Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Dagen då huset brann ned

Just nu är det ganska så precis ett år sedan jag och Lilla Hjärtat stod och såg på när en massa brandmän försökte rädda vårt hus som uppslukades av stora vilda eldsflammor. Hur mycket vatten de än sprutade och hur mycket de än försökte så brann det timmerbyggda huset ned till grunden. Det enda som fanns kvar dagen efter var en halv vägg och några eldfasta fat.

Det är en konstig känsla det där. Att befinna sig mitt uppe i verklighetens stormöga. Se vad som sker framför en men vara oförmögen att ta in det. Upptäcka vad man är för slags människa i just den chock- och krissituationen.

Själv är jag fatalist. Det som sker det sker och man kan inte göra annat än acceptera det och gå vidare. Jag såg huset brinna ned, inga var skadade, bara sakerna försvann, en väldig massa jobb för att bygga upp igen, och igen, inga var skadade. Brandmännen var på plats och de gjorde allt de bara kunde. Vad viktigast vad, hela släkten var på plats. Mitt i all bostadslöshet visste jag, och vi andra i familjen, att boende för natten inte var ett problem. Inte heller att låna kläder. Eller en sådan enkel sak som tandborste och tandkräm. Allt var borta. Jag visste också att vi var runt 15 personer som skulle sitta runt frukostbordet och prata om huset, minnen och vad som nu ska hända. Allt bara släktingar som vet vad huset betydde för oss. Det är sådant jag fokuserar på i en krissituation. Räkna in fåren och gör sedan allt för att underlätta. Skämta om det är det som behövs, men bryt inte ihop. Det har man tid med sedan.

Jag vill inte tänka på, ens idag, vad som kunde ha hänt. Branden hade kunnat starta när alla sov. När Lilla Hjärtat låg i sovrummet längst bort från dörren. När jag tänker på det får jag en stor klump i magen av skräck och panik så jag väljer att stänga den dörren ett litet tag till. Det och att krama om mina barn en extra gång. Alla tänk-om är inte alltid bra för hjärtat…

Vad jag inte visste innan branden, och vad jag gladde mig enormt åt, var förståelsen att vårt hus inte alls bara betydde något och mycket för min närmaste familj utan även för hela släkten. Genom min mor hade huset blivit den naturliga samlingsplatsen för korvgrillningar, middagar och elvakaffet. Det är dit man har gått då man vill ha en liten pratstund eller på andra vis underhållas. Idag springer barnen mellan gårdarna och som oftast hamnar de hos oss. Man visste aldrig om det var fem till middag eller femton. En utmaning, ja visst, men en trevlig sådan. Huset har varit en liten oas bakom träden framför fältet. Vi har bott trångt och litet, men varmt och hjärtligt. Vi har haft inga som helst bekvämligheter men mor dukar lätt upp middag av trerätterslaget utan att blinka. För att sedan stå och diska i tre timmar.

Allt det är nu borta. Inte platsen. inte minnena. Inte människorna, men möjligheten.

Huset brann samma helg som morfar, världens coolaste, fyllde 100 år. Det var en utmaning att se huset brinna ned ena dagen, för att sedan växla om och hålla stora fest för hundraåringen. Eller, frågan är, om inte festen blev så otroligt lyckad på alla fronter för att man just upplevt livets berg-och-dalbana och insett det stora. Att ingen blev skadad i branden och vi nu ska fira vår morfar som är själva klistret i vår stora familj.

Det och Roland Cedermark. Men mer om det imorgon.

Annonser

Single Post Navigation

3 thoughts on “Dagen då huset brann ned

  1. Oj, så dramatiskt. Och så fint skrivet. Och så fint att ni hade så bra stöd från nära och kära.

    • Tack! Det var hela behållningen av branden. Att på riktigt veta hur mycket det betyder med nära och kära. Och hur osjälviskt de ställer upp. Att idag tänka sig att denna plats bara är en gräsplätt (eller snöhög just nu) är lite för övermäktigt att ta in. Meen. Inga blev skadade. Det betyder allt.

  2. Pingback: När huset brann ned och tog dominospelet med sig « Kusiin Vitamin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: