Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Chris om sin nya hemstad

Japp, vad ska man säga? Chris har dragit upp sina fötter ur den australiensiska myllan och dragit till Uppsala. Allt för att vara nära Lova. Han vill vara ett par igen. Det vill inte hon. Må bäste man/kvinna vinna!

“Jag tror jag gillar min nya hemstad”, sade Chris efter en stunds tystnad då krasandet på strutarna var det enda som hördes mellan dem. Han hade vandrat runt i staden den dag då han landat från Australien. Dels för att få en känsla av staden men också samla mod att gå hem till Lova. ”Den är både liten och charmig samtidigt som den verkar ha allt”, och betraktade Stadsparkens gröna ytor på andra sidan ån och såg silhuetterna av Uppsala slott och domkyrka som sträckte sig majestätiskt mot den blåa himlen. Att det var en stad av anor förstod han bara genom att titta på alla vackra gamla byggnader. Plus genom vad han hade läst i turistboken på flyget hit.

”Det är ju inte som Bali”, sade Lova och fick en knuff i revbenen så hon nästan tappade glassen.

”Hörru du, stadsjäntan. Bara för att du är världsvan behöver du inte håna oss som inte är det.”

”Förlåt”, skrattade Lova. ”Tror du verkligen du att du kan bo här?”

”Vad menar du? Det är klart jag kan.”

”Nu ja, när det är varmt, soligt och skönt. Sedan då?”

”Försöker du skrämma bort mig?”

”Det blir faktiskt vinter om ett par månader. Har du sett snö förut?”

”Har man det på Bali?” Lova skakade allvarligt på huvudet. ”I så fall har jag inte det.”

”Fixar du mörkret, kylan och snön?”

Chris kastade en sidoblick på henne. Hon verkade glad och avslappnad. ”Har jag en varm säng att krypa ned i fixar jag det mesta”, svarade han och såg hur hennes kinder färgades fläckigt röda.

”Även om du ska upp mitt i natten och ordna en välling? Gå barfota över kalla golv och trampa på legobitar i mörkret?”

”Hur kallt snackar vi egentligen?”

”Minus tjugo. Minst”, sade Lova utan att tveka.

”Som sagt, fixar jag de vita stränderna på Bali så ska jag nog fixa de vita gatorna i Uppsala”, sade han och fick Lova att frusta till.

”Jag bara förbereder dig för vad som komma skall”, sade Lova när hon återfunnit anletsdragen.

”Mental träning?” sade Chris och nickade eftertänksamt. ”Det skulle Dr Robertson gilla att höra.” Han tog ytterligare ett smakprov på glassen. Lova hade fått honom att testa saltlakrits. Han var inte helt övertygad, men tänkte inte låta henne veta det. ”Saknar du Australien?”

“Uppsala har inte de öppna vidderna, hästridningen och boskapsfarmarna”, sade Lova medan hon torkade bort glass som rann nedför hakan. ”Jag gillade det där livet med att hårt fysiskt arbete ute hela dagarna och där man lever så tätt på naturen och dess krafter. Jag saknar att rida långa turer på Silver och kvällskaffet på verandan. Jag saknar inte avsaknaden av bekvämligheter”, och tänkte på alla kalla duschar efter hårda arbetspass eller den hårda knöliga sängen. ”Heller inte spindlarna eller ormar”, tillade hon med en rysning.

”Nej”, skrattade Chris till. ”Jag har faktiskt inte sett dig titta under en enda kudde eller undersöka lövverket sedan jag kom hit”, och fick återigen Lova att frusta till.

”Mest av allt saknar jag hela gänget”, avslutade hon och tystnade medan hon tänkte på samtalet hon hade haft med Fred sent i går kväll.

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Chris om sin nya hemstad

  1. Tack, kära du…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: