Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Stora nyheter på skrivarfronten

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag hinner inte med i svängarna.

När jag som mest hänger och slänger med ryggen, svettas för smärtan och niger i knäna för att komma undan kommer det två mails av vikt och tyngd.

Först, ett från min förläggare. Hon skriver bland annat:

Jag kan glädja dig med att vi fick en order från Akademibokhandelsgruppen som bestämt sig för att köpa in ”Lova” centralt, dvs till alla sina butiker.

Ni fattar. AKADEMIBOKHANDEL, CENTRALT, ÖVER HELA LANDET. Ifall ni inte fattade. Som man säger i Danmark, jag bara skar det ut i papp.

Men allvarligt. över hela landet. Utan att ens läst boken. Eller något av mig. Bara för att min kära förläggare har sålt in mig. Talat väl om min ”Lova” och allt det hon har varit med om. Jag är stolt, hedrad och jädrigt rädd… Jag tror det kallas lite prestationsångest…

Och så kommer den där lilla tävlingsmasken och vispar runt i min mage. Hur mycket ska boken sälja för att jag ska vara nöjd? 500? 1000? 5000? Jag vet att 1000 är väääääldigt bra som debutant. Jag tror snittet var 800, men jag kan ha fel. Så jag tänker 1000 och så en present på det. En ny klocka, kanske? Vad tror ni, är det nåbart? Är ni med på tåget och handlar lite böcker? Jag lovar signera!

Sedan, nästan en minut efter (jag hann få tillbaka andningen), kom nästa mail. Kommer ni ihåg den där tornadonovellen jag skrev för inte så länge sedan? Som jag baserade på Fred och Mick ur ”Lova”. Sände in och väntade otåligt på svar. Det kom idag. Det lät lite så här:

Jag blev väldigt förtjust i tornadonovellen, och sände den till mina kolleger i Danmark och Norge för att höra om de var intresserade av ev. samköp. I dessa fall brukar vi använda en gemensam illustratör. De tyckte båda att den var bra med hade lite för mycket noveller i lager.

Då kom en bild över mig på min farmor där hon satt vid sitt lilla köksbord i sitt trånga men åh så trevlig kök och bläddrade intensivt i sin veckotidning. Berättade, noterade, gjorde korsord, skrattade och grät. Alltid med känslorna utanpå kroppen och med William i bakgrunden, hummande och lagade mat. Bullrade fram ett skratt åt något farmor just sagt. Strök henne över kinden så fort han kom åt. En klapp på axeln när kylskåpet skulle öppnas. På andra sidan bordet satt jag och betraktade dem medan jag bläddrade igenom en hög av reklamblad de alltid sparade åt mig för de visste att jag gillade sådant. Ord som veckotidning och Danmark kan visst få fram sådana visioner hos mig. Sådant man trodde man hade glömt. Eller i alla fall stoppat undan i sitt ”ungvuxna-fack”.

När jag tänkt lite över den bilden läser jag vidare:

”Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva och vill gärna läsa mer av dig.”

Fattar ni varför jag gillar att skriva noveller för veckotidningar?

Nu ska jag svettas vidare i mina smärtor. Det är bara en anings lättare när man har detta att tänka på!

Annonser

Single Post Navigation

8 thoughts on “Stora nyheter på skrivarfronten

  1. ordetarditt on said:

    Men jisses.
    Grattis, grattis och grattis!
    Bubbel på kylning?

    • Just det! Bubbel!! Det är ju obligatoriskt, men här i diskbråckstider har jag inte ens tänkt på det. Får kanske inte blanda för mycket med värktabletter men jag ska direkt tåga ut i köket och ta mig en chokladpralin (eller, rättare sagt. Be Mr Underbar plocka ned den från skåpet och komma in med den till mig).
      Tack för gratulationen!

  2. Häääääärligt! Det är så kul!

  3. Wiii! Men ville de ha novellen på svenska då? Jag fattar lite trögt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: