Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the month “juli, 2012”

Jag måste skynda mig att skriva om det..

…annars försvinner ögonblicket.

Hör och häpna.

Mr Underbar är ute på shoppingtur med en väldigt trött Lilleman (händer ibland, så det var inte det). Meen, de två stora barnen leker fint inne på sovrummet och ger mig därmed möjlighet att skriva på datorn.

Fattar ni? Säkert tio minuter i lugn och ro!! Det är nog det mesta jag har fått denna sommaren. Visserligen skriks det en del där inne i sovrummet, men jag tänker att så länge det inte går över i rent handgemäng så håller jag mig utanför.

Det är väl så pedagogiken säger, eller?

Annonser

Tips om gratis skrivkurs

Saxat direkt från ”Kreativt skrivande”.

På Solentros hemsida kan man läsa en gratis liten skrivkurs av Tobias Schildfat, som har skrivit bokenVägen till din första miljon som sålts i 40.000 exemplar. I skrivkursen kan du läsa om följande:

  • Hur du kommer igång med ditt skrivande
  • Hur man gör när man har fått skrivkramp
  • Tobias bästa skrivtips
  • Tankar kring publicering
  • Tobias bästa tips för publicering
  • Hur man trycker sin egen bok
  • Om Solentros självpublicering

Klicka på länken nedanför för att komma till sidan: Till Solentros skrivkurs

Mina barn vid nattning

De sista dagarna har vi infört en ny rutin runt nattningen. Oftast har jag båda äldsta barnen. Vi läser saga, utdelar hjärtan i dagböcker (nytt infört belöningssystem) och sedan kryper ungarna ned till kojs. Gärna olika sängar varje natt. Logiskt då vi bor alla i samma rum så här sommartid.

Den nya rutinen är musik via min iPhone. Jag laddar upp mina cirka 1000 låtar och drar igång en blandad mix.

Lilla Hjärtat somnar per omgående. Väldigt smidigt. Sötnosen däremot dirigerar sig igenom två låtar. Gärna med trasan som mikrofon och mimiken på plats. Ni skulle se henne mima till ballader hon aldrig hört förut. Eller när hon mimar sig fram i en whaelande. Med stängda ögon, huvudet på kudden och Tinne (myskaninen) på armen. Två-tre låtar håller hon igång. Ren underhållning bara att se henne. Nästan värd ett YouTube-klipp (om jag visste hur man gjorde).

Lilla Hjärtat är av det mera strategiska slaget. Han somnar gärna i en annans säng, så man måste bära över honom till hans egen. Hans egen förklaring ”Sängen ska vara sval och skön.” Det tycker jag är smart. Fast inte roligt att krypa ned i den varma, svettiga sängen som blir till övers…

Ännu mera glädje!

Häromdagen skrev jag om att Lilla Hjärtat höll på att gå upp i extas när Bandidos (skrev jag) vinkade till honom.

Idag hände något snarlikt.

Var på ett fikaställe där en ganska så dålig lekplats samt störtregn endast genererade riktigt hugade barn. Och så jag som stod hukande med min kaffekopp med kaffe som blev allt mer utspädd i regnet.

Lilla Hjärtat sprang rätt in i ett gäng av cirka tre personer (jag vet, gäng var väl att ta i, men de lät riktigt mycket!) på runt tio år. De höll på att videofilma korkade saker som den ena personer i sällskapet fick lov att utföra. Lite av Jackass-variant. Så där, låt oss se hur hårt vi kan smälla gungan mitt in i skrevet på dig och så filmar vi det, -aktigt.

Lilla Hjärtat var naturligtvis mäkta imponerad. Stora killar (och en tjej) har en speciell magnetiskt dragningskraft på femåringen. Så är det bara. Han ville vara med och leka, men jag tillät honom inte. Hindrade honom (utan att kaffet åkte ut).

Då gick han helt sonika fram till en av de coola killarna och bad honom ta fart på gungan. Man kunde verkligen se hur den coola killen slets mellan att vara väldigt cool inför sina vänner samtidigt som han ville utföra ett trick.

Naturligtvis kunde han inte motstå Lilla Hjärtat. Medan jag log i mjugg med min mugg gungade tioåringen min femåring högt i luften så att alla skrattade högt. Kompisarna filmade inte, men väntade tålmodigt på att gungandet skulle bli färdigt.

Jag var noga med att tacka pojken för farten samtidigt som jag bad dem om att ta det lite lugnare med tricksen.

De skrattade tant rätt upp i ansiktet så där var det slut på artigheterna!

Ett personligt refuseringsbrev!

Det är lite komiskt att man blir både glad, fladdrig och stolt när det egentligen handlar om en refusering. Meen, ett personligt sådant. Visserligen har jag absolut inget positivt att ta fasta på. Absolut ingenting. Men, liksom. Personligt brev!

Tack för läsningen, men jag avböjer en publicering. Manuset är mer skrivet som en reseskildring utan dramatik m.m. och gör sig kanske bättre så? Det är inte särskilt mycket nerv.

Den här typen av böcker kan utgöra bra läsning och du har valt en bra miljö som kan vara exotisk för många svenskar. Jag tror manuset behöver bearbetas vidare. Läs gärna läroböcker med tips för den här genren eller för den delen studera hur publicerade författare har gjort.

Dessutom tog deras läsning bara ett par veckor. Jag hade liksom inte ens börjat vänta…


						
					

Vinkning made our day!

Häromdagen gick jag och Lilla Hjärtat runt på gatorna här i södra Sverige. Då kommer Bornholmfärjan in. Alltid intressant för en motorintresserad kille, så vi styrde våra steg dit.

Av båten glider ett femtontal sjukt fina hojar av. Mullret från deras motorer fortplantar sig hela vägen in i magen.

Lika fina är dock inte deras chaufförer. Långhåriga, skäggiga, lädervästar och säkert luktade de. Ja, vi talar om någon slags av ryggtavlevästgäng. Eftersom det var Bornholmsfärjan tippar jag på Bandidos. Men, bara en tippning.

Jag glor lite avis på deras motorcyklar medan jag drar mig en bit bort från vägen. Jag menar, man har ju hört historier….

Lilla Hjärtat har ett hjärta fritt från fördomar. Han vinkar istället glatt och ler med hela sitt sötaste leende, samtidigt som han skriker Heeeej i motvinden.

Jag är inte vidare bra på gestaltning, men tror mig när jag säger hur glad jag blev när alla, ALLA (utom en), höjde deras läderhandskbeklädda händer och vinkade tillbaka! För att inte tala om den extas Lilla Hjärtat gick in i. Jag har ingen aning om de log bakom deras långa toviga skägg men jag inbillar mig det. Vem kan motstå glädjen från en liten oskyldig femåring?

En hel karavan av vinkande Bandidos! Dagens sanning!

Dagens löptur…

…gick till havet. Nedförsbacke hela vägen. Sedan kastade jag mig i vågorna. Våldsamt trevligt sätt att  ha lite egentid med sig själv. Springa och bada i egna tankar.

Planen var sedan att springa hem. Det lät bättre när jag tänkte det än utförde det, så att säga. Blöta sandiga fötter är aldrig populärt i springskor kan härmed meddelas. Första sträckan fick jag gå barfota. Alla stirrade på mina blöta springkläder utan att de kunde se min baddräkt under. Sista sträckan sprang jag. Eller, försökte springa. I motvind, uppfarsbacke och skavsår. Mindre trevligt.

Meen, som sagt, tyst och lugnt hela vägen hem. Man kan ha det bättre men jag tror det är svårt!

OS har börjat!

Det kan väl knappast något ha missat? Skulle vara Mr Underbar då. Han brukar ha dålig koll på allt som har med minsta slags sport att göra.

I alla fall. Jag gillar det. Och gillar att OS är placerat i Europa så det blir vettiga tider.

Problemet är ju det där med tid att titta… Meen, vad hade jag gjort utan min telefon? Idag såg jag fotbollen med ena ögat samtidigt som jag sneglade på barnen med andra. Handbollen fick jag se i bilen på väg hem från stugan.

Det blir visserligen bara korta glimtar, men glimtar är mer än vad jag vågade hoppas på!

Så, kom an OS. Telefonen är fulladdad!

Bloggande om skrivande

Läste Sveriges enda/första/största romance-författares blogg. De sista dagarna har hon haft ett par riktigt intressanta, matnyttiga och tänkvärda inlägg.

Den här, tex.

Eller den här.

Jag önskade jag själv hade nått så långt så jag kunde tipsa andra.

Novelltävlingsträsket

Jag har hamnat i det här novelltävlingsträsket som så många andra också skriver om. Jag har skickat in till Ica Kuriren och Ann Ljungberg. Nu väntar Hemmets Veckotidning och Hemmets Journal.

Den till Hemmets Journal är temat fritt men man måste ha en kvinnlig huvudroll och i sommarmiljö. Mitt en dag fick jag en lysande idé. Orden bara sprutade ut. Jag höll antal nedslag perfekt. Hade hela två kvar att tillgå när jag kollade ordräknaren. Tog helt enkelt och började på manus fyra, den om svenskättlingen som kom till Sverige för att söka sina rötter. Blev rätt nöjd. Fast dead line är första december, så jag har tid att ombestämma mig.

Till Hemmets veckotidning gick jag bet… Temat var helt fritt och det är inte så inspirerande. Hade inget att leka med, så att säga. Så kom jag på att jag kan vända på karaktärerna och skriva om den manliga huvudrollen i manus fyra. Väva ihop de två fristående med ett gemensamt slut.

Tyckte själv att det var rätt genialiskt.. Tills jag skulle göra mig ett släktträd. Där gick jag superbet. Kunde inte alls räkna ut vare sig årtal (för det är ju inte så många kvinnor som föder sitt första barn när de är sextio…) eller hur familjerelationen är mellan leden. Att det ska vara så svårt! Jag har suttit med blocket framför mig och ritat linjer och träd. Kvistar och grenar och allt som ska till. Det blir bara inte rätt.

Dead line är 15 augusti. Jag vet synopsis och hur det ska sluta, men jag får inte till om det är farfars far eller morfars mor. Eller om de unga tu är sysslingarnas brysslingar eller vad det nu kan vara.

Ska en novelltävling stupa på det faktum att jag är dålig på huvudräkning!

Post Navigation