Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Det är så ljuvligt här!

Min äldsta son är, enligt många, en kopia av sin far. På många sätt. Både till utseende och till sätt. Han är innovativ, gladlynt och, i de flesta fall, lätt att leva med. Angående utseendet kan jag bara citera Lilla Hjärtats första dagisfröken:

”Han är så otroligt söt. Så ooootroligt söt.” En snabb blick på mig och sedan ned på den otroligt söta pojken. ”Han måste verkligen vara en kopia av sin far.”

Det Lilla Hjärtat har från mig är felsägningar. Eller, som jag helst vill tänka på det som, tankefel i hjärnan. Det finns helt enkelt vissa ord som bara inte ska sägas som de sägs.

Ta till exempel balja. Ärligt, är det inte bara enklare att säga bajla? Visst är det så? Ojla lika gärna. Hellre det än olja. Det är obestritt!

Vissa ord är också tankefel i förhållande till hur vi egentligen använder dem. Min Lilla Hjärta är en tänkare. Han vill förstå allt. Vrider, vänder, frågar och trixar tills det har fallit på plats i hjärnan. Då accepterar han det fullt ut och glömmer aldrig. Ibland har han bara förstått ordet ett steg lite tidigare än vad ordet egentligen skulle användas för. Och det kan bli rätt roligt att lyssna på.

Häromdagen satt han och var lite irriterad på alla som körde runt med EL-ljus. Att de helt enkelt inte bländade av. Min teori går på att bussens chaufför (han åker med förskolebuss) muttrat någon om bländning under dagen och det har Lilla Hjärtat snappat upp. Jag försökte förklara att det är inte EL-ljus, det är HEL-ljus.

Men se det var ju inte logiskt. Lampor går på el så därför el-ljuset.

Senare på dagen var maten väldigt ELIKAT. Sött, men fel. Man såg på honom var irriterad han blev när hjärnan stavade fel (som han säger som ursäkt).

En annan gång frågade han om luftSPRUTEN satt framför eller bakom matSPRUTEN (nu kan jag inte kalla det för annat än spruten, men det är en annan sak).

Själv blandar jag bland annat ihop behörig med anhörig. Autentisk med autistiskt. Småsaker bara.

Igår tändes alla ljus i huset. Varje fönster fick sin stjärna eller stake. Barnen sprang från rum till rum och kollade in festivalen. Från Lilla Hjärtats rum hördes:

”Det är så LJUVLIGT här!”

Det var ju fint, men jag anade mossor i ugglan. Ljuvligt är inte direkt ordet vi använder ofta hemma hos oss (mera lågoddsare på nej, sitt ned och nu blir det inget lördagsgodis). Så jag frågade lite fint hur det var inne hos Sötnosen.

”Inte alls lika ljuvligt som hos mig!”

Sött igen, men var det inte nu JULIGT ordet han var ute efter? Hans min avslöjade svaret.

Men, ljuvligt är det i alla fall när snön faller och bäddar in all belysning. När det är -18 grader och det knarrar under skorna.

Det har han ju rätt i!

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: