Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the month “mars, 2013”

Idag pratar jag ut om min sjukdom

Endast på Debutantbloggen.

Annonser

Grattis Kati!

Nu börjar minsann kontrakten hagla. Först var det Ebba och nu är det Kati.

Personer jag träffat på skrivarmingel och hållit kontakt med över bloggar. Jag är så otroligt glad för er skull. Vet ju hur stort det är att stå med det där kontraktet i handen. Vet hur mycket jobb som ligger bakom. Och tårar. Och (miss)tro på sig själv.

Nu glädjer jag mig att få läsa just era alster. Och så köpa in ytterligare släppklänningar.

Jag har bokat mig en väg till bokmässan

Förra året gick jag väldigt mycket upp i att jag skulle till bokmässan. Jag såg mig själv gå runt i ett hav av böcker, hitta likasinnade och bara njuta av tillvaron i denna katedral av skrivande.

Av olika anledningar blev det inte så. Även fast jag ställde upp på tävlingar, fick hejarrop och okej från maken. Det gick helt enkelt inte ihop sig. September är mäss-månad för fler än i bokbranschen.

I år har jag nästan gett upp hoppet innan jag kom på att ”vad fasen, jag har en fysisk bok i handen. Ut och sälj!”

Innan jag hann blinka (samt säga något till Mr Underbar) bokade jag mig en resa samt hotell. Med andra ord, jag landar på Arlanda efter fem dagar i Barcelona (diabeteskongress) för att en timme (jag vet, väldigt tight resplan) senare ta flyget ned till Göteborg. Där räknar jag stenhårt med att förlagskollegan tar mig under hampen och leder mig direkt till bästa ställe att vara för den sekunden. Så mycket räknar jag med henne att jag bokat rum på just det hotellet där hon ska bo. Stalker? Nej då, jag är bara lättvirrig och behöver ledas. Hon är bra på logistiken.

Ska det bli kul? Ja, som fasen. Kommer jag våga visa upp mig bok? Antagligen inte, den kommer ligga fint i väskan under hela resan. Men jag kommer ha kul!

Kommer ni?

Vad gör ni en fredagskväll?

Själv sitter jag och sliter mitt hår skalligt genom att bråka med Excel, trassla med EBIT och Free Cash Flow.

Japp, tenta i MBA. Corporate Finance. Jag kan tänka mig otroligt många trevligare sätt att tillbringa en fredagskväll på. Faktiskt vilken kväll som helst i veckan, om jag ska vara helt ärlig. Inte heller har vi något vin hemma då hela två flaskor rök i vasken för att de stått för länge. Det går visst inte så bra att lagra vin som inte ska lagras. Man kan säga att det luktar mäsk och päsk då korken ryker ur flaskan.

Så jag fick minsann räkna Kårpårat Finans helt nykter. Inte vet jag om jag förstått heller. Det beror inte på det nyktra tillståndet. Nu ska jag dock sova på saken och sedan langa iväg eländet under morgondagen.

För på kvällen förväntas jag slå klackarna i taket då vänner kallar på fest. Kidz sover på bortaplan och jag sover inte alls. Så är planen.

Hur ser er helg ut? Trevlig? Lite snöig? Kanske sitter ni i en bil på väg bort mot en påsk? Skriv in och berätta. Jag sitter vid en dator nära dig.

Sommarkatalogen är ute och jag med den!

Fick besked av förlagskollegan. Bruden med kollen. Sommarkatalogen för bokhandlarna har kommit och där är jag. Och Annika. Och så jag. Och så Lova. Och Solviken.

Efter möte med min förläggare

”Vi som förlag tror på dig som författare och vill gärna bygga en långvarig relation med dig.”

Jag måste erkänna att mitt eget ordflöde stannade upp. Inte länge, men tillräckligt för att få orden att dimpa ned i magen med en duns. ”Långvarig relation”. ”Tror på mig”. Det är inte ofta man hör sådant i en och samma andetag. Sist var väl på mitt bröllop…

Det är stort. Det är roligt. Och det är faktiskt inte prestationskrävande. Faktiskt var det utmanande och mer avslappnat än vad jag trott. Hon har ju rätt. Jag är en berättare med en känsla för vad som fungerar i en berättelse. Det kan jag och det vet jag. Varför skulle inte jag kunna bygga upp en liknande berättelse som ”Lova”? Klart jag kan. Nya karaktärer, ny historia och, gud hjälpe mig, mer Google Earth.

När hon sedan langar fram ord som utlandsrättigheter, agenter och film, lägger jag ned anteckningsblocket och mest stirrar. Bestämmer mig för att prata om andra böcker istället. Det blev ”Fifty Shades.” Den hade vi många åsikter om. Tills hon vänligt och bestämt leder mig tillbaka till mötets huvudmål. Vad har jag av manus 2 i skjortärmen? Vad finns det där för historier som lurar?

Först blir jag lite osäker. Ska någon lyssna på mitt hitte-på? Det jag funderar ut under långa vaknätter med barnen. Det jag får tiden på flygplatser och bussar att gå. Sedan släppte jag lös alla historier. Alla synopsis jag har lurande i mina anteckningsbok. Till och med det jag precis börjat fundera på. En mera ungdomsvariant. Hon tände på alla cylindrar och frågade vidare i handlingen. Ville verkligen veta vad som skulle ske.

Hon gillade alla! ALLA! Sade ”gå hem och skriv så skriver vi kontrakt på manus 2. Det här blir bra!”

Ja, det blir kanske det. Det blir kanske en bok två vad det lider. För hon tror på mig. Och det är stort. Och det är härligt och det är en fantastiskt känsla att få uppleva.

Trevlig helg, alla trevliga bloggläsare. Jag tror på er och vår resa tillsammans!

Grattis Ebba! Förlagsavtalet i hamn

Första gången jag var på Ann Ljungbergs skrivarmingel träffade jag Skrivarvisioners Ebba. Jag vill minnas att vi satt bredvid varandra och jag minns att jag gillade henne redan från första början.

Vi talade en del om att ge ut, bli publicerade och vikten av att få sin historia berättad. Hon hurrade när jag skrev under mitt kontrakt och hon är en självklar gäst på min släppfest.

Nu är det jag som ska ut och leta klänning till hennes! Hon har fått ett förlagsavtal, skrivit under och låtit bubblet flöda.

Grattis Ebba! Så sjukt roligt och jag ser fram emot att få läsa ditt verk.

Med gråten i halsen stammar jag fram ”Köp Lova”

Läs mer på dagens Debutantblogg.

Jag och mitt tekniske sinne

Häromdagen skulle jag bjuda in till boksläppsfest. Min kära förlagskollega hade bedyrat vad lätt och smidigt det var att göra detta över Facebook. Hon sände till och med instruktioner i stegvis format.

Jag gruvade mig, jag funderade och sedan satte jag fart. Fick ihop ett meddelande, satte en bild på plats och fick fram datum och klockslag. Valde ut vilka som skulle komma och klickade på klar.

Facebook var bara inte klar med mig. Hen ville att jag skulle bekräfta sidan med de där lustiga bokstäverna som man aldrig ser vad som står. Duktig flicka som jag är så gjorde jag det. Då ville den att jag skulle göra det igen. Så jag gjorde det. Kisade mot skärmen och gissade mig fram till vissa bokstäver men den klagade aldrig på felslag. Men den ville att jag skulle göra det igen. Och igen. Och igen.

Till slut fattade även jag att så här skulle det nog inte vara. Det här är inte normalt. Så jag bad Mr Underbar att kolla sin FB-sida.

Det tog visserligen ett tag innan han hittade fram till sina lösenord och förstod var på sidorna man skulle klicka, men sedan kom det.

Hej och hå, sade han. Här ligger det 10 inbjudningar. Vilken fest ska jag gå på? Och vilken tid är det? Och vad många du har bjudit in.

Han var mäkta imponerad. Det var inte jag. Men jag var ju inte heller vidare överraskad. Att det ska vara så svårt att få till tekniken när jag är närvarande??!

Det dröjde inte länge förrän både svar och frågor flödade in. Folk är synnerligen aktiva på FB, det ska erkännas. Att jag sedan ställde in 7 av de 10 inbjudningar gjorde inte saken bättre. Nu var alla förvirrade.

Så jag tänkte att jag mailar till alla som inte har FB och bjuder in dem också (har ju redan bjudit in för många så what the heck!).

Min svåger mailade ”vem fan är Frank?” och ”var i världen befinner du dig?”

Nej, inte ens ett mail blev rätt. Men hur svårt ska det vara!??! Jag fick maila tillbaka att Frank minsann var en gammal pojkvän från Danmark och att jag bor i Studentstaden. Frågor på det?

Han har inte hört av sig igen.

Min förläggare på Frank förlag sade vid första mötet att det syntes att jag var duktig på datorer och att korr-processen inte skulle vara ett problem.

Hoppas hon inte läser detta….

Hur att marknadsföra sina verk

Denna vecka har vi marknadsföringstema på Debutantbloggen. Först ut är Annika. Hon talar om megafonen och filmplanscher med sitt namn på. Hur kommer hon marknadsföra sin ”Solviken”? Titta in här.

Post Navigation