Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Dessa morgonpendlare

Jag har pendlat med buss i snart två år. Jag gillar det. Lugnet, boken, friden över egentid. Det tar cirka 40 minuter dörr-till-dörr med byte av buss samt en kort promenad. Helt okej. Idag fick jag läst en MBA-artikel jag aldrig hade kunnat plöjt igenom om jag cyklat.

Första året gick det alltid på en blind man inne i stan. Han är runt de 60, pratar inte så bra svenska och kläderna matchar kanske inte helt perfekt. Steget när han kliver in på bussen är självklart, ett högt och tydligt ”god morgon” till alla och sedan letar han sig fram till biljettapparaten med hela kroppen. De sitter ju inte alltid på samma ställe de där apparaterna, men han beklagar sig aldrig. Han bara letar på medan busschaffören tittar osäkert på. Ska man hjälpa till eller inte?

Han har sin självklara plats på bussen. Längst fram till höger. Klockan 5.45 är det inte så många som åker så platserna är många. Det vara bara en gång han satte sig i knät på en storvuxen man, som rakt inte visste vart han skulle ta vägen. Den blinde mannen brydde sig inte, ursäktade sig bara och letade upp en ny plats. Själv småfnittrade jag resten av resan. För den storväxta mannens öron var så otroligt röda av genans.

Så dök den blinde mannen inte upp en dag. Och inte nästa heller. Och så fortsatte det i ett helt år. Varje gång vi passerade hans hållplats undrade jag vart han var.

Tills häromdagen! Jag upptäckte en annan buss som kunde ta mig på jobbet hela fem minuter tidigare än tidigare. Det är viktiga minuter på morgonen! Det hade han tydligen också upptäckt och steg frejdigt på bussen. Jag hade nästan lust att gå fram och hälsa på honom! Säga att jag var glad att se att han var okej. Säga att han gjorde mig glad varje morgon med hans ”god morgon”.

Det gjorde jag ju inte…

Men imorgon kanske?….

Annonser

Single Post Navigation

4 thoughts on “Dessa morgonpendlare

  1. Pernilla on said:

    Det är klart att du ska tala om för honom att du brukar åka med den andra bussen och att du faktiskt saknat honom och hans godmorgon…jag hade antagligen kramat honom och skrämt halvt ihjäl honom också !

    • Haha! Så skulle jag också tippa på att du är världsa mycket mera modig än jag!! Jag vet ju att han skulle bli glad om jag gick fram till honom och ändå är det något som hindrar.
      Det är väl därför vi alla sitter hemma framför datorn och bloggar istället för att fråga vad andra ska äta till middag på bussen.

  2. Pernilla on said:

    Tror inte jag är modigare…däremot osvensk i största allmänhet…sen tycks mig meningen med livet mer och mer vara att våga mötas !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: