Kapitel Rio de Janerio
Som tidigare nämnt så sover tre av barnen sött i sina sängar medan två ljus fortfarande sitter som barn framför filmen. Eller hur det nu var…
Själv hade jag tänkt mig ett kapitel i manus 2 som kommer utspela sig i Rio de Janeiro. Jag tror det blir kapitel 8. De första 10 kapitlen i boken jag har med vilje inte skrivit för jag var lite osäker på hur själva upplägget skulle vara. Synopsis klar, men inte själva hur-att-skriva. När jag sedan redigerat klart manus 1 och sänt iväg (jodå, blev spontant till två förlag förra veckan) var det åter dags att öppna upp Nate och Ingrid. Det har ju varit lite dåligt på deras front sista tiden och jag såg fram emot att möta de kära vännerna igen. Läste igenom hela manuset på cirka 230 sidor. Vissa saker har jag inte ett enda minne av att jag har skrivit. Vissa delar blev jag så rörd av att jag nästan (jag sade nästan!) fällde en tår. Ibland skrattade jag till.
I mitt huvud hade jag en version för mig att det var typ tio sidor kvar att skriva och sedan stora redigeringsrundan. Kanske klar att gå till lektör i augusti. Så gick mina tankar.
För att ändras weennyy bitttyy tajnyy när jag öppnade manuset. Det bestod visst en hel del av BLABLA BLA och XXX samt skriv utförligare mitt i sådana kapitel jag i mitt huvudet trodde var klara.
Då tog jag beslutet att inte hoppa så mycket i manuset, som jag brukar göra, utan skriva från topp till bott, så att säga. Inte snegla, inte fuska. Från en ända till nästa.
Så nu har jag skrivit början. Introducerat Ingrid i ett kapitel. Nate i nästa. Sänt iväg till testläsare. Fick olika svar tillbaka. Funderat igen. Får inte snegla, inte fuska.
Sådant går långsamt. Jag har förstått att jag skriver ihop ett manus fort för att jag nog är bra på att just snegla, att fuska. Leva mig in i ett ögonblick, oavsett var i historien den biten befinner sig, och så skriver jag ned det. Syr ihop allt på slutet. Min hjärna fungerar nog bäst i parallella dimensioner, liksom.
Men, nu har jag bestämt mig. Kapitel tio innan elva. Hela del ett klar innan redigering av del två påbörjas. Svårt att låta bli att snegla när 230 sidor är skrivna.
Som sagt, hit me chapter ten!
Kusiin Vitamin 