Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the category “Baciller”

Två brutna tår…

… ska det bli slutet på denna sommar? Två brutna tår?

Och ont gör de. Mr Underbar gav mig en öl för besväret. Det tackar jag för.

Har alla småbarnsföräldrar diabetes?

Jag läste detta imorse. Mailade iväg en stilla förfrågan till författaren av artikeln i Psychoneuroendocrinology.

Vem vet, jag har kanske botemedlet till diabetes i min kropp så sömnstörd som jag, och min man, är och vi verkar ha bra nivåer på blodsockret.

Spännande!

Inte den bästa hotellövernattningen

När man precis har druckit runt en liter av kranvattnet och sedan får ett samtal från receptionen på hotellet att vattnet är otjänligt…

Ja, då vet man att natten ska bli lång. Samtidigt som  man gläder sig till att man har eget badrum.

För att inte gå in på detaljer, det blev inte mycket sovit i natt. I dag väntar ett stort möte och jag förväntas sitta på min nums hela långa dagen. Blir nog bäst att spana in toaletterna och bästa flyktvägen dit innan jag slår mig ned.

Det var den hotellnatten åt skogen. Och hotellfrukosten som knappt slankt ned.

Och imorgon kommer journalisten hem till mig. Måste baka! Får bli klockan fem på morgonen innan jag drar på jobbet.

Ursäkta mig, måste rusa….

Typiska tisdagskvällar…

Sitter incheckad på ett hotellrum i Lund. Har farit runt som en jojo i Skåne under hela dagen så ryggen mår bra med fötterna uppe. Bra dag annars, solig och trevlig kunder.

Tänkte mig jobba lite på kvällen. Göra stora delar av MBA-uppsatsen. Äta nötter och softa. Ta en långt bad. Lura lite på ungdomsromanen. Sova helt till klockan sex.

Då ringer receptionen. Lunds vatten är otjänligt. Verkligen inte drickbart. De rekommenderar att man håller sig borta från det. Jag har precis druckit en liter eller två.

Blir inget bad. Vi hoppas på inga besök på toaletten. Alls. Överhuvudtaget. Verkligen inte.

Tror jag går och lägger mig nu…

Någon som vill på fest?

Smittfest? Närmare bestämt vattkoppufest?

Visade sig att Lilleman hade lust att bli lite prickig igår. Så, VAB till påsk, eller vad tror ni?

Men Lilla Hjärtat höll ju faktiskt på att sätta i halsen

Där sitter man i godan ro. Äter söndagsmiddag bestående av hemmalagade köttbullar, gräddsås, makaroner och lingonsylt. Då får Lilla Hjärtat sparrisen i halsen.

Han blir tyst, flämtar till och blicken vänder sig inåt. Det passerar säkert ett par hundra mikrosekunder innan han hostar till. För att sedan hosta till igen, själv stoppa handen i munnen och dra upp en lång trådig sparris.

Slutet gott, allting gott.

Om det inte vore för just de där hundra mikrosekunderna. Där livet stod stilla och man trodde han höll på att kvävas. Där det ena som fanns i mitt huvud var att resa mig snabbt upp ur stolen, kasta mig över bordet, böja upp hans mun och slita ur sparrisjäveln.

Ni fattar.. Slutet var inte så gott. För min rygg. Som tackade fint för sig och lade ned igen. Medan Lilla Hjärtat glatt mumsade i sig hela köttbullelasset kved jag i mig Voltaren och kände hur jag stelnade till. Nu får vi se vad morgondagen har att erbjuda. Vi hoppas på att en lång nattsömn kan göra susen.

Men, barnen har det bra. Det är det viktigaste.

Goda tankar om vikten av att vila

För ganska precis en vecka sedan skrev jag om att hitta tid i vardagen (Debutantbloggen, 21 febr). Det ledde till ett intressant inlägg från en bloggläsare om vikten av att vila.

Läs det! Det är väldigt sant det hon skriver och jag inser att jag nog går in i den där ”Man får inte vila förrän solen har gått ned över träden och du ligger i din säng, huset är städat, barnen sover och fönstrena putsade”-fällan. Min morfar hade sagt ”Sova kan man göra när man är gammal”.

Vila är dagens ord, om jag så ska skriva in det i schemat.

Fredagseftermiddagen skulle egentligen…

… föregå på IKEA. Ungarna har längtat efter Småland och jag efter lite uteliv.

Det blidde inte så. För mig. Ungarna är på väg. Eller så åker de till Maxi. De är inte så nogräknade, bara det är kul och utan föräldrar. Själv hänger jag framför teven och ömmar över min ömmande rygg. Bättre än förra veckan, sämre än i går.

Finns det hopp finns det rygg, eller?

Klädde på mig och sminkade hela ansiktet på en torsdag

Idag skulle jag på jobbet. Det var länge sedan sist. Mest blir det ju häng vid köksbänken. Den och kakelugnen är inte så känsliga över mitt utseende. Då blir det mest mysbyxor, okammat hår och osminkat. Det är väldigt skönt att låta hela kroppen vila, liksom.

Redan fem var jag uppe i morse. Här skulle duschas, spacklas och snajdas ned i kläder. Skulle de dessutom passa efter att ha tryckt i sig en hel påse skorpor (där går ju åsikterna lite skilda huruvida man får äta skorpor  eller inte, men hej…). Mycket med det jordsliga, som mormor skulle ha sagt.

Jag träffade folk, jag åt lunch, jag minglade och jag drog faktiskt på smilbandet både en och två gånger. Var inte lika ljusskygg man annars skulle tro att ensamvargen jag skulle vara.

Fast nu drar det en del i ryggen. Svider och bränner. Det kostar på att vara social, det inser jag. Köra bilen är dessutom inte en större höjdare så det sliter det med.

Med andra ord, jag tycker det är kul att vistas utanför kakelugnens breddvidd men det gör inte ryggen. Undrans vem som vinner den fajten…?

Jag rasade igenom ett helt kapitel

Det var inte helt enligt plan. Jag skulle skriva lika delar MBA som manus 3. Det har jag ju skrivit som mål. Men efter läkarbesök och diverse kundkontakter var tiden verkligen mogen för ett kapitel. Den hade legat sig färdig och även om jag inte visste helt hur kapitlet skulle sluta så visste jag massan av texten. På ett ungefär. Så där.

Så det blev en text med mycket hjärta och smärta, missförstånd och undanflykter. Ett sådant där kapitel där det förflutna talar mera i karaktärerna än framtiden. Där man inte kan värja sig mot saker som en gång blev sagda för tre/fyra/ett år sedan. Där bufferten av energi inte helt räcker till. Kapitlet slutade helt hopplöst och med ingen som helst tro på framtiden.

För det är så det ska vara. Så där i början. Jag är nu på sida 30. Nej, jag skriver inte i ordning. Anar inte hur man gör det. Jag skriver det kapitlet som först har mognat till.

För närvarande är det ett rätt dramatiskt kapitel på ingång. En misshandlad fru och Chris gör en hjälteinsats. Typ. Så står det i synopsis. Det behövs inte mer än så. Det räcker för att öppna upp kanalerna och låta flödet göra sitt.

Fast. Jag har ju lovat MBA i lika delar. Där har jag också en plan. Jobb på förmiddagen och MBA på eftermiddagen medan jag kan få Sötnos och Lilla Hjärtat ned i soffan för en film. Här ska sökas efter enkätforskning och mättal på det. Något som vet något om det?

Ha en skön fredag!

Post Navigation