Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Det farligaste jag har gjort!

För ovanlighetens skull vaknade lillfisen tidigt idag, redan kl 5. Jag är ju annars en bortskämd mamma som har en bebbe som sover helt fram till 4-5 tiden, äter och sover vidare till åttasnåret. Men idag ville hon alltså upp och leka kl 5. Fine, den är jag med på så vi smög upp och roade oss tillsammans i ungefär en halvtimme. Då blev hon trött och ville sova igen. Det kunde inte jag så istället för att vika tvätt och plocka ur diskmaskinen landade jag i soffan framför tv’n. Fastnade för ett dokumentärprogram om extremsportare. Ni vet, sådana som kastar sig utför stupbranta berg med skidor på fötterna och fallskärm på ryggen. Och andra som surfar i Nordnorge – i 40 minusgrader osv. Hur som helst, jag blev totalt fascinerad. Tänk att stå vid ett stup och tänka ”jag kan dö av detta, men jag väljer att göra det ändå”. Bara för att njutningen är så stor! Det fick mig att tänka på mina egna erfarenheter inom det området. Vad är det farligaste jag har gjort? Vilka risker har jag tagit? Jag hoppade över en bäck en gång – med forsande vatten under! Första gången jag åkte slalom, 12 år gammal var på ett par antika skidor i Olympiabacken i Åre. Jag var skräckslagen och en fara för de andra i backen. Sedan dess har jag inte varit så begejstrad för alpin åkning, När jag tränade ishockey skulle vi hoppa över en klubba som låg på tvärs över ett par koner. Låter inte ett dugg farligt men hindret stod på isen och vi skulle ha skridskorna på. Jag var megastolt när jag klarade det! Eller den gången när kusinen och jag skulle paddla kajak när vi gick på idrottskolan i Södertälje (minns du mina mardrömmar nätterna innan?!). Herregud vilka spagettiben jag hade när jag klev ner i kajaken. Och så kom det där enorma fartyget förbi och skapade megavågor på vattnet (det var säkert bara en roddbåt som seglade förbi men det kändes som värsta Finlandsfärjan. Minst). Köra bil på vintern är i allafall en extremsport för en sån som mig och efter avåkningen för ett par veckor sedan har min rädsla för isiga vägar inte blivit mindre direkt. En av mina värsta upplevelser ever var när jag och min man var på San Torini sommaren 2005 . Jag var gravid och satt bak på en vespa vi hyrt. Min man körde och tårarna rann nerför mina kinder när vi åkte omkring på bergsvägarna – i 15 km/tim. Jag hade dödsångest. Jag lovar.

Av detta kan man ju snabbt dra slutsatsen att jag nog inte är så där modig och farlig som gärna skulle önska att jag var. Däremot är jag extremt rädd för många saker; höga hastigheter, höjder, djupt vatten, fladdermöss, spindlar och sist men inte minst dammråttor! Min man har rest jorden runt och hoppat bungy jump, drakseglat (eller vad det heter) och andra coola saker. Han kan berätta en massa farliga historier för våra barn medans jag kan stoltsera med att jag minsann har åkt berg-och dalbanan på Liseberg. Två gånger!!  Ja, jag vet inte. Skulle ju bara vilja vara lite spännande, kunna skriva en underhållande och fascinerande självbiografi på ålderns höst. Men vad ska det stå i den. ”Mina klasskamrater hoppade från 3-ans svikt när vi var i simhallen, några hoppade till och med från 10:an. Jag vågade inte ens hoppa från kanten.”

Kanske inte det bästa sättet att starta helgen på – att inse att man är en feg liten lort (som Skorpan skulle ha sagt). Tur att jag har tre aktiva barn som kan hålla sådana tankar på avstånd ett tag!

Trevlig helg på er alla!

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Det farligaste jag har gjort!

  1. HA! Du är ingen feg liten lort. Då skaffar man sig inte tre barn och tror man ska överleva både graviditet, förlossning och hela vägen upp till deras 18-årsdag. Så det så!
    Alla är inte skapade att klättra i berg eller hoppa ut för byggnader (lite roligt, för jag såg faktiskt samma program i morse, då med Lilleman på armen). Hur skulle världen då se ut? Vad skulle barnen få för världsbild.
    Mitt motto är att göra en ny sak varje år. Jag skulle på något vis önska att det var tex bungy jump, men det finns ju inte en chans i världen att jag utsätter mig för något sådant. Istället lägger jag nivån på andra sätt för att utmana mig själv. Det kan vara att gå på ett föräldrarmöte (jag hatar verkligen sådant) eller besöka ett nytt ställe (rätt lätt dock med det jobb jag har). Helst sådana saker som ny kurs eller aktivitet.
    Om jag minns paddlingen? Hej och hå, den glömmer jag inte i första taget! Men grejen är, du gjorde det! Du hade alla chanser att vägra. Du hade mardrömmar i nätter innan. Du var blev av nervositet, men inte ett ljud. Du satte i dig i kajaken och ut på strömmen.
    Så inte är du någon feg liten lort heller! Det ligger bara inne i dig och rotar runt.
    Heja dig!

  2. Tack du kära kusin, du vet hur man muntrar upp en på bästa sätt. Jag vet att jag tagit andra former för risker i livet men det vore ju bara lite cool att ha några häftiga historier att dra fram ur rockärmen vid lämpliga tillfällen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: