Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Ett halvår kvar till fyra nollan…

Detta år är fyllt av fyrtioårsfester. En del kan jag gå på, en del är när jag är bortrest. Det är trist, för det är så sällan man hinner med sina vänner nu för tiden.

Dels fyller kamraterna år, men i min släkt klämde mor och tillhörande syskon ut barn på löpande band under ett år. Ja, mor min hann faktiskt med två på endast elva månader. Hur det nu är möjligt…

Jag fyller inte fyrtio i år. Absolut inte. Kommer inte på frågan. Hur trevligt det än är att gå på andras fester och planera överraskningar så känns det rätt skönt att min fyra nolla inträffar först låååångt in på nästa år. Faktiskt samma datum som ”Här och nu” ska in till förlaget för korr-genomgång.

När? Tja, typ en vecka in på året…

Så jag har funderat en del på hur jag ska fira min stora dag. Det är ju ett helt halvår kvar och jag är känd för att ligga i framkant. Sanningen är den att jag inte har en aning. Mest av allt är jag lockad till att göra som min kära storasyster, hon som fyllde här alldeles nyss, och deklarera högt för alla och envar att hon minsann tänker dra något gammalt över sig. Inte alls fira, inte ens en middag för familjen.

Det uttalandet sätter sprätt på de flesta. Istället för något gammalt fick hon en tredagarsfest där varje ny upplevelse avslutades med en ny. I mitt hus dukades det upp till trerättersmiddag för fyrtio personer medan tjejerna i släkten var iväg och shoppade. Det blev bad på Fyrishov med buffé och jubelsång. För att inte tala om presenter och tal.

Det är kanske så jag ska ha det. Men jag vet inte… Mitt i vintern och direkt efter julen. Nej, har ingen lust. Och det är ju faktiskt så att jag gärna håller fest bara för festandes skull. Livet är för kort för att saker och ting inte ska firas, ständigt och jämt. Jämt och ständigt. Men allt det där planerandet, skicka ut inbjudningar, hoppas på att folk kommer och sedan fixa med mat.

Men jag vet inte… Kanske jag ordnar med kakbuffé och öppet hus. Det brukar finnas ett överflöd efter helgerna. Varför inte samtidigt som en signering? Varför inte samtidigt som en skrivarstuga tillsammans med likasinnade? Varför inte? Äh, jag vet inte…

Så kom tankarna om presenter. Mest av allt önskar jag mig tid. Tid med mina vänner. Gärna utan barn och på spa eller lååång middag. Där man riktigt får prata, utan uppehåll, där andetagen bestämmer takten. Av mina vänner önskar jag mig det. Tid mer er. Tillsammans med er. Inget annat.

Av min familj önskar jag mig en flugfiskekurs. Med barnvakt och gärna i sällskap av Mr Underbar. I Härjedalen där midnattsolen står högt och öringen nappar i takt med myggens svävande dans över ytan. Det önskar jag mig. Väldigt mycket. Och så lyxfika på det.

Ja, det vet jag att jag önskar mig. Om ett halvår…

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: