Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the month “januari, 2013”

Jag har sett mitt omslag. På Bokus! Min ”Lova”!

Är ni nyfikna på:

1. Hur ser omslaget till ”Lova” ut

2. När kommer boken ut

3. Var kan man beställa

4. Hur många sidor har boken

5. Hur man lägger in en bevakning som man blir först i Sverige (och i världen) med att beställa

5. Igen, hur ser omslaget ut.

Men kolla in det här liksom!

Jihuuu!!!

Idag är det torsdag igen. Hurra!

debutantbloggen pratar jag idag om hur jag undviker skrivkramp. Mitt egna hopsnickrade recept.

Fungerar störtbra för mig. Kanske det gör det för dig också?

Nu packar jag ihop och går ned på stan

Fick precis besked från Mr Underbar. Hemma är det kaos, sju sorger och arton bedrövelser men jag behöver inte alls komma hem.

Efter hela dagen på min breda bak (som mina kidz envisas med att kalla den) så har jag nu redigerat mig hela vägen fram till sidan 97. Det är ett par sidor kvar, men det ska nog gå att bli färdig i tid.

Så jag gör som Mr Underbar säger. Jag packar ihop och beger mig ned på stan.

Vad då? Han sade ju det. Att inte komma hem…

Så här är korr-et just nu

Herre min dag! Detta kommer ta tid! Först var jag ju bara tvungen att ta hand om jobb-saker. Sedan skulle jag skriva ett inlägg till morgondagens blogginlägg. Förlaget ville ha tre rader om varför jag skriver (tja, det vet jag ju inte ens själv. Låter det klyschigt med ”för att jag måste och för att det är så roligt”?). Sedan ska jag leta lokal, lokal och lokal. Bananen ska ju ätas och kaffet drickas. Mycket att göra.

Därefter öppnade jag dokumentet. Gisp!

Jag tror jag blir fast här idag. Och ett par till dagar. Just nu är jag på sidan 12. TOLV! Efter snart tre timmar.

För dåligt. Verkligen för dåligt.

Bäst jag tar lunch.

korr

Vem ställde den där stolpen just där?

Var och tränade häromdagen. När jag lämnade av Grannfrun tog det stopp. Tvärstopp.

Någon elaksinnad person hade flyttat runt på lyktstolparna under tiden jag låg på golvet och svettades fram mina situps. Hur kan man göra så? Hur har någon tid med att flytta runt på dessa obäken.

Tvärstopp blev det i alla fall. Lite chockad blev jag allt. Och sedan lite fnissig. Funderade på vad Mr Underbar skulle säga.

Det blev så här:

”Hej, gick träning bra?”

”Japp, väldigt bra. Lyktstolparna har de dock flyttat runt på.”

”Har du backat nu igen?”

”Faktiskt! Jag hade stenkoll!”

”Hade du?”

”Kan du ta ditt höjda ögonbryn och försöka få ned det på normal nivå, tack så mycket Televerket!” säger jag totalt indignerat och dricker lite vatten. Bara för att fnissa lite när jag tänker tillbaka på smällen. Det tar verkligen tvärstopp. Och jag hade ju faktiskt stenkoll.

Fast inte direkt lyktkoll….

Äntligen barnkalas!

20130129-162713.jpg

Min livs andra pitchning!

Som så många av er peppade och sade: ”Trägen vinner!”

Viss av min självgodhet så stoplade jag iväg och pitchade min bok en gång till. Denna gång utan kidzen.

Ha! Se där blev det femtio böcker på ett bräde om jag bara lovade att signera.

Om, liksom… Jag har ju fått en signeringspenna och nu ska den snart till att glöda.

Heja mig och min ”Lova”!

Dags att göra korr-arbete BIG TIME

I går fick jag tillbaka manuset från förlaget. Det är dags för andra vändan av korr. Denna gång känns den större och nästan mera övermäktig än första gången. Jag har en vecka på mig. Knappt. Faktiskt sex dagar. Tre av de dagarna är Mr Underbar på annan ort och jag är hemma med kidz som inte fattar att det är rätt skönt att sova på natten eller morgonen. Vi ska klara av två kvällsmöten samt ett barnkalas för Sötnosen. Det ska ridas, simmas och gympas. En dag är jag på resande fot och en annan dag är jag på kick off med jobbet.

Så jag tog ledigt i morgon. Kommer stiga upp klockan fyra och sätta mig att korra. Hela långa dagen. Mr Underbar får sköta ruljansen för jag reser inte på mig förrän jag är klar. 309 boksidor på en dag. Det kan bli en utmaning som heter duga men det måste gå.

Jag håller mig lite borta från allt annat under den tiden. Vi hörs på andra sidan korret.

Jag övar på att marknadsföra mig själv

Häromdagen var jag på ett närbeläget bibliotek för att hämta lite böcker och lämna tillbaka lite filmen. Alla kidzen var med och härjade runt i det annars tysta lokalen.

På väg in såg jag en annons att de sökte deltagare till en läscirkel. Lappen stoltade även med vilka böcker som under våren skulle vara med. Jag stannade till en sekund och hann tänka ”Hmm, skulle inte min bok platsa i ett sådant sammanhang?”

Tanke blir till handling när jag är med så jag stegade raskt fram till bibliotekarierna som hängde vid lånedisken. Det var allt bäst att agera innan hjärnan slår till förnuftet.

”Hej, jag ger ut en bok här i vår som jag tror verkligen kan passa in i er läscirkel. Om ni vill kan jag även vara med under den kväll då min bok diskuteras.” (Den kortfattade pitchen. Den lite mera långvariga ingick också fraser som ”ställ tillbaka boken” och ”sluta snurra på stolarna”. Favoriten blev ändå ”toaletten ligger där borta om du ska bajsa” (nej, inte riktat till biblioktekarierna)).

Jag har nog aldrig sett två sådan urholkade fågelholkar. Själv tyckte jag det var lite briljant. Min bok passade faktiskt in bland de tre de valt ut. Jag är en lokal författare och närproducerat ska ju förespråkas. Vad kan gå fel?

Tja. Jag insåg ganska så omgående att de var allt annat än intresserade. Än mindre imponerade av det faktum att jag suttit på min breda bak och skrivit en hel bok. En bok som ska underhålla och roa ett par timmar. Det betydde så sjukt lite för dem.

Jag avslutade samtalet illa och kvickt med ett ”Lilla Hjärtat, vad sade du? Jag kommer.” Himlade lite med ögonen och begav mig ut genom ytterdörren. Småfnissande skall tilläggas. Jag insåg ju hur de såg på varandra där bakom lånedisken. Hur de himlade med sina ögon och suckade lite trött åt alla dessa debutanter.

Det var mitt första försök till marknadsföring av min debut. Det blir nog inte den sista. Inte om jag får välja. Men jag tror jag får vila ett par dagar…

Annikas debut i Året Runt

Det vispades runt ett rykte på bloggarna. Annika hade inlett sin författarbana i Året Runt. Naturligtvis drog jag iväg kidzen till närmaste affär och inskaffade mig ett ex.

Där, där matrecept och stickövningar, låg novellen. Fint illustrerad (för att inte säga väldigt mycket nytänk sedan sist jag läste en veckotidning), bra skriven och en söt historia. Så som det sig bör för målgruppen. Bra, Annika!

Om ett par veckor är det min tur att göra veckotidningdebut. I början av maj debuterar Annika med sin ”Solviken”. Ett par veckor senare är det dags för min ”Lova”. Idag gör hon inlägg i Debutantblogggen. Faktiskt om veckotidningar. På torsdag är det min tur.

Börjar bli något av en trend?

ÅRetrunt

Post Navigation