Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Men Lilla Hjärtat höll ju faktiskt på att sätta i halsen

Där sitter man i godan ro. Äter söndagsmiddag bestående av hemmalagade köttbullar, gräddsås, makaroner och lingonsylt. Då får Lilla Hjärtat sparrisen i halsen.

Han blir tyst, flämtar till och blicken vänder sig inåt. Det passerar säkert ett par hundra mikrosekunder innan han hostar till. För att sedan hosta till igen, själv stoppa handen i munnen och dra upp en lång trådig sparris.

Slutet gott, allting gott.

Om det inte vore för just de där hundra mikrosekunderna. Där livet stod stilla och man trodde han höll på att kvävas. Där det ena som fanns i mitt huvud var att resa mig snabbt upp ur stolen, kasta mig över bordet, böja upp hans mun och slita ur sparrisjäveln.

Ni fattar.. Slutet var inte så gott. För min rygg. Som tackade fint för sig och lade ned igen. Medan Lilla Hjärtat glatt mumsade i sig hela köttbullelasset kved jag i mig Voltaren och kände hur jag stelnade till. Nu får vi se vad morgondagen har att erbjuda. Vi hoppas på att en lång nattsömn kan göra susen.

Men, barnen har det bra. Det är det viktigaste.

Annonser

Single Post Navigation

10 thoughts on “Men Lilla Hjärtat höll ju faktiskt på att sätta i halsen

  1. Hu! Jag förstår dig fullständigt, även om ryggen skar som en gammal bilmotor. Jag har varit nära att kvävas i en liknande situation med en hel skiva bacon. (Kunde du ha räknat ut att det rörde sig om bacon när det gällde mig?)

  2. Åh fy! Det är fruktansvärt när det där händer. För man vet ju inte förrän efteråt att de ska hosta upp. Krya på dig med ryggen!

  3. Åh kan inte din rygg bli bra snart. Har inte de sex eller åtta veckorna gått snart? Själv sitter jag hemma med magsäcksinflammation och har mindre kul. Ingen Sean banan och definitivt inget möta våren i Florens till veckan som planerat. Bitter? Japp! Krya på dig!!

  4. Men fy så hemskt! Jag har också varit med om det. Sonen var liten och det var ett corn flake som jag fick pilla ut. Stackars din rygg, du som redan var krokig och dann.

    • Jag kom faktiskt undan med skräcken i behåll (eller vad det heter). Vila hela kvällen och lite Voltaren verkar ha återställt det till normalkrokigkheten. Väldigt skönt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: