Kommentarer på följebrevet
Som jag skrev för ett tag sedan fick jag ett refuseringsbrev. Ett personligt sådant, men dock ett refuseringsbrev.
Men ett personligt sådant. Det ska man inte glömma…
I slutklämmen på brevet skrev han att jag skulle tänka lite om när det kom till mitt följebrev. Som tips inför framtiden skrev han att jag skulle undvika värdeladdade ord som tex medryckande dialog. Det var upp till förlaget att göra bedömning av. När han skriver det så är jag ju helt med på hans linje. Det är ju bara det…
Jag var tvungen att gå tillbaka till de eminenta Skriva-tidningarna som jag mindes hade en artikel om just följebrev. Sedan fick jag rota fram anteckningarna efter kursen med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck (väldigt bra kurs, gå den!).
Så här fick jag ihop det ur mina anteckningar. Skriv gärna värdeladdade ord. Johanna Lindbäck hade ord som pirr i magen och en varm känsla i kroppen. De rekommenderade one-liners som tex Harry Potter på speed (inte för att det passar in på Mannen med de gröna ögonen, men ni fattar) eller att man skrivit en bok i XX´s skrivsätt. I Skriva-tidningen har de visat delar av Jonas Jonassons följebrev då han skickade in ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Där finns ord som rolig, kul, absurt, välskrivet. Det är väl ändå värdeladdade ord?
Med andra ord. Jag tror jag är enig med mig själv att följebrevet är viktigt. Det är jag faktiskt helt övertygad om när jag tänker efter en till gång. Det är klart att det ska vara välskrivet. Det är ju första (och ibland enda) ansiktet förlagen får på mig. De har ju inte lust att satsa korten på en galen person som inte går att samarbeta med. Jag fattar det. Jag tror att det syns i mitt följebrev att jag är rätt vanlig människa. Jag hade dessutom hoppat på det där tåget med att skriva värdeladdade ord. I mitt följebrev står det att det är en medryckande dialog (för det är det enda jag har fått riktigt positiv respons på) samt vilken genre det är tänkt att vara. Jag menar, det är ju lite dumt ifall de tror jag försöker vara djupare än vad jag är och så misslyckas jag med det när jag egentligen bara ville att de skulle underhållas ett par timmer under en flygresa/tågresa/föreläsning/framför OS.
Så, vad säger ni? Ska följebrevet ”bara” ha en kort synopsis, skrivet rätt upp och ned eller ska man också våga sig på lite säljtext? Era åsikter mottages tacksamt!
Kusiin Vitamin 
Jag har läst olika varianter, både de överlastade och de extremt kondenserade.
Nu är jag förstås anti i vanlig ordning – men det är manuset som ska bli en bok, inte följebrevet. Inbillar mig att följebrevet bör avspegla författaren, och inte lukta desperation eller utgivningskättja.
När det är dags för mig tänker jag gå på det korta, svala och kortfattade – jag har flera andra titlar utgivna (om än fackböcker), har en blogg osv, så jag tänker inte bjuda ut mig själv till första bästa. Om ett förlag gillar/inte gillar Zebraskatan kommer det knappast ha med följebrevet att göra.
Grejen är den att när jag läser det du skriver tänker jag: självklart! När jag läser vad förlaget skriver tänker jag: självklart!
Får man vara så mesig i sina åsikter…?
För övrigt är jag ju desperat och vill gärna ge ut…
I det följebrev jag skrivit (har bara hunnit skriva ett) och det tror jag föll i god jord för jag fick positiv feedback tillbaka, så skrev jag inte någon synopsis. Jag hade dock inte heller några värdeladdade ord där jag talade om vad de skulle tycka om boken. Jag beskrev mig själv och mitt skrivande och grunden till storyn. Jag beskrev min tanke med boken och den grundläggande meningen med storyn. Jag beskrev även hur aktiv jag själv kunde tänkas vara i min egen utgivning.
Det du ska skriva ska vara intresseväckande utan att säga vad någon ska tycka. Det kan ju hända att en bok kan falla i god jord men när någon säger att man ska tycka något specifikt och det inte infaller sig, då kan boken falla på grund av det. Vet att det finns en del böcker där jag läser på baksidan att den skall upplevas på ett visst sätt eller att dialogerna är så bra eller liknande, och så faller de inte mig på läppen, så faller boken hårdare än om jag inte blivit omtalad vad jag ska tycka innan boken öppnas. Därför undviker jag att säga vad som skall förväntas i form av värdeladdade ord.
Nu är jag dock inte något proffs utan utgår bara från vad jag själv hört och vad jag själv upplever. Lycka till.
Klokt. Jag tror, precis som Katarina skrev, att ett manus inte dissar bara pga av dåligt följebrev. Å andra sidan så är det väldigt mycket psykologi de där två sekunderna man befinner sig i händerna på en förläggare som bläddrar igenom manuset. Jag tror också, precis som du skriver, att om de värdeladdade orden på baksidan av boken (eller i följebrevet) inte lever upp till förväntan så faller boken/manuset från en högre, mera smärtsam, höjd.
Kul att du fick positiv respons på en gång! Önskar det vore jag! Betyder det att du är utgiven och klar, liksom?
Nej nej. Jag fick i mina ögon ett positivt refuseringsbrev 🙂 intresset var stort men jag behövde arbeta med min berättarröst. Jag sitter nu och skriver om böckerna för ett nytt försök till publicering nästa år igen.
Vad roligt! Vilken energi in i en omarbetningsprocess. Stort lycka till!