Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Simona om den romantiska trenden

Jag har gått och funderat lite på detta själv ett tag. Tänkte skriva något smart om det, men så kom Simona (vem annars?) före mig, så jag tar latversionen och länkar till henne istället.

Tidningen ”Skriva” (du har väl den? Den är helt underbar) tar även upp den romantiska trenden som drar in över Sverige just nu. Vad är det som gör att vi fortfarande ondgör oss över den? Varför är det så många som läser den? Vad är skillnaden på den fiktiva ”perfekta mannen” och ”mördaren” i en deckare? Herre min dag, det är ju ren och skär underhållning. Släpp det där nu! Sluta snacka kvinnolitteratur, skräpböcker och tantsnusk. Det är ju pinsamt att man ens lägger tid på att säga sådant.

Behöver man svepas bort i en spänning, förgylla den trista vardagen med ett mord mellan papper. Gör det! Behöver man svepas bort i ett rosaskimmer, långt borta från disk och småbarnskrik, men så gör det! Så länge ni läser och gillar det!

Att läsa är att resa. Det vet alla. Det viktiga är att man läser. Jag läser allt. Från mjölkkartonger, tidningar, alla slags genrer i böcker och text-tv. Det är omöjligt att låta bli. Skulle aldrig falla mig in att låta bli.

Så låt mig läsa vad jag vill. Nej, jag tror inte på att mördaren i deckaren finns i verkligheten. Jag vet att det är bara en bok. Likväl vet jag att den grönögda mannen i en romance heller inte existerar. DET ÄR BARA EN BOK!

Eller en film, för den saken skull. Jag gillar ju, som tidigare nämnt, katastroffilmer. Ingen har påtalat det faktum att det  är helt orealistiskt att New York, gång efter annan, alltid drabbas av naturkatastrofer när alla vet att Los Angeles är ett mer vettigt mål, rent realistiskt sett alltså. Alla vet ju att NY har schyssta landmärken som passar bra att förgöra i en katastroffilm. Ingen kallar mig ointelligent när jag ser den genren (även om ”Supercyklonen” fick mig själv att vackla lite på min tro). Berättar jag att jag ska se romantiskt amerikansk komedi himlas det däremot på ögonen och jag drar mig tillbaka i mitt skal.

Nej, tillbaka till det förnuftiga. Låt alla läsa vad de vill. Diskutera litteraturen vettigt och sansat. Se till att ha på fötterna innan ni namndroppar ordet ”Harlequin” över hela romance-genren. Jag är rätt säker på att Simona skulle bli ledsen (och kanske sprutande arg) i ögat ifall någon schablonartat kallade hennes ”Betvingade” för ”Harlequin”. Igen, inget fel på ”Harlequin”. Det vill jag å det kraftigaste säga. Vill man läsa det ska man göra det. Jag vill bara att det nyanseras, diskuteras och slutar upp att vara så ofattligt fördomsfullt (faktiskt, fördumsfullt, för dumt är precis vad det är).

Ta helgen och läs den genre du allra helst vill läsa. Släpp ned håret, skaka loss i höfterna och dra ut favoritboken ur hyllan och svep iväg dig på läsandets hisnande vågor.

Trevlig helg!

 

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: