Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Lova lugnar ned sig och funderar..

Fortfarande inte ett ljud från lektören, så…

Efter det stora bråket mitt på gågatan har de unga tu kommit hem med barnvagnen. Lova slinker in i badrummet för några timmars karbadande och ensamhet med tankarna. Vad är det hon kommer fram till? Vad ska hon bestämma sig för? Hur slingrar sig hennes tankar?

Lova tappade upp ett rykande hett bad och sjönk ned med en välmående suck. Hon hade tagit in sin mp3-spelare som hon nu pluggade in i öronen och lät sig helt försvinna in i musiken. Alla tankar som rusat runt inne i huvudet de sista dagarna lade sig helt till ro, om så för ett ögonblick. Det enda Lova tänkte på var värmen som omgöt henne och de små välkomna sparkarna från barnet. Ett tag roade hon sig med att buffa tillbaka på barnet som ett slags svar. Hon ville gärna tro att det var ett samtal. Ett samtal som gärna fick leda till miljontals flera.

Mamma, tänkte hon. Han kommer kalla mig för mamma. Kanske sträcka upp sina knubbiga armar mot mig och tandlöst be om att få bäras. Lova log och lät händerna vila beskyddande över magen. Vi kommer bli världens bästa föräldrar.

Hon kunde inte hindra sucken som slapp ut när hon tänkte på sina egna föräldrar. De som skulle vara hennes förebilder. I det varma vattnet rös Lova till när hon tänkte på kvällen då hon valt att berätta om barnet för sin familj. Det var bara svägerskan som rest sig upp och gratulerande omfamnat Lova. Med neutral röst hade fadern frågat om Lova tänkt behålla det.

Det, tänkte Lova. Han kallade sitt barnbarn för det.

Modern hade undrat om Lova visste vad hon begav sig in i. Att vara ensamstående förälder var inte lätt. Hela tiden hade Lova suttit tyst med händerna knäppta i knäet. Än idag kunde hon inte förstå varför hon hade trott att föräldrarna skulle bli glada. Broderns lillflicka var omhuldad som en prinsessa. Någonstans hade hon nog trott att hennes barn skulle bli lika välkommet. När tystnaden hade lagt sig runt middagsbordet hade Lova rest sig upp, lagt linneservetten prydligt vid sidan av tallriken och skjutit in stolen. Den goda uppfostran fick henne att artigt tacka för maten innan hon gått ut genom ytterdörren. Det var ingen som hindrade henne att gå. Efter den kvällen hade det redan ytliga förhållandet med föräldrarna blivit än mer kyligt. Om än med fasaden påkopplad mot den yttre kontakten. Hon undrade nu vad de skulle säga när de fick reda på att Chris fanns i staden.

Chris.

Hennes Chris. Hennes älskade käraste Chris. Han som blivit hennes vän redan från början. Även fast hon befann sig långt nere i kolkällaren efter det inställda bröllopet kunde han alltid få henne på gott humör. När hon väl förstod att deras vänskap utvecklats till något mera, något större, hade hon välkomnat det med stora famnen. I honom, i hans armar, vilade hennes framtid. Tills han vände sig bort från henne.

Lova slöt ögonen när tankarna snurrade likt bilen som kraschade av grusvägen. Hon ville inte tänka tillbaka på tiden när hon insåg att Chris inte var den stabila klippan hon trodde. Att han inte gick att lita på. Magen drog ihop sig i kramper när nätterna av ångest och ensamhet kom för hennes inre. Hon hade aldrig gråtit så mycket som när hon åter landat i Sverige. Madrassen var fuktig när hon vaknade upp på morgonen och ändå fanns det tårar kvar när hon satt på jobbets toalett vid lunchtid. Och hon hade aldrig ljugit så ofta om hur hon mådde.

Att han nu befann sig bara ett par meter ifrån henne var fortfarande svårt att förstå. Ifall hon bara öppnade dörren och ropade till honom skulle han svara. Kanske till och med komma in till henne. Lova tittade upp i taket och begrundade sitt liv. För bara ett par månader sedan var allt självklart. Kanske inte vart de skulle bo eller vad Lova skulle jobba med, men att de två var ett par för evigt. Det fanns inget som bestred det. Och så kom verkligheten ifatt och nu visste hon varken ut eller in. Han ville satsa på deras förhållande igen, men Lova visste inte om hon vågade göra sig sårbar igen. Vågade tro på tvåsamheten. Barnet sparkade plötsligt till och fick henne att skratta. Tresamheten, ändrade hon sig till och strök sig över magen.

Ett leende slet sig och spred sig över hennes ansikte då hon kom i tanke på kvällen då troligtvis barnet kommit till. Det var under en tid av absolut lycka och Lova trodde aldrig det där fåniga leendet kunde slockna. En oväntad ilning kilade genom underlivet. Det var inte bara det heta vattnet som fick Lovas kinder att blossa utan även minnet av Chris konster med händerna. Hon harklade till och gjorde sitt bästa att skjuta undan tankarna. De fortsatte dock att pocka på uppmärksamhet. De virvlade runt deras första kyss, hans ömhet, deras kärlek och ensamheten efter bilolyckan. Ångesten att bli dumpad och slängd åt sidan. Tankarna gjorde andningen ytlig och snabb och Lova drog upp knäna mot hakan och slog armarna hårt om benen. Instängd i badrummet tillät hon tårarna rinna hejdlöst ned i vattnet. När hulkningarna blev för högljudda vred hon på kranen så det inte skulle höras ut i köket.

Hon grät tills det inte fanns mera tårar kvar och vattnet blivit kallt. Huttrande avslutade hon badet med en varm dusch och drog sedan på sig sin mjuka frottémorgonrock för att gå in i sitt sovrum för att hämta nya kläder. Med en utmattad suck öppnade hon badrumsdörren, men frös till mitt i steget då hon hörde Chris ute i köket. Bara av att höra honom, veta att han var nära, fick hela hennes kropp och hjärta längta så mycket att det gjorde fysiskt ont. Den skar djupa längsgående snitt i henne med vassa knivar och hon tog ett fast tag om dörrkarmen för att hålla sig upprätt.

Om hjärtat fick välja fanns det ingen tvekan i hennes beslut. Nu stretade hennes praktiska hjärna emot. Då var hans svek svårt att förlåta. Hon släppte karmen och tog några försiktiga steg mot köket. Hon fick syn på honom vid köksbänken med ryggen mot henne. Han hade återigen kavlat upp byxbenen och tagit av sig strumporna. Gnolande på en melodi utan mening hällde han mjöl i en degskål. 

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: