Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Manuset om danska poliserna i koncentrationsläger

Men hjälp vad det är tungt! Det är så tungt så tungt så tungt att läsa igenom material från den tiden då de danska poliserna blev infångade av tyska soldater för att sända iväg dem till Tyskland och koncentrationsläger.

Det är tungt för att det är så våldsamt. Det är tungt för att denna våldsamhet inte var något jag lärde mig i skolorna. Kan inte snälla en historielärare ta fram sin skolbok och se efter om jag minns sant? Att man inte pratade om alla de poliser som dog, DOG, i attackerna under andra världskriget. Om de män som DOG under resan till Tyskland. Som dukade under i lägren. De var över 2000 som blev tillfångatagna. 2000 danska familjer var utan deras familjeförsörjare under brinnande världskrig under flera ovissa månader.

Det är tungt för att mitt i materialet hittar jag min egen släkting. Min kära kära William. Som aldrig ville prata om eländet han var igenom och så fanns han där i texten. Ett ögonblick då han trodde han mist sin bror i ett flyganfall, men så kommer han in genom dörren som en av de sista överlevande. Han finns där och plötsligt så var han så levande. Hans bullriga skratt, rykande cigarrer och livsmod. Hans maniska samlande på skjortor och att alltid ha kylskåpet proppat av mat. Hans skrik mitt i natten när ångesten blev för svår. Hans energifulla sätt att se på fotboll på tv. Hans smittande glädje över de små sakerna i vardagen.

Jag läser och jag skriver ned mina tankar. Blir arg, ledsen och ännu mera övertygad om att detta är en historia som jag måste få ned på papper. Göra den så sann jag kan och sedan låta omvärlden ta del av den. Virka ihop William med de vita bussarna, där han får möta Sven, Mr Underbars morfar. I bakgrunden finns farfar, Ib, som medlem i danska motståndsrörelsen, som växer sig starkare och starkare ju grymmare tyskarna bli. Bara för att själv upptäcka att han var son av en tysk soldat.

Planen var att ha en novell klar snart till en tävling. När jag började skriva märkte jag dock att det danska språket blir än svårare att hålla från mitt svenska. Jag hör Williams röst inom mig när jag skriver. Jag hör hans hesa stämma berätta en historia samtidigt som han ryker en cigarr och passar maten i köket. Jag ser hans väna klapp över farmors kind när hon går förbi. Jag ser deras kärlek. Jag minns deras kärlek.

Och den var på danska.

Kan man bland danska och svenska i en roman? Kan man låta Svens repliker vara på svenska och Williams och farfars på danska? Kan man det? Kan man låta deras kapitel talas på deras språk?

Oavsett, berättelsen ska skrivas. 19 september 1944 blev de danska poliserna tillfångatagna och skickade till Tyskland. Kan det finnas ett förlag där ute i cyberspace som tror på jubileum som marknadsföring? Säg bara till så har jag världens grej på gång!

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Manuset om danska poliserna i koncentrationsläger

  1. Applåder och pepp till dig som orkar ta dig an ett sånt viktigt och förbisett ämne
    Och något danskt förlag kan vi väl skaka fram till 2014 – vad sägs om vi kan övertala dem om att den kommer ut på två språk samtidigt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: