Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Det här med pyssel…

Jag vet inte… Är det genetiskt? Föds man pysslig och full med idéer med vad just den där flörtkulan kan passa i för papier maché dräkt? Eller vad just det där vita pappret saknar av färg? Har man små tinywiny fingrar som fixar att sätta på paljetter, glitter och pennkorkar?

Jag är rätt säker på att den genen, den där pysselgenen, liksom hoppade över min DNA-spiral. Tog ett megastort kliv över hela mig och bara pekade lång näsa medan den rusade iväg till valfri annan person. En person där den där genen visste att den skulle få det mycket mera hemtrevligt och ombonat.

Igår bakade vi pepparkakor och satte upp ett pepparkakshus. Jag har hört att man ska göra det när det börjar lacka sig mot jul och eftersom Farmor är på plats var det ju ett lämpligt tillfälle.

Det jag mindes bäst från mina barndoms pepparkaksbak är att den där bunken av deg som mor gjorde var enorm. Enorm och väldig god. Efter att ha (i smyg?) satt i mig halva den där gigantiska degen brukade jag ledsna efter första pepparkaksplåten. Det är kladdigt, det är omständigt, det är mjöligt och mamma gjorde alltid mycket snyggare pepparkakor. Jag minns också hur hon stod kvar i köket i timmar efter vi andra hade ledsnat. Det var lite svårt att se henne för hon stod gömd bakom högar av plåtar som skulle in eller ut från ugnen samt ett berg av nygräddade pepparkakor. Alla kakor lades sedan i en burk för att gömmas lagom till jul.

Vi brukade hitta burken, dammig och torr, lagom till midsommar. Vi åt dem tillsammans med frostnupna lussebullar. Det är ju också en slags tradition.

Min pepparkakskväll med barnen hade jag faktiskt sett fram emot ett tag. Jag vet inte vad som flög in i mig. Som om jag trodde de kunde samsas om de cirka trettio pepparkaksformar vi har. Som om de kunde sluta gråta efter att den ena fått ett hjärta på plåten medan den andra fortfarande höll på att trycka ut formen. Som om Lilleman inte skulle ta efter mor sin och äta upp hela degen och sedan få ont i magen. Som om de där fina GOD JUL förkläderna de är så söta i skulle de vilja ha på sig. Som om… Herre min dag. Känner jag inte mina egna barn eller har jag helt hjärntvättats av julkampanjen. Det där Fanny och Alexander-skimret.

Naturligtvis går det cirka fem minuter innan tjutlarmet går på alla barnen. Farmor försöker febrilt medla medan jag slår näven i bordet och hotar med att ställa in julen om de inte skärper ihop sig och HAR TREVLIGT!

Som om det någonsin har hjälpt.

Som tur var hade jag inte en bunke med deg. Bara en pytteliten en som räckte till två plåtar (eller, egentligen tre plåtar men Mr Underbar hade fullt upp med att prata så att… Tja, låt oss bara säga att brandlarmet gick) och det var mer än lagom. Det tar ju längre tid att sopa upp allt mjöl och degklumpar samt diska formarna än att ledsna på att baka.

Så var det pepparkakshuset. Är det verkligen så att man ska göra sådant tillsammans med barnen? Är ni helt säkra på att socialstyrelsen skulle godkänna det som en aktivitet? För det första är det ju det där brända sockret som ska vara fog och fix. Inte direkt barnvänligt, men ungarna hänger runt benen för vi ska ju HA MYSIGT! När det sedan är dags att sätta på godiset (nej, jag har ingen bestämd plan på hur huset ska se ut så ungarna får kasta på lite hur som helst. Tur det) hamnar ju mer godis i magen än på taket. Är det verkligen förenligt med gott föräldrarskap?

Är julen verkligen värt allt det här? Allt hot om att tomten inte kommer ifall de inte äter upp maten/borstar tänderna/slutar slå lillasyster/valfritt. Jag vet inte….

Men nybakade pepparkakor smakar rätt gott ändå. Speciellt med ett stort glas mjölk till….

Annonser

Single Post Navigation

5 thoughts on “Det här med pyssel…

  1. Tips till pepparkakshuset: använd epoxylim och strunta i att göra det ätligt

  2. Minns våra barndoms bakkvällar med mysfaktor.. men man glömmer nog kiven…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: