Respons från ytterligare en testläsare
Testläsare nummer två har hört av sig. Väldigt detaljerat och engagerat. Som alltid är jag otroligt tacksam för att någon tar sig tid att läsa om mina karaktärer. Mitt hittapå, liksom. Att de sedan tar sig tid att komma med kommentarer. Jag har inte ord.
Men, det hade testläsare nummer två. En hel mängd med ord faktiskt. Här kommer en del av dem:
Först vill jag ge dig en eloge för den berättarglädje som du besitter – som läsare riktigt känner man hur dina fingrar dansat på tangentbordet. Jag tycker att du har grunden för en bra berättelse men jag tror att du måste döda ett antal älsklingar och ta dig en ordentlig funderare på VAD det är är du vill berätta. Som det är nu spretar berättelsen åt olika håll: är den en road-movie i romanform? Är det en relationsroman? Är det en utvecklingsroman? Är det en kärleksroman?
Hur skulle du själv beskriva den?
Det finns även ett dramatiskt problem i manuset. Egentligen händer det inte så mycket i det. Inga utmaningar, inga konflikter, inga katastrofer, inga svåra inre resor. Visst, det strular till sig mellan Nate och Ingrid men det känns aldrig som att det är på liv och död. Som läsare vill man att det ska vara det! Man vill skratta, flämta, gråta, darra av skräck. Man vill KÄNNA. För att lyckas med det måste författaren ösa på, göra berättelsen larger than life. Karaktärerna ska plågas ordentligt, stöta på hinder och motstånd – såväl yttre som inre. Tänk på hur du själv reagerar när du läser en roman som fångat dig …
Dialogerna är bra tycker jag, men de är många och långa. Driver de berättelsen framåt? Fyller allt som sägs en funktion eller är det mer ett sätt att dryga ut sidorna?
Du har gjort stora framsteg när det gäller gestaltningen. Bra!
Som sagt. Som testläsaren själv poängterade var det helt okej att sura ett par veckor bara man sedan kavlade upp ärmarna och rodde hela projektet i hamn. På tisdag ska jag träffa min lektör. Efter det kommer jag definitivt sura i x antal veckor. Inte nämna något om mitt skrivande här på bloggen. Bara sura sura sura.
Och sedan kavla upp ärmarna.
Låter bra!
Du är positiv du! Tack för igår. Var väldigt trevligt att ses. Och lite enklare att hitta fram när man är två. Hem fick jag sällskap av Skrivarvision som ledde vägen. Smidigt med ledsagare när kusinen från landet besöker storstaden.