Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Boktips: ”Niceville” av Kathryn Stockett

Jag har äntligen tagit mig igenom en bok. Det var verkligen och synnerligen svårare att hitta tid till att läsa när man inte ammar längre. Och jag tror heller inte att Lilleman är intresserad i att börja igen.

Vilket fall som helst. Vad glad man blir att man läser en bra bok när man nu börjar läsa. En bra och engagerande bok. Som jag sedan också upptäckte gick på bio. Hoppas den är lika bra som boken, annars får den komma in i ett tidigare inlägg här.

”Niceville” av Kathryn Stockhett utspelar sig på 60-talet i Mississipi. Mitt under Martin Luther King eran. Det rasar av demonstrationer och upplopp i staden medan arbetat går vidare för alla de färgade hembiträden som finns i Jackson. En vit kvinna, Skeeter, känner att det är nog nu. Att det finns en berättelse att berätta. Hur de vita ser på de svarta. Hur de beter sig mot varandra och hur de fostrar barnen. Efter många försök får hon ihop en rad hembiträden som lovar att berätta deras livshistoria så länge de får vara anonyma.

Boken gestaltar sig genom tre kvinnors livsöden. En vit och två svarta. Livsödena är olika på alla plan, men deras vänskap växer och blir stark genom skrivandets gång. De får alla ställa sig till svars inför fördomar, utanförskap och en känsla av att vilja förändra. Befria. Läsupplevelsen är stark och jag är helt hundra på att jag kommer använda många dagar till att fundera på slutet. Som bara slutade.

Jag läste någonstans att Kathryn Stockett blev gruvsamt många gånger refuserad när hon sände in sitt manus. Att det inte var bra nog. Det får mig lite kallsvettig om jag ska vara ärlig. Det är möjligt att den här utgivna versionen är omarbetad till absurdum, men herre min dag. Om detta blev refuserat kan jag lika gärna lägga ned. Eller, ska jag tänka, kan jag lika gärna fortsätta sända in och vara lika envis som hon… Det är hur man ser på det som gäller…

Det enda jag har att invända är gestaltningen. Jag har ju fattat hur viktigt det är med gestaltning och att det ger volym till texten på många sätt. Det har Kathryn Stockett också tagit fasta på. I det närmaste för mycket. Speciellt i början. Det travas liknelser och metaforer som tårta på tårta, rad efter rad och man storknar när nästa kommer. Det lugnar ned sig lite på slutet, men min åsikt är att hon kunde ha skalat bort hälften och använt dem till en nästa bok. Inte för att liknelserna är bra, för det är de (för det mesta), det blir bara för mycket. Ibland kan en människa få vara lite arg, ledsen eller trött utan att det behöver stå ”som en” direkt efter. Eller så är jag bara avundsjuk för att jag inte kan skapa liknelser lika bra. Jag vet inte. Kan vara så..

Vilket fall som helst. Som redan sagt är detta en läsupplevelse. Det är roligt, väldigt sorgligt och otroligt tankeväckande. På många sätt en blivande klassiker. En bok värd att diskutera.

 

Annonser

Single Post Navigation

4 thoughts on “Boktips: ”Niceville” av Kathryn Stockett

  1. Pernilla on said:

    Jag läste den för något år sedan och jag tycker den är underbar, precis en sådan bok jag själv verkligen skulle vilja skriva…:)

  2. Pernilla on said:

    Jag skriver i princip bara på söndagar och inget utkast än…är lite känslig på den punkten, tror att inspirationen och drivet ska gå ur mig om jag visar något för andra, vilket är ganska löjligt, men jag är nog lite vidskeplig just på denna punkt.
    Dessutom är det så mycket som är snurrigt i mitt liv just nu att det gott kan hända att jag om några månader dömer ut allt jag skriver just nu och börjar om på nytt.
    Hur går det själv ? Du har ju börjat jobba igen förstod jag, så kanske har du svårt att kapa dig tiden till skrivandet ? Hur som helst så tror jag absolut på framgång för dig och din story så ge inte upp !!! Kram

    • Jag tror på vidskeplighet så håll texten för dig själv så länge du bara kan. Om du vill brainstorma runt ämne eller annat så är det bara att säga till.
      Jag förstår att det är lite stormigt i ditt liv. Vem vet, du kanske skriver det bästa någonsin just nu. Du ser det bara inte med dina stormiga ögon mitt uppe i det. Lycka till med allt!
      Jo, är på plats på jobbet igen och försöker skriva, plugga och jobba i lika mängder men det är svårt. Det där livspusslet liksom. Tack för att du tror på min historia. Det känns skönt när det vacklar under fötterna. Det ska bara gå!
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: