Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Uppdatering – peppning till manus 1

Skyll er själva. Inte en enda peppade, så jag peppade mig in på manus 1 istället. Det blir skriva på det en timme fram och sedan dusch.

Ja, jag är klar med min inlämningsuppgift. Eller, den har gått iväg till testläsare. Så jag får skriva med gott samvete.

Det här är utdrag ur texten jag tänkte grotta lite med:

“Tara berättade att du förlorade din fru i en bilolycka. Det måste ha varit fruktansvärt”, sade Lova.

Chris leende slocknade och ansiktet blev allvarligt. “För fem år sedan”, nickade han bekräftande och snurrade på vinglaset. ”Det ryckte verkligen undan mattan på mig.” Han satt tyst en stund med stel blick riktad en bit ovanför Lovas vänstra axel. Hon lade försiktigt ned besticken på tallriken och satt stilla i hans tystnad.

”Efter att försökt återgå till något slags liv igen i ett par år insåg jag att det var dags att börja om någon annanstans. Här har det fungerat bra”, avslutade han enkelt och drack ur vinglaset. Han höjde frågande vinflaskan mot Lova. När hon skakade på huvudet ställde han tillbaka den på bordet igen och sträckte sig istället efter vattenkaraffen.

Lova betraktade hans ansikte i stearinljusens fladdrande sken, som förstärkte hans utmejslade drag. Hon upptäckte att han hade ett litet vitt ärr, som löpte längs höger ögonbryn och kom på sig själv att undra när han hade fått det. Hon pillade på gaffel medan hon funderade över hans reaktion. Om han hade tagit illa upp att hon frågat om hans fru. Med gaffeln i handen valde hon att växla in på ett annat spår.

“Det är ett bra gäng här. Ibland kan jag vara lite avundsjuk på deras livslånga vänskap. Att de har känt varandra sedan barnsben. Växt upp tillsammans. De känner alla i hela grannskapet och vet platsen på varje sten och stig. Det måste vara en sådan trygghet.”

“Du och jag är lite som utomjordingarna här”, sade han med ett snett leende.

”Och Lisa. Med tanke på hur ofta jag hör hennes mardrömmar genom väggen kan jag tänka mig att hon har en del i bagaget. Det är bara inget hon vill prata om.”

Chris nickade instämmande. ”Det positiva är kanske att folk bara vet det som vi väljer att berätta för dem.” Omedvetet höll han andan i väntan på hennes svar. Han ville så gärna veta vad hon varit med om.

”Ett vitt papper”, sade Lova med en dröjande ton. Hon snurrade runt gaffeln på bordet innan hon lade ned den med en smäll. ”Vad har du för hemligheter?” och såg på honom med en retsam blick.  

”Jag? Jag har inga hemligheter”, svarade Chris och lutade sig tillbaka i stolen med händerna bakom nacken.

”Alla har väl hemligheter”, skrattade Lova. ”Allt handlar om hur bra man är på att dölja dem.”

”Hur duktig är du då?”

”Har inte vi precis spelat poker?”

Chris betraktade hennes ansikte en sekund innan han brast ut i ett gapskratt.

”I så fall är du rätt värdelös på att behålla hemligheter”, skrockade han.

”I så fall är du rätt duktig på att behålla hemligheter”, kontrade Lova. ”Med tanke på min låga lön var det tur att vi bara satsade tändstickor.”

”Och ändå vet jag inget om dig”, satsade Chris och försökte göra rösten oberörd och neutral.

”Jag gillar det där vita pappret”, svarade Lova efter en stunds tystnad. ”Få vara lite utomjording ett tag.” Hon mötte Chris blick, men vek sedan undan. Istället betraktade hon en fluga som kämpade med att komma ut genom det stängda köksfönstret. ”Få vara en annan.” Hon harklade till och lyfte vinglaset bara för att upptäcka att det var tomt. 

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: