Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

En sann historia om en korv

Jag ska på kundbesök till Grannlandet. Har varit en hel del nervös över detta. Av många anledningar. Dels ska jag köra bil i en storstad jag aldrig varit i. Jag är verkligen inte bra på att köra bil. Jag är verkligen inte bra på att hitta på nya vägar (eller gamla med för den delen). Jag är också verkligen inte bra på att inte vara nervös inför att möta nya potentiella kunder. Speciellt när de sitter på privat företag som jag har kämpat med att få kontakt med. Sådana saker tycker jag är lite läskigt. Gråhåriga, stela män i korrekta kostymer. Har liksom lite svårt för sådant. Blir svettig, pladdrig och en anings stammande.

Men jag gör det i allafall. Jag är ju inte någon liten lort.

Mailade häromdagen till det där läskiga privatföretaget och fick fatt i direktören. Ville bara bekräfta vår tid samt få lite väganvisningar till hur jag hittar vägen fram. Han var trevlig och mailade tillbaka närmast per omgående. Meddelade att det inte alls var svårt att hitta. Bara följa motorvägen ut ur storstaden och sedan köra 4 mil, sväng höger. Typ. Ni fattar. Jag kommer ju fara vilse. Så är det bara. Ingår i konceptet. I min hjärna blir höger väldigt snabbt till vänster och omvänt.

Jag mailade tillbaka och tackade för svaret (för jag har ju fått en god uppfostran) och skrev att nu kunde inte något gå fel. Jag skulle nog hitta.

Varpå han direkt svarar (och jag citerar, direkt översatt): ”Glömde jag säga att jag står framför ingången och hoppar ljushopp med en korv bakom örat?”

Vad säger man? Vad tänker man? Hur högt skrattar man när man läser det? Och vad svarar man? Känns han som en grå kostymman? Eller som en Farbror Barbro?

Det enda jag kunde komma på att göra var att bita i det sura äpplet (eller korven) av ångest och maila tillbaka: ”Då tror jag nog att jag ska hitta. /Vitaminkusin (med en kamera i högsta hugg).

Kunde man säga så? Eller skulle jag ha frågat vilken slags korv, grillad eller kokt? Kanske till och med en röd? Eller skulle jag inte ha svarat alls? Som svar på mitt mail fick jag ett kort ”He he” tillbaka. Joråsåatte….

Vad säger ni? Har ni lust att höra uppföljningen på tisdag, efter jag har varit där? Själv är jag rätt nyfiken på hur mötet kommer fortlöpa.

Ha en bra helg! Här ska ut och flygas!

Annonser

Single Post Navigation

4 thoughts on “En sann historia om en korv

  1. Ah, du lyckades få in några knappar ser jag. 🙂
    Jag hoppas att han står där med korven.

    • Eller hur? jag ligger på plats 132 och närmar dig med stormsteg!
      Står han där med korv är fotobevisen klara här på bloggen nästa vecka. Det måste ju generera en del hits! Trevlig helg!

  2. SysterYster on said:

    HAHA, den bilden vill jag absolut se! Han låter som en rolig typ :-). Vill absolut läsa rapport efter det besöket! Ha en trevlig resa!

    • Det kan nog bli så att det bloggas lite om det nästa vecka. Jag skulle slå vad om att han är superdupergråtris och bara vågar säga sådant framför datorn. Jag lovar att det är så. HUr mycket sätter du emot? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: