Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Yrke som var kört redan som liten…

Jag har funderat lite på det där med hur man väljer yrken. Det är ju inte helt ovanligt att man är starkt inspirerad av sina föräldrar. Jag minns med värme den söta brunögda fyraåringen som trofast meddelade att han minsann skulle bli mikrobiolog. Var pappa det? Japp…

Jag minns också hur lite smått avundsjuk man var när andras föräldrar hade yrken som var lite begripliga. Typ busschaufför, lärare eller snickare. Alla vet vad det handlar om och man får en bild framför sig. Konkret för en tafatt glasögonorm som trevade efter det där drömjobbet.

Vidare minns jag hur jag tittade granskande på varje yrkesroll i min närhet. Vägde för- och nackdelar mot varandra och såg på mig själv.

Min fröken i lågstadiet var en sådan där skolfröken man ser framför sig att Barnen i Bullerbyn ska ha. Hon var lockigt blond, ung, söt och alltid snäll. Jag tror faktiskt aldrig hon höjde rösten åt oss även om jag är rätt säker på att det ofta behövdes. Inte mesig, bara snäll liksom. Man ville göra som hon sade.

Jag visste redan i tidig ålder att fröken skulle jag minsann aldrig bli. Min analys var så här:

1. Jag kunde inte skriva läsligt och snyggt på tavlan. Ni vet, med runda a och raka linjer hela vägen fram. Kan jag fortfarande inte.

2. Jag kan inte spela gitarr. Det kunde hon och eftersom man hade ansvar för musiklektionen också måste detta ju uppenbart vara ett kriterie. Jo, jag kunde sjunga, men det var den där gitarren.

3. Nej, jag var inte söt, snäll eller vidare blond. En fröken som såg ut som jag går ju rakt inte för sig.

Sett i bakspegel inser jag att det var ju tur att jag redan då var så analytisk. Jag hade verkligen inte blivit en bra fröken, men då av andra orsaker än ovan. Detta är nutida orsaker:

1. Jag gillar inte att upprepa mig. Tänk er att lära en etta-klass att läsa, om och om igen…

2. Jag är inte vidare pedagogisk. Se ovan.

3. Jag kan inte skriva snyggt. Vare sig på tavla eller på papper. Därför är jag väldigt förtjust i min dator.

Jag blev inget konkret eller lättbegripligt. Jag blev akademiker… Undrans vad mina ungar kommer förklara för deras kompisar att jag jobbar med… ?

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: