska lura de små så länge det bara går!

Hur som helst! Ha en riktigt bra jul, vart ni än är och hur ni än gör. Stressa lugnt!

Sluta älta!

En av mina absoluta favoritböcker är ”Tisdagar med Morrie” av Mitch Albom. Den handlar om en tidigare elev som möter sin gamla professor, nu döende i ALS. Boken är en tankeväckande resa om hur man ska hantera livet både mitt uppe i det och i livets slutfas. Har ni inte läst den så är det ett absolut måste! Eller åtminstone se filmen…

I alla fall. Ett av mina favoritavsnitt och något jag tagit helt till mig är när eleven frågar professorn om han inte är arg och bitter över att han sakta förtvinar bort i ALS. Jo, svarar han, men han vägrar låta det förpesta hans liv. Däremot väljer han att tycka synd om sig, gråta, skrika och beklaga sig en halvtimme varje dag. I hans fall mellan 5-5.30 på morgonen då alla sover. Sedan är det bra med det och dagen kan börja. Det är en så himla skön livinställning. Bryt ihop men gör det inte hela dagen, liksom.

På samma sätt ser jag med ältande. Ältande kan lätt fylla allt för mycket i en människas liv man förvandlas till en energitjuv istället för en problemlösare. Det går enorma mängder med tid och, kanske framför allt, resurser när det ska ältas. Inte bara för dig, utan även för andra i din omgivning.

Jag vill bara säga att älta och ventilera sig runt ett problem är två helt olika saker. Det är när ventilationen går i självspinn som ältandet träder in. Det är det beteendet som tar tid.

Istället rekommenderar jag att, enligt den sjuke professorn, ta en halvtimme om dagen och älta vad det nu är för ett problem ni har. Älta tills ni blir blå, i vilka ordalag ni nu vill. Skrik om det behövs. Eller gråt, det kan vara skönt ibland. När timmen är slut är det den närmaste problemlösningen som gäller och som man ska gå efter de nästa 24 timmarna. Tills det är dags att älta igen.

Ni kommer upptäcka att när man släpper ältandet kommer problemlösandet få plats i huvudet och allt blir genast mycket enklare. Och roligare. Även för omgivningen.

P3 Dokumentär 

Jag är en av de mest oallmänbildade människor jag känner. Faktum är att jag, lite i hemlighet, beundrar stort de som kan slänga sig med termer i Palestinafrågan samtidigt som de slår en slag för Studenstadens lokala namnanknytningar. Sådana som har läst alla inne-böcker samt klassikerna men ändå har tid att gå igenom alla dataspel samt vet vad som är bra att se på tv.

Sådan är inte jag. Det är lite så att jag ser fram emot att mina barn börjar skolan så jag kan sätta mig på skolbänken igen i förevändningen att ”bara hjälpa till med läxorna”. Mina långa utbildning till trots, jag minns det bara inte.

Det kan skapa viss problematik när man inte kan något om omvärlden, men jag har lärt mig vägar att ta mig runt det. ”Jaså Palestina, ja se det är en svår fråga. Vad är det sista du har hört om saken?” osv.

Min kära Svägerska tipsade mig om en schysst grej. Ladda ned p3 Dokumentär och lyssna på det istället för musik under barnvagnspromenaderna. Där finns massa bra och vältalig kunskap att lyssna in sig på.

Just nu har jag kommit hem efter en två timmars lång promenad i snålblåsten. I lurarna fick jag först höra om vad som egentligen hände i Ådalen 1931 (usch, vad hemskt! Visste ni det? I dagens Sverige!) och Hedersmordet på Pela i 2000 (se det hade jag hört om, men den här historian var otroligt välskriven och bra upplagd. Lyssna på den!)

Med andra ord, använd busstid, promenadtid eller ligga i badet tid till att bli lite mera allmänbildad, gärna med hjälp av P3 Dokumäntär!

Presentskåp i stressade tider

Alla vi är stressade. Det är lika bra att utgå från det. Jag tror inte jag känner en enda människa som inte uttalat säger att de är stressade. Är det inte på jobbet, så är det barnen eller den där julen som kommer som en lika stor överraskning varje år (precis som första halkan).

Okej, om nu alla är stressade kanske det är bra att hitta medel att reducera viss stress så man kan lägga den mängden stress någon annanstans. Något jag kan superstressa över är värdinnegåvor, julklappar, kalasinbjudningar som kommer i sista sekund och så vidare. Bara tanken att bege mig ned till Studentstaden för att hitta något lämpligt i en lämplig summa under alldeles för mycket tidspress är tillräckligt för mig att gå ner med hela flaggan.

Presentskåp är således lösningen. Fungerar asbra! När jag har tid gör jag ett överslag över hur många t.ex. fyra-årskalas det kommer inbjudas till under det närmaste halvåret. Sedan handlar jag lämpliga presenter till det, i lugn och ro. När inbjudan väl kommer är det bara att gå ned i matkällaren (där jag har mitt ”skåp”) och välja ut rätt sak. Lämpliga värdinnegåvor hamnar också där. Små bäbiskläder i stl 68 ser jag alltid till att ha hemma, för herre min dag vad folk ynglar av sig för tiden. Alltid kul att skicka iväg ett litet paket så snart en ny liten världsmedborgare gjort entre´.

Sammanfattning, skaffa er ett presentskåp och fyll upp det!

Amningstid och böcker

Om det är så att ni i ert liv befinner i er i amningfas så är mitt tips att utnyttja den tiden. Det kan vara att kolla ett avsnitt från den där DVD-boxen man har eller ta en kopp kaffe och meditera. Så länge det är något man får ut av själv och man tankar energi av.

Själv gillar jag böcker, och min amningstid är vikt till att endast läsa böcker. Jag lånar inbundna vällästa böcker på biblioteket. De kan jag ha uppslagna på sängen framför mig medan jag ammar i skräddarställning. Fungerar jättebra och det har gjort att jag nu kan avverka 3-4 böcker i veckan. Något jag bara klarade av i min ljuva ungdom.

Så, amma på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: