Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the category “Tidskapare”

Ordna aktiviteter med vänners barn

Något man verkligen inte prioriterar i sin vardag, men något man verkligen borde, är att hänga med sina vänner. Av en ren slump slumpade det sig sådan att Lilla Hjärtat blev anmäld till en simskolekurs där en av mina gamla kursare även har sitt barn.

De simmar, eller övar på att simma, i en halvtimme. Under den tiden ska föräldrar vara ute i korridoren och vänta. Glo in genom ett smalt fönster och le stolt.

Eller, så hinner man ordna med världssituationen med en god vän. Schemalagd tid. Varje vecka.

Framöver ska jag aktivt boka in mig på sådana barnaktiviteter. Några förslag?

Mormors tips till att kapa i svängarna

Många undrar hur jag hinner så mycket i vardagen. Jag står ofta lite förundrad inför den frågan. Vad då hinner? Vad är att inte hinna? Det handlar ju bara om bra prio-listor och borra ned blicken i golvet och köra tills man är klar.

Så kom mamma förbi idag. Hon skulle vara barnvakt åt två barn medan jag drog på ridning med Sötnosen. Det slutade med att hon bara var barnvakt åt Lilleman för Lilla Hjärtat hittade två kompisar som han drog vidare med för en timme studsmatta.

När jag kom hem var ogräset borta.

”Men vadå? Vad skulle jag annars göra medan Lilleman stod vid busken och åt vinbär?”

Tja, vila på solstolen och njuta av solen? Läsa tidningen, som hade sin premiär i brevlådan just idag? Äta vinbär tillsammans med Lilleman?

Nope. Inte alls. Hon går på min linje. Utnyttjar tiden på bästa sätt. Visst, det är mycket skönare att njuta av solen. Det är givet. Det är bara mycket bättre att rensa ogräs i solen.

Den där tidskapargenen kommer visst inte från främmande…

Tidskapartips – barnmatsburkar

Barnmatsburkar är alldeles för underskattade enligt min mening. Enligt min mening är de nämligen genialiska. De är små, kostar en tia, behöver inte vara i kylskåp samt håller rätt länge oöppnade.

Lilleman börjar bli för stor för barnmatsburkar. Nu äter han ju i princip vad som helst och när som helst. Barnmatsburkarna släpar jag dock alltid med mig.

Varför? För att stilla den plötsliga hungern som kan drabba vem som helst.

Ta till exempel förra helgen. Då var jag på Upplandsschottis med alla barn. Vi kom lite hastigt och lustigt ut genom dörren så jag hade inte så mycket mutor och mat i väskan som jag annars brukar. Tänkte att det nog serveras korv på plats.

Det gjorde det inte. Bara kaka och kaffe. Det är inte en bra kombination med mina barn. När vi tittat på dansen en timme så började magar att knorra. Vi var långt från närmaste kiosk eller affär och sedan jag smått desperat tittat runt omkring mig så kom jag ju på.

Lasagne i burk samt djungeldessert i burk.

Tre skedar och mamma håller i burken. De satt stilla som små ljus och åt gladeligen medan folk omkring skrattade.

Mycket bättre än bullar och kaka. Faktiskt också bättre än korv!

Bästa bästa fönsterputsartipset

Ja, nu är ju våren här och då har jag hört man både ska vårstäda och putsa fönster. Det hinns inte med i år. Får välja ett av alternativen. Och eftersom jag inskaffat mig en medhjälpare (nej, inte Mr Underbar) så väljer jag fönsterputsning i år.

Kärcher WV 50 plus. Honestly! Bästa grejen sedan hemmagjord potatismos! Allvarliga grejer det där. Närmast beroendeframkallande.

Om vi säger så här. Jag har inte bara många fönster utan även väldigt stora. Det tar sin lilla tid att putsa. Putsa har aldrig, verkligen aldrig, varit min favoritsysselsättning. Jag gillar inte att utföra den, det blir aldrig bra och sedan regnar det alltid precis när jag är klar. Första året i huset tog fönsterputsningen cirka 2-3 timmar och då blev det både randigt, strimmigt och fult.

Igårkväll gjorde jag mina tre stora köksfönster, som alltid är nedkladdade med mat (hur är det nu möjligt??!) och små handflatsprofiler. Mina värsta fönster ever. Det tog fem minuter, allt inklusive.

Man behöver bara ta en trasa, blöta ned den i lite vatten och diskmedel (Yes, men det vet ju alla), skvätta upp vattnet lite vårdslöst över fönstret. Ta fram den magiska apparaten och sedan suga (dammsuga som lilltjejen säger storögt) upp allt vatten. Torka rent kanterna med en torr trasa. Färdigt! Verkligen, jag skojar inte. Färdigt!

Nu finns det inga ursäkter att inte putsa fönster längre. Förutom det där regnet som kom lagom till fönstrena på utsidan skulle putsas. Får bli kvällens uppdrag. Klar på en kvart, cirka!

Köp en sådan, hittade ett bra pris i länken ovan. Ni klagar aldrig mera över fönsterputsningen! Jag lovar!

Tidskapare – Städa under skrikfas

Det var ett tag sedan jag kom med ett tidskapartips, men idag kom jag på ett riktigt bra ett. Det var nästan svårt att slita mig från Svamp-Bob ett litet tag för att delge er det (NOT!).

När jag kom hem från jobbet idag satt alla tre i badkaret. Redan i hallen hörde jag förnöjda glada utrop och jag såg framför mig rosiga lyckliga barn. Underbart.

Tills jag kom hem som sagt. Då bröt kaoset ut. Jag fick börja med att gå in med hela handen och peka vart skåpet skulle stå. Lilla Hjärtat fogade sig rimligt snabbt, men Sötnosen var inte alls med på tonerna. Hon vägrade lyssna på vad jag sade. Eller rättare sagt. Hon plockade raskt bort ordet ”inte” i meningen. Så det skvättes över hela golvet, det kastades med leksaker och det dracks badvatten.

Efter en del tomma hot fick man ju sätta ned den där berömda svajiga foten rejält och säga ifrån. Med så lugn stämma som möjligt. Det gav naturligtvis effekt. På signalhornet.

Hon bröt ihop å det grövsta. Skrek och gormade så att Lilla Hjärtat tog ett förskräckt skutt ur badkaret och sprang ut i säkerhet hos Mr Underbar och Lilleman. Hon gastade och betedde sig så att jag (återigen) var glad för att vi bor i hus och inte lägenhet. Inte för huset som sådan (läs Husmyten) men för grannars skull. Så godhjärtad är jag.

Man kan inte lämna en helt hysterisk Sötnos i badkaret fast vattnet för länge sedan redan spolat bort i avloppet. Eftersom jag har svårt att sitta sysslolös så tog jag fram städgrejorna och började städa hela toaletten. Jag hann gno till och med bakom elementen innan hon lugnade ned sig så pass så vi kunde resonera lite om det nu var nattlinne eller pyjamas vi skulle ha på oss (jag vet, det är verkligen på den nivån. Det började med Hanna Montanaklänningen som jag lyckades byta till nattlinne eller pyjamas. Jan Eliasson, släng dig i väggen!). Medan hon funderade ytterligare på saken hann jag sortera alla svarta strumpor som ofta söker maka men hamnar oftast vid fel partner.

Så, mitt tidkapartips är att använda de där 45 minuterna när något barn har gått in i trotsväggen och bara kan skrika och kanske till och med måste skrika. Istället för att bli arg och hetsig så använder man energin till något helt annat. Städning fungerar på det mesta. Hur ofta torkar man av listerna? Hur ofta tar man hyllorna inne i badrumsskåpet?

Kanske egentligen bara medan man resonerar om nattlinne eller pyjamas.

Utbränd

Igår fick jag reda att en vän till mig blivit utbränd. Gått in i kaklet. Och kanske en bit till. Lika gammal som jag, småbarnsförälder, med heltidsjobb. Som tur är drog han i nödbromsen i tid och har nu, långsamt men säkert, börjat vägen tillbaka. Vägen till sig själv. En inte helt enkel uppgift då jag kan tänka mig att många tittar snett på en människa som rent fysiskt ser frisk ut. För att inte tala om vad personen själv tycker om sig själv. De inre tankarna är nog de svåraste tankarna. Vi är så otroligt fostrade i att arbetet ska man svettas igenom, man ska tacka ja till allt och inte vara besvärlig.

Det får en att börja fundera över livsstilen. Varför man irrar runt i ekorrhjulet hela tiden. Jag ska ju vara den första att erkänna att det är lite fullt upp just nu. Nästa vecka börjar jag jobba igen, jag ska läsa vid sidan av och så var det det där med att skriva. Och då har jag vi inte ens nämnt barnen, huset och så Mr Underbar. För att inte tala om att kasta in lite träning. Varför gör jag det? Till vilken nytta, liksom? För vem?

Jag tror fullt och fast på ett par saker i livet. Många saker kan jag ändra mening lika ofta som andra byter gardiner, men det här står jag fast vid. För det första, skaffar man sig familj ska man inte jobba ihjäl sig. Lättare sagt än gjort. Det är jag den första att erkänna. Jag gillar att jobba. Gillar att ha kalendern fulltecknad och gillar att lära mig nya saker. Utmana mig själv. Men när jag skaffade familj fick jag dra ned på ambitionerna, lägga en del av karriärsplanerna på hyllan. Har man barn, ska man göra det. Man som kvinna. Så är det bara. Annars, inga barn.

Nästa sak är att man gärna vill vara där så länge som bara möjligt för barnen skull. Det tror jag alla håller med om. Hur håller jag mig kvar i livet på bästa sätt? Träna, ät rätt och må gott. Enklare blir det inte. För oss stackare som börjar komma upp i medelåldern (men hjälp!!!!) är det extra viktigt. Man orkar inte lika lätt vara vaken efter en festkväll (läs; kruppnatt), magen återhämtar sig inte lika lätt efter graviditeten eller den där extra kakan (varje kväll och ibland även flera stycken) man bara inte kan låta bli att stoppa in i munnen. Meen, eftersom man är gift och avsatt så att säga så orkar man inte helt ta tag i att kläderna inte sitter lika snyggt längre, att man inte kommer ned i den lilla svarta. Mysbyxorna går ju lika bra. Och är så otroligt mycket skönare. På mellandagsrean kan man smyga lite med att man är tvungen att köpa nya kläder, en storlek större, för det var ju ändå så billigt.

Allt det tar dagar från våra barn. Förhindrar oss att leva tillsammans med våra barn så länge som bara möjligt.

Jag inser det. Klart och tydligt. Och ändå är det så svårt.

En del av kvinnofällan är att titta snett på andra kvinnor för att de tränar. Tar hand om sig själv. Eller, har egentid, som det så fint heter just nu. Andra kvinnor vill gärna framhävda att de minsann är hemma all tid med deras barn. Hedervärt. Men, 1. vart är pappan? Säkert ute och tränar, för de brukar vara bättre att få till det på den fronten. 2. När ska den kvinnan få ordning på sin onda rygg för att hon bär runt på barn och matkassar hela tiden? Hur ska hon få kondition nog för att klara medelålderrssjukdomarna som bara kommer som ett brev på posten? Ungefär samtidigt som man fyller medelålders faktiskt.

En annan viktig bit som jag försöker hålla fanan högt är att hitta ett fritidsintresse och vara med vänner. Gärna samtidigt, men det kan ibland vara svårt. Idealiskt, men svårt. Intresset kan vara allt från att träna, läsa en bok, gå på bio, sjunga i kör eller vad som nu krävs för att man ska få lite energi. Ladda batterierna. En gång i veckan är det bästa men någon gång i månaden kan vara susen det med. Bara det står i kalendern och man vet att det ska hända. Igen, kvinnofällan ger gärna till känna att man minsann ska vara med sina barn så mycket som möjligt. Om jag inte får skriva, läsa en bok eller springa en tur i skogen så blir jag inte en bättre mamma. Jag blir inte det. Jag blir en sur, gnetig, tjock självdöende mamma som inte tar hand som sig själv. Är det det vi vill? Jag antar inte…

Med andra ord. För att få det bästa av livet följ dessa enkla råd:

1. Våga dra i handbromsen, be om hjälp och hoppa av ekorrhjulet innan det skenar iväg.

2. Sätt krav på arbetslivet. Det ska kunna fungera tillsammans med familjelivet. Så är det bara. Vi lever i 2000-talet. Klart det ska fungera. Antingen får man gå ned i tid eller skaffa nytt jobb. Allt för att hänga ihop ett tag till. Jag skulle vilja hävda att det finns extremt få jobb där man är oumbärlig (utan jobbet som förälder då kanske). Ställer man krav och är konstruktiv brukar det oftast fungera. Annars, stick därifrån.

3. Prioritera träning på samma sätt som arbete och familj. Träning behöver heller inte betyda hänga på gymmet eller springa i skogen. Det kan vara en lång snabb barnvagnspromenad (gärna med sällskap) eller springa tillsammans med barnen upp och ned för pulkabacken. Ta med dem till simhallen men häng inte bara vid kanten och övervaka. Lek med dem. Se, det går att få in i schemat, det kan jag garantera. Utan att råka ut för kvinnofällan.

4. Se till att fyll kalendern med sådant som får dig att må bra. Avsätt tid och få det att ske. Bara bestäm dig. Det kan vara en kvällskurs i något du alltid tyckt varit intressant (se på mig. För ett år sedan var det otänkbart att jag skulle sitta och skriva varje ledig sekund, men tack vara en kurs är det så det är. Och det är härligt!). Prata med din partner och se till att även han/hon gör samma sak för sin egen del. Det hjälper nämligen inte ett dugg ifall du har lust att stänga in dig i sovrummet för att läsa en bok i en timme (om det nu är det du vill) och samtidigt ha dåligt samvete för att du inte är med familjen. Att han/hon drar hela lasset under den timmen. Det fungerar bara tvärtom, och är inte bra. Om det blir svårt också så vill jag bara säga att barnvakt är RUT-avdragsgillt. Bara ett tips. Kanske någon kan hämta på dagis en dag i veckan, leka av barnen, medan du tränar. Så skippa hellre en McDonaldsmiddag så har du råd med det. Det behöver inte vara värre än så liksom, bara man har koll.

5. Var med dina vänner. Skratta mycket. Gör en ny sak varje år. Tex gå och bowla eller läs en genre du aldrig prövat förut. Kanske till och med  gå på nytt cafe´. Var lite vild, liksom.

Så, in i medelåldern med flaggan i topp. Det får bli mitt motto. Och när jag skrev det här drack jag bara kaffe. Utan kaka. Det är alltid en start.

Till alla er utbrända där ute i verkligen. All respekt och heder ska ni känna från mig. Det är en lång väg tillbaka till egna skrattet och energin och jag kan inte annat än hoppas att det ska gå bra. Kram

Tack och lov för playstation!

Mina morgnar fungerar så himla bra nu för tiden. Nästan inget tjat på barnen, ingen stress och inga sura miner – nåja, nästan inga sura miner i alla fall. Och det har jag en sak att tacka för – vårt Playstation. Jag vet, det finns säkert många av er som skakar på huvudet och tycker att jag är världens sämsta mamma men när det gäller att komma igenom dagen smidigt så tar jag till alla knep. Jag och barnen har satt upp regler för vad som gäller när man ska spela. Allra först så måste man ha ätit sin frukost, tagit på sig kläderna och borstat sina tänder innan man får spela – och jag kan lova att mina killar är färdiga med morgonrutinerna på 15 minuter! Och meda ns de spelar tar jaghand om lilltjejen och äter min frukost i någorlunda ro. Nästa regel är att man inte får bli sur när mamma säger att det är dags att stänga av spelet (mycket smart regel!!) så när vi ska gå till dagis stänger vi av – utan mankemank. För om man blir sur och tvär så säger nästa regel att det inte blir mer spel den dagen (jag låter  ju som värsta Hitlern!). Det blir ungefär en halvtimmes spel på morgonen och sedan får de spela ngn timme på eftermiddag/kväll också. Att just jag har fått in Playstation i min ”uppfostran” förvånar inte minst mig då jag i flera år har tyckt att barn ser alldeles för mycket på TV och spenderar för mycket tid på dator och tv-spel. Allt för lite motion och umgänge med familjen! Men jag har ändrat mig lite som ni förstår – så länge som barnen kommer ut och rör sig varje dag så ser jag bara fördelar med det. Inte bara för att min dag blir något lättare men också för att jag ser vilka färdigheter de skaffar sig och hur duktiga de är på att samarbeta samt hur socialt det faktiskt är! Så får Nannyakuten säga vad de vill, här funkar det hur bra som helst.

Nu har jag druckit upp mitt kaffe och det har blivit dags att stänga av spelet.

Ha en bra dag allihop!

Väntar du gäster? Kolla in här!

Jag gillar att ha gäster. Det var nog det enda argumentet som jag föll för när vi tittade på hus. En gästvrå där gästerna kan rå om sig själva utan att känna sig besvärade. Även med egen toalett och dusch. Det har vi och det gillar jag.

Meen, jag är också pedant. Vilket skapar lite onödig stress när gäster ska komma och huset inte helt är på tipp topp. Snarare soptipp. Mina stressnerver ska dock inte hindra att det kommer gäster. Meen, jag vill heller inte skrämma bort gästerna genom allt för mycket skit på golvet och vrålande dammlejon under sofforna.

Så, jag har funderat ut en megasnabb gäststädning. En sådan där som gör att man är klar fem minuter innan gästerna kommer. Man är inte helt nöjd, men tillräckligt för att gästerna ska få komma in.

Förberedelser:

1. Har ni ett gästrum, ha alltid det uppbäddat och klart. Perfekt för spontangäster samt man sparar enormt med tid just innan besöket.

2. Lägg lite manken till och håll upplockat i huset hela tiden. Går ni från vardagsrummet till toaletten (en ganska så lång väg hemma hos oss) så plocka undan längs vägen. Alltid är det något vid tvn som ska till köket osv. Har man alltid någorlunda röjt i huset ser det alltid välstädat ut.

Just innan gästerna:

1. Hinner ni inte städa hela huset så satsa på badrum och kök. Det är där man kollar och det är också där det syns. Spruta över med Mr Muscle, torka av och fyll på med toapapper. Det kommer man långt med.

2. Barnens rum kan man alltid underprioritera då det är mera okej att det är stökigt där inne än tex vardagsrummet.

3. Försök bjuda hem gäster till den mörkare delen av året/dagen. När solen ligger på kommer obarmhärtigt de skitiga fönstrena fram samt dammet virvlar i dess strålar. Släck ned, tänd stearinljus så är det ingen som märker hur det ser ut. Viktigt dock att man torkat upp under köksgolv, så man inte stampar i något obestämbart och klibbigt.

4. Luktar det illa någonstans? Ta reda på vart och åtgärda. Det finns inget värre än sunklukt från tex återvinningslådorna.

Det var det! Bjud hem gäster över jul och tänk inte så mycket över resten!

Nattningsrutiner

Just nu befinner jag mig mitt uppe i nattning av barn. Eller, i alla fall, två av barnen. Vi har arbetat oss fram till en procedur som passar alla parter.

Så här gör vi. Lilla Hjärtat och Sötnosen får på sig sina pyjamasar, kissar på toaletter, borstar tänder, tar deras kaniner (kallade Tinne) och hoppar upp i min säng. Tillsammans ligger vi nedkrupna under täcket och läser en saga. Tar cirka fem minuter. Fem väldigt mysiga minuter av full andakt och, för en gång skull, tystnad (förutom från mig som läser, då).

Det käcka i kråksången kommer sedan. Både Lilla Hjärtat och Sötnosen delar en väldigt bestämd uppfattning, nämligen att de gillar musik samt att titta på när jag arbetar vid datorn. De gillar det så mycket att vi har lagt in det i just nattningsrutinerna. Det är liksom den tiden på dygnet som är på gränsen av vad jag klarar av att hålla mig vaken och oftast måste jag ju jobba då. Efter nattningen är det min tur att nattas. Oftast ovaggad.

Så, när sagan är utläst plockar jag fram datorn, sätter på musik (just nu är det Popular med Erik Saade som går på repeat (mindre charmigt, men okej, jag får köpa det)) och plockar fram det dokument jag nu måste arbeta med. Barnen sover (och jag skojar verkligen inte) på fem röda! Har fungerat varje kväll i cirka en månad nu och vi kör på så länge tygeln håller. Jag får en timmes fri skrivtid i sängen samtidigt som jag nattar barn. Kan inte bli bättre.

Klockan är 20.30 och alla tre barn sover sött. Inget skrik, inget bråk. Bara snusande bredvid mig. Underbart!

Så bra är det att jag till och med hamnade på en blogg för det. Kolla in länken (Inte Nu). Plus lite bilder från kursen jag var på i Stockholm. Bara en sådan sak!

Julklappar

Nu är alla julklappar samt födelsedagspresenter för den gigantiska massa i familjen som fyller år i januari inhandlade. Lätt som en plätt. Vad är problemet?

Mina tidstips inför julen är korta, enkla och konkreta. Så här ska man bara göra:

1. Ha en lista alltid redo när folk vräker ur sig under sommaren ”det här önskar jag mig i julklapp”. Ni skulle bli förvånade över hur ofta man faktiskt säger det utan att tänka. Desto roligare och mer överraskade blir de. Med listan i hand går julhandlingen fort.

2. Om ni är många vuxna i familjen och på något sätt vill ge julklappar men inte idds till alla 10 (eller 20 om man är det) så kör den blindade versionen. Lägg alla namn i en hatt, bestäm en summa (typ 500 så det blir lite rejält) och så drar man sitt hemliga namn. Alltså, den man ska ge julklapp till. En vuxen = en julklapp. Roligare, antagligen billigare, och betydligt snabbare inhandlat.

3. När vi ändå är där på effektivitet och billighet. Mina barndomsjular var otroligt ofta hos mormor och morfar. Vi var ett par stycken i släkten, typ 30 stycken eller fler. Som jag minns det så stod mormor och gjorde grisfötter, syltor, skinka och allt vad det är själv. Vilket slaveri. Och vilka pengar. Nej nej, så kan det inte gå till. Inga mammor ska stå och slava vid spisen bara för att de lägger hus till vid julen. Hos oss har vi en stående lista på julbord (som fungerar lika bra till påsk och midsommar). I år ska jag inhandla leverpastej, prinskorv, ost, kaffe och så var det något mera jag inte kommer ihåg. Sedan är det klart för min del. Det klarar man av på en pisskvart och sedan kan julen ställa sig framför dörren så jag kan släppa in den. Kom ihåg det! Spara på era mammor och deras ekonomi (och kom inte här med något jämlikhetstjafs, för erkänn, det är mammorna som gör det!).

4. En annan sak vi har börjat med har inget med effektivitet att göra. Heller inte tidspar. Bara lite roligt. Vi byter jultomtar mellan grannarna. Min man tomtade för två av grannhusen medan vi hade en fransk tomte på besök förra julen. Man märkte direkt hur de lite äldre barnen räknade in de vuxna och hur förvirrade de blev när antalet stämde. Speciellt när Mr Underbar körde en ”Jag ska bara gå och köpa en tidning”, tomten kom och sedan kom Mr Underbar in genom dörren igen. Total förvirring. Rätt underhållande. Man ska lura de små så länge det bara går!

Hur som helst! Ha en riktigt bra jul, vart ni än är och hur ni än gör. Stressa lugnt!

Post Navigation