Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

En kvot av uppförande

Visserligen var det gråtungt på himlen. Visserligen blåste det snålt över sjön, men vi skulle bada. Och vi skulle inte bara bada. Vi skulle stanna hela dagen.

Insvept i en fleecefilt medan barnen lekte vid strandkanten funderade jag på ifall vårt beslut var så smart. Och genomtänkt.

Vi åker hem efter lunch, efter att vi grillat korv. Så får det bli.

Men barnen lekte så fint med varandra. Vad gör det då ifall man fryser lite och solen är borta? Jag satt ned och hade lojt koll på Lilleman, men annars kunde jag prata, verkligen prata utan att bli störd, med vänner. Det har inte hänt på evigheter.

Så vi hängde kvar. Och när åskmolnen bara blev för hotande bjöd vi hem hela sällskapet till oss. Kaffe är ju alltid gott. Grannbarnen kom snabbt över och vipsan suppan var hela trädgården full av människor.

Allt gick så bra. Allt var så trevligt. Barnen hade så kul.

Tills alla gick hem, ljusen blåstes ut och allt vad de sjunger.

Då brakade det för Lilla Hjärtat. En pyttepytteanledning fick honom att svepa ned den uppdukade middagen på golvet. Jakt och in på rummet. Skrik och ut i trädgården. Indragna hjärtan i belöningssystemet och stora trillande tårar.

Efter en timme lugnade det ned sig och lördagsfriden fick infinna sig.

Är det så att man har en kvot av uppförande per dag inom sig? Att man måste få ur sig den andra kvoten, där man får göra lite vad som helst, innan solen gått ned?

Vad tror ni?

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: