Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Ridning för hela slanten

Måndagar är kvällen jag och Sötnosen ska ut och förlusta oss. Denna termin ville hon rida. Passar jättebra då just Byn har en väldigt bra ridskola för barn mellan 3-9.

Det är ju bara det där…. Att jag måste vara med. Sadla, tränsa och gå bredvid hästen. Låtsas att jag inte alls är rädd för hästens tänder. Försöker inte skrika när hästen bockar med halsen (eller vad det heter. Christian Olsson hade med säkerhet sagt det tusen gånger bättre) eller travar iväg.

Visst. Hästen når mig knappt till höften. Men den är så sannerligen betydligt bredare över höften. Det är ju alltid en tröst.

Meen. Av någon anledning har jag ju valt att lägga de två manusen på just hästgårdar. Någonstans ligger det ju en fascination av att rida fram på dessa muskeldunder. Rusa fram över stäppen och känna vinden vina runt öronen.

Då är det ju bra att man vet hur man tränsar. Eller hur man håller en sadel.

Sötnosen ja. Hon är ju också med på måndagarna. Jag har ju alltid sagt att hon är väldigt omotorisk och instabil. Tji vad jag fick, och den tjippet bjöd jag på.

Hon sitter rak i ryggen när det är dags för trav. Idag skulle det ridas barbacka. Inte en tvekan. Hon travade på med ett leende över hela ansiktet. När ridläraren bad barnen att släppa tyglarna och flyga flygplan med armarna var hon först ut.

Ridläraren har som vana att gå runt bland barnen och peppa personligen. Sötnosen svarar aldrig på frågorna. Istället kniper hon hårt med läpparna, tittar rakt fram och håller hårt i tyglarna. Läraren bryr sig inte utan klappar om barn och häst och går vidare till nästa unge.

Varje gång, utan tvekan, lutar sig Sötnosen mot mig (så där så hon nästan halkar av hästen, fast hon klarar upp det i sista sekund) och väser fram (så ingen annan ska höra):

”Det här är jätteroligt.”

Idag drog hon helt enkelt till med:

”Jag vill aldrig gå härifrån.”

Då vet man sin plats. Jag ska gå här och tränsa. Flytta undan fingrarna när tänderna blir för närgågna och rykta så det ryker mellan stallgångarna. Allt för att få det där ”det här är världens bästa dag” ur den där jäntungen.

Vem vem? Kanske även jag blir biten av hästeran…

Not…

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: