Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the category “Manus 2”

Manus 2 inlämnat till förlag

Här och Nu bytte ägare igår, mer eller mindre. I alla fall läsare. Eller, rättare sagt, granskare. Vad jag vill säga är att omarbetningen av det första utkastet på Här och Nu (som jag envisas med att tänka på som Ingrid) är klart. Barndomen är ändrad, sexscener är tillagda, upprepande ord är (i många fall) (de fall jag kunde hitta) utrotade och dialoger utarbetade.

Kommer förläggaren gilla? Kommer hon ge tummen upp och ge sig i kast med korr-arbetet? Kanske ge förslag på omslag?

Jag vet inte, men jag är glad att jag har ett kontrakt så jag behöver inte gå och bita naglarna av mig på grund av den lilla detaljen. Jag vet också att det väntar fortfarande hårt, hårt arbete framöver med min Ingrid, men i slutändan blir det en bok.

Slutändan heter maj, 2014.

Nu ska jag börja, på största allvar, med min ungvuxenroman. Studiebesök är inbokat. Jag minns ju inte hur det var att vara 20 så jag måste ut i verkliga livet. Höra hur de pratar, förstår hur de tänker, hur de använder elektronik  och vad de sätter på sig på dagarna. Sådana saker.

Det ska bli KUL!

Annonser

Kan man skrocka?

Fick feedback på mitt manus ”Här och nu”. Överlag gillade testläsaren berättelsen, men hade problem med skrockandet. ”Sådant gör man inte. Det är bara gamla människor och självgoda personer som gör det.”

Är det så? Jag är chockad. På allvar, på chockad. Jag gillar skrockande människor. Ser de som väldigt trevliga och milda väsen. Vill gärna vara med skrockande människor.

Visserligen har jag inget problem med att befinna mig med äldre, men jag tänkte mig också att yngre kan skrocka. Nate skrockar ofta. Jag gillar det.

Nu, frågan: kan man skrocka? Vad betyder skrocka för er? Och om jag nu måste skriva om, vilket ord ska jag hellre använda mig av?

 

Punkten är satt på Manus 2

Idag skedde det som jag inte trodde skulle ske denna sommar. Jag hann hela långa vägen fram till slutet på manus 2, ”Här och nu”.

Det är slut prutt finale som man säger i Danmark. Korten är lagda och de ligger där de ligger. Historien är klar och sidorna satta.

Det blev 298 stycken. Säkert massor av tecken men de räknar jag aldrig. Ej heller orden. Rätt många kapitel och i tre delar.

Jag skrattade, jag grät och jag plågades när jag mötte min Ingrid och min Nate igen. Det blir bra. Jag tror det håller.

Punkten är satt. Manuset är avslutat. Det är en mäktig känsla. Komma i mål och inse att det kan också bli en bok det här. Inte riktigt lika lättsam som Lova, men fortfarande åt det romantiska hållet. Fortfarande underhållning. En bladvändare, tänkte jag när jag skrev den. Så ska det vara.

Maj 2014, då kommer Ingrid och Nate ut bland bokhandlarna. Du hänger väl med?

Skrivarstuga under sommaren

Vi har kämpat lite med att kidzen ska gå och lägga sig sent på kvällarna. Allt för att morgonen ska bli lite förskjutet, säg till klockan 6.30 istället för 5.00.

Jag måste säga, utan att våga göra det högt, att vi har lyckats väldigt bra. Till och med Lilleman sover just nu och då är klockan 6.13. Det är himmelriket.

Eftersom både jag och min man, Mr Underbar, dubbeljobbar har vi slagits lite om arbetstid här under sommaren. En timme eller två varje dag då man får dra sig undan och pilla lite med datorn.

Det har varit svårt att hitta de tiderna. Vi reser runt i Norden rätt mycket, besöker släkt och vänner och packar bil. Främst så underhåller vi barnen. Just nu står det bad på schemat. Hela tiden och väldigt intensivt. Härligt (så länge solen är med oss).

Lösningen blev att själv stiga upp tidigt och få hamra lös på manus 2. Runt halv sex har jag kommit upp och öppnat dokumentet. I går var jag inte ensam. Då hade Mr Underbar stigit upp fyra…

Så om ni undrar hur det går för Nate och Ingrid. Tack, det går bra. Just nu mår Ingrid inte så bra kanske men vi ska lösa det under dagens, och kanske morgondagens, skrivarstuga.

Maj var det visst utgivning på den boken. Nu kör vi!

Lite manustid, äntligen

Två barn sover, Mr Underbar likaså. Sötnosen är placerad framför teven. Själv smög jag ned frukosten i källaren, satte igång en tvättmaskin och sorterade bland kläder.

NU är manuset ”Här och nu” öppnat. Med en Mr Underbar på ryggskott de sista två veckorna har inte gjort underverk till redigeringsprocessen direkt. Tidsplanen börjar bli stramare och stramare.

NU är det dock dags. En timme i alla fall. Innan kaos utbryter på övervåningen och jag måste dit och gorma.

Ha en underbar måndag!

När fantasi och verklighet krockar

För ett tag sedan var jag i USA för att bistå vårt dotterbolag under en konferens. Det var hektiskt, mycket att göra, långa dagar, men trevligt att träffa kollegorna ”over there”.

Som av en händelse vet de där amerikanarna att jag skrivit en bok. Det finns en viss tendens hos mig att jag stoppar in det i vilka som helst sammanhang. Faktum var ju dessutom att en journalist ringde mig när jag var ”over there” och det var jag ju nöd och tvungen, lite så där andfått, berätta för kollegorna. Snälla som de är har de också frågat vad boken handlar om samt om jag har något mer på gång. Snäll som jag är svarade jag beredvilligt (och kanske lite väl utfyllt och utbroderat, men de frågade ju..).

En i gruppen heter Nathan. Han är mörkhårig, längre än jag, charmigt leende och trevligt.

Man kan säga att jag kallade honom för Nate….

Inte bara en gång, det kan mycket väl hända att det hände… typ… varje gång….

Artig som han är rättade han mig in i leden, sade att han ju faktiskt hette Nathan och inget annat. Jag lovade och svor att det hade jag absolut koll på. Nathan var det. Inget annat.

”Nate, can you please..”

Och så fick vi runt i valsen igen. Till slut sade han att det var okej. Han kunde vara en del av min fantasi så länge jag inte trodde jag var Ingrid.

Det tror jag ju inte. Heller. Vem skulle tro något sådant?

Eller…

Inte ens tuppen är vaken

De sista två nätterna har jag vaknat löjligt tidigt. Pigg som en mört och aktiv som en fyraåring pojke som suttit i bil hela dagen.

Ja, jag är jetlagged. En resa till Chicago i en vecka har det med att ställa om systemen. Klockan tre på natten är det helt enkelt bara fullt ös i energinivåerna. Även om kroppen endast har sovit en 4-5 timmar och så verkligen behöver ett par mera.

Igår natt steg jag upp klockan två. Drog igång en tvättmaskin (som sedan blev till två), diskade undan middagen, tog tag lite i den där tråkiga uppackningen och sedan satte jag mig framför datorn. Fick slängt en massa mail, skrivit ned sommaren signeringsturné (vi ses väl i sommarsverige?) och satt in lite papper i pärmar.

När det var slut på själva admin var det bara att öppna upp Här och nu, manus två som kommer till våren. Huset var lugnt, kaffet var varmt och jag var fortfarande pigg.

Blev ett helt nyskrivet kapitel. Mer eller mindre bara dialog och cirka två sidor långt. Ändrar lite i historien så det ska jag minnas medan jag redigerar vidare men det var det värt. Vid ledsnade jag på att hänga hemma och drog på jobbet istället.

I natt har jag varit uppe sedan tre. Inte lika pigg som igår men illa nog för att inte ligga kvar i sängen. Har redigerat lite i text, men idag går det inte lika lätt. Men hej, vem har sagt att det BÅDE ska vara lätt och roligt varje gång man skriver.

Det här med jetlag har alltså sina fördelar. Jag kanske alltid ska ställa klockan på tre så den här redigeringsfasen blir avklarad någon gång. En kaffe, tyst hus och 287 sidor manus, det är mumma det!

Ha en skön fredag och en underbar helg!

Kontrakt två signerat och klart

Det blir liksom en till bok. Min förläggare tror så pass mycket på mina berättelser att hon gärna vill genom denna resa, denna process, ytterligare en gång till. Det kunde jag ju inte tacka nej till så jag satte en kråka på pappret och log över hela ansiktet.

Inlämning av manus i oktober, release i början av maj 2014. Arbetstiteln blir ”Här och nu”.

Ni hänger väl också med på resan?

Det där med förlaget och känslor

Att sitta i möte med förlaget och diskutera omslag på bok nummer två. BOK NUMMER TVÅ!

Den känslan….

Vilket ska jag välja som manus 2?

Ja, det låter onekligen som ett kärt besvär. Och det är det också. Det vet jag. Frågan kvarstod dock, vilket manus ska jag lägga krut på just nu?

Låt mig dra upp riktlinjerna för er så ni vet vad jag brottas med.

1. Vi har manus 2 som alltid har hetat manus 2 eftersom jag började skriva på det direkt efter jag lagt sista handen på första versionen av Lova. Manus 2 handlar om Ingrid som tar tjänsteledigt ett år för att bege sig ut och resa. Hon har en idé om att hon på så vis kan förstå var hon hör hemma, var hon passar in. Hennes resväg drar över Montana där hon stannar som barnflicka i en svenskättlad familj. Där möter hon även surputten Nate, vars flickvän flyttat till annan ort utan att han fick följa med. De koboltblå ögonen får henne att mista balansen och falla rätt in i hans famn. Bara för att falla ut ett par månader senare och hon reser tillbaka till Sverige. Arg, ledsen och väldigt ensam. Efter fem år möts de igen. Lite äldre, lite klokare. Lite mera eftertänksamma. Om bara livet stod på deras sida…

Jag läste igenom det manuset igår kväll. Det har jag inte gjort sedan jag fick bokkontraktet till Lova. Det har legat i hårddisken och gottat till sig. Nu läste jag det mer eller mindre i ett svep. En bra bedrift med tanke på att det är 279 sidor. Jag upptäckte naturligtvis saker som behövdes ändras på. Jag såg kurvor som borde rätas ut och andra som borde göras brantare. Framför allt så drogs jag med i berättelsen. Grät mig igenom vissa kapitel, log genom andra. Tänkte ”fan vad bra” för det mesta. Ibland var jag glad att manuset mestadels legat i hårddisken.

Det är ett alternativ till manus två. Är det detta jag ska bita tänderna i just nu eller ska vinet ligga på jäsning ett tag till?

2. När jag var hos förlaget för att skriva under kontraktet för Lova undrade förläggaren om vad som egentligen hände sedan. När allt det rosenröda skimret lagt sig, vad hände då? Jag hade naturligtvis svar att ge, klart att karaktärerna lever kvar i mitt huvud även fast boken nått sin slutpunkt. Efter mötet kunde jag bara inte släppa det. När jag blev sjukskriven tog jag upp tråden. På sex veckor skrev jag ned 170 sidor i en slags betaversion. Det återstår cirka fyra kapitel och sedan ska det fluffas till. Det kan jag göra på en månad. OCh sedan låta även det manuset jäsa. Säg över sommaren. Frågan som återstår här är: vill någon verkligen veta vad som hände sedan? Finns det en bok där att publicera? Jag vet ju nu att det ingår både skenande kor, surfande doktorer och saccosäckar. För att inte tala om småbarnsår och vänstertrafik. Och så Chris och Lova mitt uppe i allt det. Är det det som ska bli mitt manus två? Är det där jag ska lägga min tid?

3. I mitt möte med förlaget satt jag och slängde ut den ena idén efter den andra. Jag har uppenbart inga större problem att hitta utkast till manus. I mitt fall är det mest tidsbrist, men vem har fått pris för att skrivit snabbast romaner? Många av tankarna gillar jag störtmycket. En del är nedskrivet lite här och där. Många av sakerna VET jag att det blir bra böcker av. Det är bara tiden som får bestämma när. En idé jag kastade ur mig var ett ungvuxen-tema. Bara så där. Lite förstrött. En gemensam sak med en kollega. Ju mer jag pratade om det det insåg jag själv hur bra det kunde bli. Mitt språk, mitt tempo och driv är som gjort för ungdomsböcker. Det har jag någonstans alltid tänkt. Alltid vetat. Förläggaren blev eld och lågor och bad mig skriva synopsis och kanske ett par kapitel för att se om det höll i stil. Jag har fått ihop ett utkast men ännu inte skrivit något. Det ligger där uppe i huvudet och surrar. Det jag vet är att det kan bli bra. Och dessutom har jag hört att sexscenerna kan bli mer spännande än de jag har i Lova. Bara en sådan sak.

Då jag ska dra upp min strategiplan för skrivandet under 2013 undrar jag just detta. Var ska jag lägga min energi? Vad är det vettigast att börja? Jag säger inte att Ingrid inte kommer ut bara för att jag väljer Lova, del 2 eller satsar på en ungdomsroman. Frågan är mera, vad är strategiskt rätt?

Någon som har några tankar att dela med sig av?

Post Navigation