Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Vännerna tar saken i egna händer och ringer till Chris…

Tja, vad kan man säga. Chris tog verkligen en dikeskörning när han gjorde slut med Lova. Rätt åt honom kan man tycka. Hans vänner är dock oroliga och ordnar med ett klassiskt ”intervention”.

“Hej, Chris. Det är Tara. Du måste komma. Silver är sjuk och vi vet inte vad det är! Han låg ner i boxen när vi hittade honom. Nu andas han jättesnabbt och svettas massor. Snälla, kan du inte komma?”

Chris blundade när han fick synen av Lovas häst Silver framför sig. Direkt tänkte han på den första gången han hade sett Lova uppflugen på hästryggen, men trängde snabbt bort den bilden. Han lovade Tara att komma så fort han kunde och kastade sig ut genom dörren.

Väl framme tog han medicinväskan ur bilen, stegade direkt iväg till stallet och drog upp den tunga dörren. Han blev överraskad över att se alla som var samlade inne i stallgången, men antog att de var där av oro för Silver. Med en snabb nick åt dem stegade han fram till Silvers box. Han stannade mitt i steget då han såg hästen stå till synes välmående och tugga på hö. Fortfarande utan att yttra ett ord kastade han ett frågande ögonkast till Tara. Hon var tydligt nervös med röda fläckar längs halsen och händer som inte kunde vara stilla.

“Vad hände? Botade ni honom med handpåläggning?” frågade Chris.

“Jag är verkligen ledsen att jag ljög för dig”, sade Tara ångerfullt. ”Jag trodde det var det enda sättet att få hit dig på.” Hon gick fram till honom och lade en lätt hand på hans arm. ”Snälla, stanna och hör på vad vi har att säga.”

Chris skakade av sig hennes arm och vände sig sakta om för att betrakta de andra. Hans vänner hade slutit upp i en vid cirkel runt kring Chris. Han noterade en okänd kostymklädd medelålders man som stod lite vid utsidan av kamratgänget.

“Vad det än är ni vill prata om så har jag inte tid”, sade Chris vresigt och sträckte sig ned efter medicinväskan.

“Lugna ned dig”, sade Fred och tog ett steg framåt. ”Puben ligger kvar ett tag till.” Chris stannade upp och blängde på honom medan Tara återigen lade sin hand på hans arm. Denna gång med mera kraft.

“Vi är oroliga för dig och vi är oroliga för Lova”, sade hon enkelt.

“Vad har hänt henne?” frågade Chris oroligt och tittade intensivt på Tara. ”Har ni kontakt med henne? Var är hon? Mår hon bra?”

Vännerna kastade diskreta blickar mellan varandra. Det var första gången han överhuvudtaget hade nämnt henne sedan hon reste. De hoppades på att det var ett positivt tecken.

“Hon är tillbaka i Sverige igen och har börjat jobba. Det var visst besvärligt att hitta nytt boende, men i brevet vi fick igår skrev hon att hon nu flyttat in i en lägenhet”, svarade Tara och granskade honom intensivt för att se hans reaktion, men hans ansikte förblev slutet och neutralt.

“Det är något med tonen i hennes brev som bekymrar oss och det är mycket i ditt leverne som bekymrar oss. Låt oss hjälpa!”

Chris skakade på huvudet för att få bort bilden av hans Lova, nu på andra sidan jordklotet. Han hade aldrig kunnat säga nej till Tara, men den här gången stålsatte han sig, kysste fjäderlätt hennes kind.

”Jag behöver ingen hjälp!” sade han innan han vände sig mot dörren, beredd att gå.

“Hon överlevde bilolyckan med ett brutet ben!” ropade Fred efter honom, arg på hans beteende och tjockskallighet. Chris tvärstannade i dörröppning, släppte sin medicinväska och tog avståndet mellan dem i stora kliv och satte sitt ansikte nära Freds, som till sin ära att säga inte rörde ett ögonbryn.

“Om det inte vore för dig skulle det aldrig ha varit någon bilolycka!” röt Chris med en ilska som överraskade både honom och de andra. Hans knutna nävar vitnade runt knogarna och ansiktet ändrade färg till rött. ”Om det inte vore för dig hade hon varit här idag!” närmast spottade han ut. Aldrig hade han haft större önskan att få slå någon som nu. Bryan lade en lugnande hand på Chris axel för att hålla honom tillbaka.

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: