Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Påsk som det var förr i världen

I min familj har påsken varit mer helig än julen. Det var runt påsken alla traditionerna fanns och det var den man alltid såg fram emot. Missade man julen tillsammans, pytt med det, men påsken! Det var då alla medlemmar i den stora klanen tog bilarna mot Hdalen. Med fullastade bilar släpade man in bagage och mat på översnöade vägar och eldade upp kyliga hus medan man svor över att det minsann var både varmt, bekvämt och tussilago i Studentstaden. Jag minns en påsk då vi kom fram klockan 3 på natten och det absolut skulle plockas in allt från bilen. Det var höfthög snö de 300 metrerna från bilen till stugan och som vi släpade. Jag kan ha varit någonstans 10 år kanske. Jag nästan grät av trötthet och ilska för att bära plastkassar som skar in i händerna. Och så hände det som inte fick hända. Jag tappade en påse i mörkret och hörde hur allt innehåll rann ut. Påskgodiset. Allt ute på snön. Nämnde jag att det var mörkt? Och snö? Det blev en annorlunda påsk…

Med det var här vi samlades på påskafton för den gemensamma påskfrukosten. Den frukosten som gick på tur mellan husen och där vi klämde in oss i små friggebodar för att äta ägg, sill, bröd och annat som hör (jul/midsommar/)påskbordet till. Och så en liten snaps. Från allra första början hade vi äggmålartävling. Vi. en av den minst kreativa familjer jag känner, hade skapat oss en tradition av att måla ägg som inledning till måltiden. Alla ställde upp. Det målades och fejades på äggen. När tiden gått ut gick turen runt bordet för att berätta vad man målat (jag sade väl att vi var den minst kreativa familjen jag känner?) och man snurrade runt ägget i handen medan alla applåderade och ååhade och ahhade. Bästa bidrag vann en chokladkanin. Jag minns fortfarande året jag vann. Jag hade ritat min påskgula skoter  på väg upp till fjället. Som vanligt fick jag bära den på axeln för den var ju inte särskilt stark. Men bra! Och min! Och jag vann!

Till slut växte vi ur våra friggebodar och fick hyra närmaste bygdegård för att porslin, stolar och bord skulle räcka till. Det åts, pratades och sjöngs till tonerna av morfars dragspel.

Alltjämt medan man bligade ut genom fönstret på snön, solen och den blåa himlen och bara längtade efter skoterutflykten upp på Vålarna. Och som vi åkte skoter på påsken. Och fiskade aborre. Eller i alla fall fiskade. Och drack elvakaffe runt i stugorna. Och det solades i en snödriva så man på kvällarna kunde säga till varandra ”men vad du har fått färg” och hoppades på att någon skulle säga samma sak tillbaka. Alltmedan elden sakta falnade till glöd så korven kunde grillas.För korv skulle ätas. Och det gärna i mängder med senap och ketchup. Rostad lök om det var tal om ett lyxtillfälle. De vuxna satt lojt tillbakalutade på en skoter eller en trästol medan barnen lekte i snödrivorna. Och så åt man en korv till. Jag är hundra på att försäljningsstatistiken på just grillkorv och bröd därtill sjönk dramatiskt när vårt hus brann ned.

För med huset slutade påsken vara helig. Påsken slutade faktiskt vara påsk. När man inte längre har sin egen lilla vrå är det svårt att åka dit. När platsen där huset en gång stod bara är en gräsplätt med snö på. Speciellt också när både skoterhjälmar och vinterkläder slukades upp av lågorna. För att inte tala om alla kakfaten, grillpinnarna och annat livsviktigt. Den värpande påskhönan som alltid var fylld med påskgodis är dock räddad då den låg i ett av uthusen. Ett litet värmande minne.

Med branden spred sig familjemedlemmarna med vinden. I skrivandes stund befinner jag och mina barn nere i det sydligaste av Sverige medan Storasyster är med Gamla kusinen i London för att fira Gamla kusinens 25-årsdag (gånger ett par faktorer). Lillasyster och Modern är i Studentstaden och förlustar sig medan Kusin 2 är i Värmamo och bedriver påsken. Jag är säker på att alla har det jättebra. Jag vet att jag har haft en bra dag vid stranden. Jag är säker på att morfar sitter på sin pall i solskenet och spelar dragspel för grannarna och hunden. Jag är säker på att vi alla har det bra.

Det är bara inte som förr. Då påsken var i fjällen och korven lika svartbränd som ansiktet.

Det var då, nu är nu.

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Påsk som det var förr i världen

  1. Vad härligt det låter! Precis så där Bullerby-aktigt som man drömmer om att det ska vara! Du har inte funderat på att förlägga en roman till Hdalen? Det finns en alldeles särskild värme i språket när du skriver därifrån som får mig att vilja flytta dit och adoptera din morfar på stört. Och då är jag, som du vet, ändå av den lite svårflörtade, ilskna typen.

    • Fast du är ju finsk också. Du passar in där uppe.
      Jooo, vi har ju en synopsis skriven om en ättling boende i USA som kommer för att söka rötter just i Hdalen och hittar just min morfar. Jag har bara för lite tid…. Tack för komplimangerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: