Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the month “september, 2012”

Sökorden för dagen

Ett stort nöje är alltid att gå igenom vad folk har sökt på för ord för att hitta fram till bloggen. Ibland är det logiskt, som namnet på mig eller bloggen. Ibland är det rätt ologiskt, som barnaga och tv-beroende.

Idag var det väldigt logiskt att personen i fråga hamnade rätt, men jag blir vansinnigt nyfiken på var personen i fråga var ute efter. Sökorden var ”vitaminkusin wordpress jag spelar nyckelharpa”.

Det är ju jag. Det är det ingen tvekan om. Vill även minnas att jag har ett eller två inlägg om min fascination för nyckelharpa och att jag önskade jag kunde ta upp den igen. Nyckelharpan alltså. Få ingå i ett spelmanslag och spela så det vibrerar i hela magen.

Men vem är det som har velat läsa något om det? Kan du inte snälla säga vem du är?

Annonser

Feststassen är packad

Jag ska på fest! Riktig fest med tre-rätter, tal och finkläder. Ikväll liksom!

Så, igår när jag rasade runt i huset, flyttade på piano och kökssoffa, städade och underhöll barn samtidigt snurrade tankarna. Vad har man på sig på fest? Kommer jag i en klänning? Är högklackat bara inte för mycket? Hur mycket packning kan jag släpa på?

Lilla Hjärtat var inte sen att komma med råd. Han beordrade mig i den ena klänningen efter den andra. Bytte skärp, bara för att byta tillbaka. Han var den som kom med rådet att ta med en liten väska för ”det är bra om pappa kan nå dig på telefonen.” Han ska nämligen också på fest. Också med tre-rätter och tal. Disputationsfest där med, fast på ett annat håll i stan.

Nu är stora väskan med. Jag är bekymrad för skorna och sminket, men klänningen gled på. Som alltid är jag bekymrad för minglet. Gillar ju inte mingel så värst. Får smyga in lite sent och hoppas på att jag ser någon jag känner direkt. Slänga mig på den personen och sedan inte släppa taget för allt var tygeln är värd. Den kan vara värd rätt mycket i mingelläge.

Men ni fattar. Fest i kväll, barnvakt där hemma och klänningen är med.

Bra fredag det här!

Medan jag tänker på alla som befinner sig på bokmässan

…har jag slagit upp Managerial Economics och ger mig inte förrän derivatan är löst.
Eller det är dags att hämta kidzen..
Vad som kommer först!
Ha det så trevligt där nere i Götet! Jag följer er med intresse på alla bloggar.

20120927-132057.jpg

Inblick i andras manus

För cirka ett år sedan gick jag en skrivarkurs hos Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck (mycket, mycket trevligt och lärorikt. Gå den!). Där pratade vi bland annat om dialoger och hur man kunde göra dem mera levande. Johanna gick i spagat över en text som vi läste igenom. Där hade författaren verkligen fått fatt i talspråket när hen (kommer inte alls ihåg vad det var för text eller författare) skrivit en dialog. Bland annat skrev hen.

”Fin du var i håret. Klippt dig?”

Johanna kunde verkligen inte släppa det. Hon upprepade gång på gång vad bra det var. Hur vardagstalat det var. Man säger ju inte ”Vad fin du var i håret”. Oftast får man ju till ett ”fin du är i håret.” Helt rätt där. Småsaker kan tänkas, men sådant lyfter i en text. Det naturtrogna som gör historien och de påhittiga karaktärerna lite mera verkliga.

I helgen läste jag ut Johanna Lindbäcks nyaste roman ”Som om jag frågat” (ja, jättebra! Hon är helt klart en av mina absoluta favoriter. Inte lika bra som ”Välkommen hem”, men så har Johanna också en hög lägsta nivå. För att inte tala om en bok om året…). En bit in i boken kom det:

”Fin du var i håret.”

Det slängde mig direkt tillbaka till konferensrummet där vi höll vår kurs. Jag minns hur jag tänkte när Johanna upprepade och upprepade dialogen och hur fint det var. Fint, var faktiskt ordet hon använde.

Så, frågan är om det är snott (vad säger Boktjuven?) eller blev hon helt såld på dialogen för att hon hade en likvärdig i sitt kommande manus och insåg att det skulle slå?

Vilket fall som helst. Det var roligt att läsa en bok och samtidigt få in en annan dimension i det rent tekniska. Det gör att jag längtar efter att få läsa en bok av en av de skrivarvänner jag fått mig runt om i Sverige de sista två åren.

Vem vet, kanske något av det jag säger kommer som en replik?

Nu är det slut på natt-tjafset!

Klockan tre i natt fick Mr Underbar nog. Väldigt nog. Efter att ha vankat runt med Lilleman som var oförklarligt arg och sur samtidigt som Sötnosen krävde frukost och Lilla Hjärtat ville ha uppmärksamhet fick Mr Underbar helt enkelt ett smärre frispel.

Han tände alla lampor i hela huset. Drog ut kläderna ur garderoberna och beordrade barnen att klä på sig (vilket de gjorde utan att ens beklaga sig). Sedan belamrade han bordet med frukost och krävde mat tysta munnen. Var det nu så att de verkligen ville upp och vanka på natten så var det väl ändå lika bra att dra igång dagen. Inne från sovrummet kunde jag höra hur barnen var konfunderade men fann sig i det. När jag gick var det fortfarande tänt, ungarna vakna medan Mr Underbar hade däckat. Jag smög iväg till bussen.

Det är jag som hämtar på dagis idag. Jag vet att ungarna kommer vara så trötta att ögonen går i kors. Jag vet att jag får laga mat med tre skrikande kidz runt benen. Som en vanlig torsdag toppad med sömnbrist.

Och i natt är drar samma visa igång igen.

Någon som har lust att vara barnvakt?

Underbara bloggläsare

1. Granntjejen som hörde mina barns förtvivlade utrop om mera post i ”komposten”. Idag låg där två väldigt söta kuvert med hjärtan på. Ett till Sötnosen och ett till Lilla Hjärtat. Stor glädje för alla inblandade. Pedagogisk som jag är försökte jag förmedla hur viktigt det nu var att man svarade med ett brev tillbaka. Sötnosen köpte det direkt. Ville måla och skriva. Lilla Hjärtat körde mera med stilen ”det är till mig breven ska komma”. Vi får se vem som vinner den kampen. Tack!

2. Den helt riktiga författaren som tyckte synd om mig (eller, gjorde hon nu verkligen det? Var det inte mera som sådan att hon bara ställde sig på min sida? Jag vet nog inte helt riktigt skillnaden..) och frågade vad hon kunde skaffa för signerad bok på bokmässan. Nu är jag inte heller helt klar över om hon ville säga ett par gånger till ned i mina öppna sår att hon minsann ska på bokmässan medan jag minsann ska på loppis, men hon var ju vänlig nog att fråga (faktiskt tror jag hon är väldigt vänlig för hon verkar verkligen vara väldigt vänlig (minns min recension av hennes bok för inte så länge sedan)). I stundens hetta kunde jag inte för mitt liv komma på en enda författare. Inte en enda (jag jobbar visst inte så bra under press), men plötsligt så mindes min lilla hjärna ett blogginlägg (ett av miljarrderrs om bokmässan) att någons mormor sagt att man inte skulle flörta med Jan Guillou. Han var visst lite svårtflörtad. Nu fick jag inte helt ihop logiken med just mormoderns påstående, men det var det enda namn jag kunde klämma ur mig. Den kära författarkvinnan sade direkt att hon antog utmaningen och kommer hålla mig uppdaterad i ärendet. Där jag nu befinner mig på loppisen. Sådant tycker jag är roligt. Mitt i all tristess att jag inte ska åka lättar detta upp. Så, TACK, Sofia!

Inte alltid lika genialiskt upplägg

För tredje kvällen i rad skulle Mr Underbar ut genom dörren lagom till badning och nattning. Det har ju gått rasande bra de sista två gångerna. Så jag planerade att både räkna lite MBA, pyssla med blogg samt märka upp kläder (plus allt det där med barnen, men det är ju uppenbart).

Det började redan i badet. Fullskaligt slagsmål med Lilleman i frontlinjen. Det gormades och skreks från min sida. Det gjorde naturligtvis bara att barnen skrek tillbaka lika högt. Upp med dem och ut i hallen. På med pyjamasar och hota med sänggång om de inte skärpte ihop sig. Det gjorde de verkligen inte.

Så vi satte oss framför tvn.

Där fortsatte det regelrätta sjöslaget. Lilleman ville bara ställa sig upp i den hala soffan och ropa ”hallå!” medan jag jagade efter med en välling så han kunde somna in. Det ville inte han. Och då blir de andra barnen arga. Riktigt arga. För vi låter så mycket att de inte hör tvn.

Så vi gormar och skriker lite mera på varandra. Bara för att det är onsdag och rätt så trevligt att samtala nära med sina barn.

Lagom till att Mr Underbar stiger in genom dörren har Lilleman slocknat av ren utmattning och Sötnosen vänder in sina ögonvitor och möter John Blund. Lilla Hjärtat får lite fred och ro och är tyst.

”Här har ni det bra.”

Jo, jo…

Medan alla talar om bokmässan…

..medan alla pratar och bloggar om vilka stay-ups de ska ha, vad som kommer hänga med i packningen samt färgkodade scheman över mässlokalen gör jag allt för att inte lyssna. Inte läsa. Inte tänka på mässan alls. Tänker istället att det var ju väldigt bra att jag slapp fundera över vilken lilla svarta jag ska dra på mig inför Park, vilken cool min jag ska antaga när jag småpratar med en förläggare och som bäst funderar på hur jag ska komma in på just mitt manus. Eller, vilket av manusen jag ska börja med. Jag slipper helt enkelt både raka benen, noppa ögonbrynen och skämmas över mina spruckna nagelband.

Där jag ska vara är det ingen som bryr sig. Loppmarknad med barnkläder. Det enda som folk har för ögonen är billigt och bra. Inte mina ögonbryn.

Jag slipper också kånka hem på kassar av böcker. Signerade som osignerade. Tänk vilken tid jag kommer ha till övers när jag inte kommer surfa in på nyupptäckta författarwannabees som jag bara råkade ha massor att prata med om. Sådana som har samma intresse och drömmar som jag. Som kommer ur vitt spridda människoöden, olika livsstilar och ändå drömmer vi om det samma. Det slipper jag ju nu vara med om. Jag behöver inte gasta ut mitt grattis på FB inom en snar framtid när samma slags författarwannabees har signat deras första kontrakt. En kontakt de snappat upp på just bokmässan. Och tänk att inte behöva välja mellan alla releasefester som kommer dimpa ned i brevlådan här framöver. Det är ju bra bara det.

Nej, jag ska räkna mina räkneuppgifter i MBA i kväll. Märka upp de sista kläderna inför söndagen och undvika allt vad som bloggande heter. Läsa andras bloggande alltså. För att inte tala om att inte engagera mig i FB. Inte alls engagera mig.

Och så tror jag att alla tåg drabbas av signalfel i södra Sverige.. Jag tror bara det…

Men jag är ju världens bästa morsa ju!

Note to my self: Klockan är halv åtta. ALLA tre kidz sussar sött i sina sängar. Middagsdisken står och gonar sig i maskinen. I kakelugnen brinner en av årets första brasor. Det värmer skönt mot ryggen. En tvätt är hängd och jag har spanat in kex i skåpet.

För jag sitter ensam i ett hus med sovandes ungar och har massor av tid över till….

MBA!

 

Manus tre i bild

Lucky Luke- snabba bildtipset på vad jag ska lägga upp på bliggen var: bilder på research-material på manus tre, de vita bussarna.
Jag reste mig direkt upp uoch tog en bild. Inte alla böcker är på plats men nästan.

20120924-150158.jpg

Post Navigation