Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Några måste dö för att andra ska leva

Ni vet andra världskriget? Det var en rätt tuff tid för många då. Rätt tuff tid. Väldigt många döda och ännu flera skadade.

Frågan är bara om vi verkligen har fattat det.

Jag blir i alla fall lika förvånad över hur lite jag kan om vår historia. Hur mycket vi i Norden har varit igenom fast vi, i mina ögon och öron, aldrig talar om det. Allvarligt, jag menar det.

Idag var jag på bio och såg ”Hvidsten gruppen”. En sann historia om en familj som under ockuperingen av Danmark hjälpte motståndsrörelsen att gömma undan både människor, vapen och annat smått och gott. De var aldrig i frontlinjen, gjorde aldrig några sabotage. Bara stuvade undan material och gömde folk. En hel familj. Både kvinnor och män. Starka människor med sann och äkta tro på vad som är rätt och fel. Ett tro på deras land och människorna i den. Människor som offrar sig själva för att rädda andra. Någon måste dö för att andra ska leva….

Naturligtvis blev de påkomna och sändes till döden. Till döden! Fattar ni! Det är alltså inte speciellt länge sedan detta hände i vårt lilla Norden och flickor, män och kvinnor sändes till döden. Om man inte blev skjuten väntade koncentrationsläger i Tyskland. Det är bara en annan form av död.

Filmen var välspelad, lågmäld i allt det dramatiska. I stället för en massa splatter satsade de på närbilder och känslor. Och historien. Den skriver i det närmaste sig själv. Vi tror ju inte helt på det. Att det faktiskt hände för cirka 60 år sedan. Att det var så jävligt. Man uppmanades att skvallra på sina egna landsmän när det enda man ville var att leva i fred. Man ville inte vara i krig med Tyskland, man ville inte hata dem, men alla handlingar ledde bara åt det hållet. Hur kan vi tillåtas att glömma det?

Åtta människor dog i Hvidstens gruppen. Skjutna av tyska soldater, fastbundna vid träpålar medan de andra fick titta på. Vad ledde det till? Bara hat som sprider hat. Inget annat.

Filmen är klart sevärd. Om så bara för historielektionen. Den är även noga med att framhäva att det inte är tyska soldaternas fel. Att det inte är Tysklands fel. Att de bara är brickor i ett eländigt spel som spelas på helt fel sätt. Och, sett i akterspegel och framöver, vi fortsätter bara spela spelet. Över hela världen. Norden är på inget sätt förskonad. Hämnd göder hämnd.

Mer än någonsin är jag motiverad att skriva Manus 3: boken om de vita bussarna, koncentrationslägret och motståndsrörelsen (based on a true story).

Daad for Danmark bragte dag

Tappert øvet tro til døden

Lyse lad i morgenrøden

De gav liv for Danmarks sag

 

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: