Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Går hela livet så himla fort att vi inte ens korrekturläsa?

Det här är ett ämne jag både snubblar över i mitt vuxna liv samt i mitt läsande liv. För att inte tala om i mitt vardagliga liv. Hinner vi inte med våra texter längre? Eller, är de inte viktiga?

Jag erkänner, jag är lite av en kommatecken/punkt/citationstecken-polis. Ge mig en artikel och jag kan se ett saknad punkt på flera mils avstånd. Det är som om blicken bara dras till just det stället. Grejen är att jag går igång big time på det. För att säga det på svenska, jag blir asförbannad.

Sist jag var i Skåne satt jag och läste på deras mjölkkartonger från Skåne mejeri. På en ganska så liten yta hade de lyckats få in ordet ”försiktgtigt” utan att skämmas. Utan att hitta det heller. Önskar att jag hade tagit en bild på det.

Den här bloggen hittade samma sak och började fundera om ordet kvalité verkligen var något produkten värnade om. Ett par ord på ett paket och de fick inte ens till det. Alla dagstidningar är en ren och skär hyllning till särskrivningar och stavproblematik.

Det här ska ju stavningsprogrammen hitta åt oss. Det är väl därför det är så smidigt med datorer nu för tiden. Visst, ord som å slinker förbi när det där skulle stå ål. Det är ju logiskt och bara trist att det blir fel. Men försiktgtigt? Det ordet finns inte. Min bloggstavningsprogram blir helt galen när jag skriver det.

På sista tiden har jag läst två väldigt bra böcker. Publicerade på stora förlag. Man kan tycka att korrekturläsning till något så bestående som en bok (till skillnad mot mjölkpaket tex) ska vara extrem. Gå igenom massor av händer, ögon och stavningsprogram. I dessa två böcker hittade jag mängder av fel. Det saknades bokstäver, punkter och förvånansvärt många kommatecken. Visst heter det ”Kom så går vi, Jonas”? Eller har det skett en kommateckensreform jag inte vetat om? Jag ser ju så sällan på nyheterna för tiden. I den ena boken fanns också ett rent fel. Ett sådant där jag var tvungen att läsa sidan ett par gånger för att förstå att det faktiskt var fel. Huvudpersonen satt på ett café och gick igenom en massa bilder han lagt ut på bordet. Stirrade på bilderna utan att lägga märke till omgivningen. Plötsligt ser han sambandet och blir så överraskad att han tar ett stort kliv bakåt.

Bara lite svårt när man sitter ned…

Nej, jag är inte världsabäst på grammatik eller stavning. För att inte tala om syftningsfel och sådana där ord som gärna blir fel hos mig. Behörig istället för anhörig. Autentiskt istället för autistisk. Små saker, men milsvida i skillnad.

Men den som korrekturläser mjölkpaketet eller boken borde ju vara det. Världsabäst på det, alltså. Samt att den som är marknadsansvarig har en känsla för att mjölkpaketet är deras kvalitéstämpel i omvärlden. Att det är viktigt att få den där blåprinten riktig och rätt innan den stansas och sänts ut.

Eller, är jag bara petig?

Annonser

Single Post Navigation

4 thoughts on “Går hela livet så himla fort att vi inte ens korrekturläsa?

  1. Nej, du är inte petig, du har helt rätt!

    • Tack! Skönt att höra. Visst, det kan ju vara så att det finns annat att gå igång på här i världen (krig, incest, genusfrågan) men för mig öppnar detta upp alla kanaler! Det är här jag gör mitt korståg.

  2. Du har rätt! Känns som att språket chanserar lite…ingen bryr sig tillräckligt mycket för att kolla två gånger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: