Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Lillemans dop – en recension

Jag har ju utlovat en liten sammanfattning över Lillemans dop. Det där dopet jag inte hade lust att genomföra. På grund av en hel massa dels och därför och just ja. Men, som det brukar faller jag för grupptryck och nu är han döpt.

Lille Ville Lilleman.

Naturligtvis ösregnade det. Så mycket att vi fick byta lokal då det blivit vattenskador. Men hej, vad gör det när Byn där jag bor har den ena föreningslokalen efter den andra. Som vanligt var det kakor och kaffe. Och godistårta på det. Och som vanligt hade jag överdrivet mängden godistårta i förhållande till antal gäster och andra kakor. Slängde nog 2,5 tårta dagen efter. Som vanligt.

Som vanligt var det trevligt att samla folk under ett och samma tak. Som vanligt var det taket högt. Som vanligt satt jag och funderade på varför jag bara inte hade ordnat detta dop tidigare. Det är ju trevligt, liksom.

Men det som var höjdpunkterna:

1. Lillemans min när han insåg att han faktiskt inte skulle få bada i den där funten utan bara bli lite skvättig på huvudet. Han var förgrymmad och förvirrad på en och samma gång.

2. Lillemans high-five med prästen när stackars prästen försökte välsigna honom. TIll slut stod prästen på tå för att undslippa flera high-five men ändå kunna utföra sitt jobb.

3. Barnens sång. Ja, herre min dag, barnens sång. På given signal kom de upp, ställde sig rakryggade med ansiktena orädda ut mot publiken och sjöng tonfast och ordsäkert ”Jag tänder ett ljus för barnet i min famn”. Nej, inte ett öga var torrt. Till och med prästen blev till sig så han glömde både efterföljande psalm och Fader Vår.

4. En ålande Lilleman i famnen blev lite för mycket för en öm moderns stackars rygg så jag släppte helt sonika ned honom på golvet när dopakten började närma sig sitt slut. I vita skjorta, slips och väst (precis som storebror, så söta!) upptäckte han fascinationen över kyrkostengolv. Så pass att han bara var tvungen att pussa var och enkel av dem. Det blev en lång radda bilder på det. Mycket uppskattat hos alla parter.

Så, nu är dopet över, alla paket är öppnade och beundrade, gästerna har åkt och vi har ett skafferi fullt med kakor.

Nästa familjefest blir väl… studenten?

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: