Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Archive for the month “juni, 2012”

Inte min kopp the direkt…

Det här att ha en hel dag till att bara skriva. Det var visst inte riktigt så bra som jag trodde det skulle vara. Jag trodde på fullaste allvar att jag både skulle hinna med en massa saker i huset, sova länge OCH göra klart tre noveller och redigera mig fram i manus 2.

Ha mycket tid och ensam i ett stort hus är inget för min energinivå. Den dalar direkt. Från att jag började morgonen med värsta sovmorgonen fram till nu. Bara latat mig. Suttit i solen och stirrat framför mig. Tvättat massa tvätt jag nu inte orkar ta in och vika. Läst ut en bok och ätit flingor till middag. Tittat skämmigt mot datorn och insett att jag borde, jag verkligen borde, sätta mig ned och skriva.

För jag vill ju. Det ligger där under ytan och bara pockar på. Så fort jag öppnar dokumentet så falnar det. Pust väck.

Nej, det där med lugn och ro är inget för mig. När jag har både jobb, ungar, man och MBA att pressa in i vardagen så går skrivandet som en dans. De tio minuterna på bussen hinner man en hel del på. Koncentrerat, fokuserat och med stringens, liksom.

Imorgon ska det bli ändring på torpet. Ska ta mig en lång cykeltur som träning och bege mig på loppis. Köpa jordgubbar och äta dem som picknick på vägen hem. Vika tvätt (som jag nog planerar att bara kasta in i gästrummet. Det är väl därför man har ett gästrum?). När klockan slår fem ska jag sätta mig vid tangenterna igen. Men först då. För att känna att jag har lite stressigt.

Vad tror ni om det? Kan det fungera?

Mode inget för mig!

Jag vet att det här med tunika och tights har varit på mode i väldigt många år. Jag vet också att det passar bra och mindre bra på dem jag sett passera. Alla verkar bara ha det på sig. Likaledes färgglada tunikor med mångfärgade tights.

Det har jag aldrig prövat. Kan inte ens föreställa mig att visa så mycket ben offentligt. Eller alls för den delen. Det ser bara så skönt ut. Så avslappnad och myspys så där mitt i arbetsveckan.

Nu har jag inskaffat mig ett par tights. Många tunikor hade jag redan, men de matchades med byxor. Ensam här hemma stuffar jag runt i min tunika (jeansaktig) och tights (svarta), som slutar vid knäna.

Och jag känner mig fånig. Något så obegripligt fånigt. Stirrar på mina ben och funderar varför i all världen jag ska visa upp dem. Varför ska jag ha på mig en tunika som hela tiden hotar att stanna kvar på den rundade baken och visa trosorna bara jag går längs korridoren. För att inte tala om hur väldigt ocharmerande kort tunikan kan bli när man sitter ned. Nu har jag lovat mig själv att härda ut hela dagen. Det är ju inte så att jag väntar vare sig besök eller folk som ser in genom fönstret. Och, rent stretchmässigt är det väldigt bekvämt. Men, det var inte kul att hänga lakan ute och behöva sträcka lite på sig.

Det blir nog ingen offentlig mannekänggående av mig och mina tights. Just nu undrar jag mest över varför folk går runt så där.

Någon som har en förklaring?

Löprunda, check!

Ja, benen var blytunga vid start. Likaså var musiken oväntad opeppande. Men sedan lossnade det. Inte från den lerpölsberikande marken, där fötterna gärna grottade in sig. Men där väl började tankarna runt en novelltävling att snurra. Så pass att jag önskade hett och intensivt att jag hade ett skrivblock med mig där i skogen. Mitt minne har nog aldrig riktigt varit vad det borde.

Nu sitter jag här i svettkalla kläder och försökt skriva ned det där avsnittet jag hörde inom mig. Naturligtvis blev det inte lika bra, men en sida är avklarad och ställer in sig för redigering.

Bättre ett råutkast än inget, får bli mitt motto när jag nu ställer kurs mot duschen. Solen har även hittat sig vägen fram bland molnen, så jag tror det blir tvätthäng där ute i trädgården och sedan skrivhäng här framför datorn.

Fin, fina tider!

Ni behöver inte dölja er avundsjuka…

…jag vet att jag har det bra.

Så här har den barn och manfria helgen börjat:

1. avklippning av hår, väldigt skönt

2. väldigt stor shoppingtur, som nästan kunde göra Sex-and-the-city-kändisarna avundsjuka. Jag sade nästan! Men vi pratar inte med om det. Mr Underbar kan höra.

3. Väldigt trevlig och god middag med tidigare kollegan. Väldigt trevligt.

4. Bestämde mig på bussen att jag skulle inleda storstädningen per omgående och inte vänta till lördag morgon. Kastade ut alla mattor och sängkläder innan jag hann ångra mig. För att kasta in dem igen då regnet kom. Vid midnatt kunde jag duscha och krypa ned mellan nytvättade lakan. Visserligen inte lika bra bäddat som när Mr Underbar gör det (det har sina fördelar att välja en militär till man) men i alla fall okej.

5. Sov till halv åtta. HALV ÅTTA!!! 7.30 alltså, på morgonen. Vet inte när jag gjorde det sist. Vet jag vaknade vid fem (mera normalt), tittade på klockan och insåg att regnet slog på fönsterblecket och jag bara kunde somna om. Så jag gjorde det…

6. Åt frukost i sängen (visst, inte så smart med tanke på nystädat och allt det där, men kunde inte låta bli) och läste en bok till klockan tio.

7. Funderar lite på Mr Underbars (återigen) mardrömsresa upp till Hdalen med en gastskrikande Lilleman. Bara ett barn i bilen och ändå är ljudvolymen på högsta. Resan tog cirka tolv timmar. Jag menar, visst är Sverige både stort och avlångt, men tolv timmar är ju löjligt. Tolv timmar för 45 mil. Han är min hjälte, den där Mr Underbar. Aldrig jag skulle kalla honom för gubbdjävel. Nope. Nu bävar jag för hemresan om tre veckor. För att inte säga resan ned mot sydligare breddgrader. Med tre skrikhalsar. Någon som vill ta över ratten?

8. Har laddat tvättmaskinerna och ska snart smöra på mig springskorna och kasta mig ut i spåret. Nej, jag är inte alls sugen. Verkligen trött i kroppen, men man är ju ensam hemma och då borde man verkligen verkligen. Så jag tar en fyra km tur och jag är rätt säker på att jag kommer vara nöjd med det när jag kommer hem.

9. Det jag har längtat efter hela tiden: skriva! Hela dagen och fram på natten. När jag nu bläddrat igenom mina anteckningar inser jag att det nog inte blir så mycket skrivet som efterforskningar. Fick ett par vettiga tankar igår av min testläsare som jag måste kolla upp. Igår skrev jag dessutom mitt första ”jag skriver på en roman och nu behöver jag lite hjälp”-mail. Förut har jag mörkat en hel del när jag pratar med andra, men hej, det öppnar upp dörrar det där med ”jag skriver en bok”-tugget. Fick svar i vändande mail av stilen ”jag gillar böcker, jag ska göra vad jag kan”. Mycket uppskattat. Funderar på att använda samma taktik när jag ska ringa försäkringskassan eller skatteverket. Eller, varför inte, Telia…

Nu, jag och en hett (och rätt blöt) dejt med mina löparskor.

Ha en skön lördag!

Nyckelharpa!

Lägg till det på min to-do lista här i helgen.

Nyckelharpan ska fram och gnidas lite på (efter att den blivit gruvsamt stämd) nu när barnen inte är hemma och det är mörkt hos grannarna.

Kolla med mig på måndag om jag fick till lite rungande musik!

Det här skrattar jag åt i björnattacken

Första klippet:

Bara det att han ska ut och kvällskissa och det är så otroligt viktigt för honom att förklara att han gör just det varje kväll. Runt kvisten. Jag hörde radiointervjuv och redan där var jag vriden av skrattkramper. Reportern försökte förtvivlat få honom att prata om björnen istället.

Att de har en iPad. Jag ska erkänna, där kom mina fördomar på plats. Grovt på plats. Har de ens täckning i Kårble? Heja dem! Note, jag skrattade alltså inte åt det, bara noterade skämmigt att jag var fel ute.

Att björnen gör en lov och slår till porslinsvanen (vem har en porslinsvan på sin tomt? Är det istället för trädgårdstomte för dem som bor i stan?) säger ju en hel del om den där björnen. Heja den!

Även om min Mr Underbar blev jagad av en björn så skulle jag inte kalla honom gubbdjävel. Jag skulle inte det. Inte i det läget. Kanske något i stil med ”kom igen nu för fan!”, ”Spring då!”, ”Lite fortare kan du!” och andra kraftuttryck. Möjligen skulle ett ”för i helvete” slinka förbi i förbifarten.  Men vad vet jag, jag har aldrig sett Mr Underbar blivit jagad av en björn.

De blå kalsongerna. Jag skrattade så jag tjöt när mannen kom in i bild. Någonstans hade jag föreställt mig att han skulle ha gröna jaktbyxor och en rödrutig flanellskjorta. Återigen, mina fördomar. När jag sade det satt de flesta och bara ”Men han var ju ut på kvällskisset, varför ska han ha kläder på sig då?”. Tja… För att man har det, liksom.

Och sedan sänder de ut klippen, med kalsonger och porslinsvan och allt, för hela världen att betrakta. Underbart!

Andra klippet:

Bara det att de är tvungna att gå ut och förklara varför hon skrek som hon gjorde. Och av kärlek… Ja, tårarna trillade över de stramade storskrattande kinderna även denna gång. Lovely!

Årets par och årets klipp, det är allt jag har att säga!

Skrivhelg eller städhelg?

Vid lunch idag tar Mr Underbar Lilleman under armen och drar vidare till björnrikare marker. Det är dags att avlasta mormor som tagit hand om de andra två vildtottarna (enligt utsago går det bättre än bra, så jag håller mig på avstånd).

Vilket leder mig in på ämnet. Barn och man-fri helg!

Jag får nästan lite frispel. Jag menar, vad av allt som måste göras här hemmas ska göras? Nu när jag inte har MBA att tänka på. Eller en presentationskurs. Nu har jag alla möjligheter att storstäda, organisera garderober, träna varje dag, måla lister. Och hej, kanske träffa en kompis…

Fast helst av allt vill jag skriva. Skriva så fingrarna blöder och tangentbordet suckar av utmattning. Manus 2 är bara redigerat till en tredjedel (och sedan ska det börjas om) och nu är vi uppe i tre novelltävlingar jag väldigt gärna vill vara med i (samt vinna allihopa, men det fattar ni ju!).

Så, vad betyder det? Hur ska jag lägga upp min barn/manfria helg. Sömn går bort, det har jag redan räknat ut. Likaså läsa böcker. Det får jag göra på tåget upp.

Okej, vi säger så här! Storstäda hela huset imorgon, ta en löprunda och sedan skriva hela hela dagen (när fick man göra det sist? Om någonsin). Söndag kan jag måla, träna på Friskis (fast då måste jag cykla dit, det är en mil bara det…) och sedan skriva igen hela eftermiddagen och kvällen.

Då har jag ju hunnit med en del och ändå fått skriva. Städa garderober kan man göra när man kör fast i skrivandet och behöver fundera. Det finns inget som mekanisk aktivitet som kan få fart på kapiteldramaturgin!

Så, nu ska jag väcka mannen så han kan packa bilen och komma iväg någon gång!

Stör inte mig i helgen (om ni inte vill bjuda mig på middag förstås), här ska skrivas (ring också gärna om ni vill diskutera skrivandet, det brukar vara till stor hjälp!).

Vi ses på andra sidan måndagen!

Heja Uppsala-bor

Och för att detaljstyra det lite mera:

Heja, gamla granne!

Sommarnovelltävling

Kraven är kvinnlig huvudperson och att det ska utspela sig under sommaren.

Annars, läs här!

Finfina priser i pengar.

Tänk, lektörsutlåtande och printa ut manus för insändande till förlag-pengar!

Behöver ni skratta lite? Kolla in det här

Behöver ni skratta lite? Ta en paus från småbarnsstoj och arbetsuppgifter?

Kolla då in det här

Dagen efter kom förklaringen

Jag har så många anledningar att skratta åt det här. Såå väääldigt mååånga.

Kolla in klippen och kolla in inlägg i en blogg nära dig i en när framtid så kan vi jämföra ifall vi har samma skratthumor!

Post Navigation