Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Hur många gånger kan man säga nej på en dag?

Jag har ju varit rätt ensamstående med barnen i cirka fem dagar. Rätt enastående ensamstående om ni frågar mig. För att inte tala om en nypånyttfödd respekt för just ensamstående. Dem som är det på heltid, utan chans för återhämtning och sömn. RESPEKT!

Barnen överlevde ju. Överlämnades i ett helt stycke till deras far, som tog emot dem med övermålade armar och glasögon.

Men det var inte direkt någon lätt match. Lilla Hjärtat är inne i en väldigt trotsig period just nu. Det är som om både armar, ben och hjärna har vuxit sig lite för stora för att hantera för tillfället. Han hade inte direkt någon trotstid vid tvåårs ålder så jag antar att allt kommer nu. Och det med besked.

Jag vet att alla de där fina psykologerna och terapeuterna förespråkar ett positivt språk. Istället för klagomål och tjat ska man berömma. Vända bort fokus från det negativa. ”Vad mysigt det är att gå här med dig på gatan när du går så fint bredvid vagnen!” eller ”Titta här, en blomma!” istället för ”slå inte lillasyster!”

Jag vet inte. Det låter jättebra, men kanske inte direkt applicerbart när man går på en trafikerad gata och Lilla Hjärtat ska visa en buss som går ute i mellanfilen. Det går ju inte att peka så man måste springa ut. ”Titta, en blomma!” Nej. Inte direkt det som kommer ut ur en som ett enda stort primalskrik.

Nej där och nej här. Stopp nu och sluta genast. Jag borde ha haft en räknare på mig och själv fått se hur många gånger jag har sagt just nej. Och kanske till och med ”om du inte slutar så..”

Jag skriker mig hes och blå och skäms över mitt odugliga moderskap. En gigantisk hög med universitetspoäng skvallrar ju om att jag gillar det där med utbildning. Har det inte varit Nordiska språk, dataprogrammering, Etnologi, idrott så var det molekylär cellbiologi eller fysiologi. Allt i en enda röra.

Men aldrig ett enda om föräldrautbildning. Världens mest viktiga jobb och vi är inte utbildade. Jag vill ha en livscoach som går vid min sida varje dag. Korrigerar på mina uttalanden och berättar vad jag hellre skulle säga. Berömmer mer än tjatar. Säger saker som ”vad trevligt det är att vistas i samma rum som du när du kan hantera dina barn” eller ”idag tror jag minsann någon ska få sitt lördagsgodis”.

Någon som vill ta sig an uppdraget?

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: