Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Mellan skrivarprojekt

Det var faktiskt mycket tommare än vad jag kunde föreställa mig. Det här med att befinna sig mellan två skrivarprojekt. Eller mellan flera, rent faktiskt. Visst, anteckningsböckerna är fulla av synopsisar. Vissa manus har redan cirka 50-100 sidor skrivna. Jag har bara bestämt mig för att inte titta åt det hållet än.

Först ska Manus 2 iväg till testläsare. Vill bara läsa igenom alla sidor rätt så intensivt först. Tänkte göra det i helgen. Sedan har jag gjort upp schemat för terminens MBA. Ser inte så mastigt ut, men jag vet att jag alltid är optimist innan jag öppnar böckerna och ögnar igenom problemställningarna. För att ge MBA en rejäl chans samt även få rullning på allt på arbetsplatsen är beslutet att låta skrivandet vila. Bara få in två noveller… Men annars, vila i form har jag hört är ett vinnande koncept.

Det är bara det att det är så tomt. Jag gillar att gå runt med dialoger mina karaktärer har. Fila lite på dem, tugga på underläppen och sedan skriva ned orden på tillfällig papperslapp. Jag gillar att sätta in huvudrollerna i oväntade situationer för att se hur de reagerar. De är kanske inte alls så väldresserade som jag tänkte mig. Kanske de överraskar mig. Sig själva. En eventuell läsare.

Nu är det tyst i huvudet. Vill inte höra röster där uppe just nu. All energi ska gå ut att få iväg manus 2 till överlycklig förlag (jag har hört att man ska visualisera sig till framgång), skicka in novellerna (en är klar och en är verkligen inte klar) och sedan jobb och MBA. Kanske, kanske till januari får jag öppna upp röstbrevlådan där uppe i hjärnan och släppa in…. Tja. Vem är det jag ska släppa in? Ska jag satsa på Märta som ju är inskickad till Hemmets Journal som en ”teaser”? Märsta som härbärgar  uppe i de Härjedalska skogarna och träffar väldigt ofta min kära morfar. Eller, ska det bli Mogens/Niels/Vincent (har inte helt beslutat mig) som sitter fast i koncentrationsläger i väntan på de vita bussarna han inte visste skulle komma? Ja, jag vet vad vissa av er kommer ropa ut nu framför datorerna. Mogens/Niels/Vincent är en historia som bara måste berättas. Det är bara en väldigt omfattande historia och med farfar kvar i livet blir den lite mera svår att balansera sig på. Farfar får väl heta Otto. Det tror jag blir bra. Vad han inte vet…

Och det är bara så tomt där uppe just nu….

Annonser

Single Post Navigation

4 thoughts on “Mellan skrivarprojekt

  1. Unna dig en paus. Man behöver släppa taget om manuset, enligt min erfarenhet, och ditt huvud kommer inte att vara tomt så länge, för det känns helt klart som att du har det här i dig. Jag ser fram emot att köpa din debutbok så småningom. 🙂

    • Tack för pepp! Det verkar som om jag alltid behöver mycket av den varan.
      För övrigt satt jag precis och läste igenom manus 2. Bara för att, liksom..
      Släppa och hålla en paus? Nja, inte riktigt min grej. Även om jag kan se tjusningen i det. För andra…
      Jag lovar jag ska signera min debutbok till dig!

  2. Alla vi som skriver behöver pepp. Ingenting att skämmas för.

    • Det har du rätt i. På många sätt är det tex enklare att ha golf eller maraton som fritidsintresse. Då kan man ju se på sitt handikapp eller km-tid att man blir bättre. Nu är det ju väldigt abstrakt. Pepp är uppskattat då. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: