Kusiin Vitamin

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker

Dagen jag släppte sargen!

Jag erkänner utan minsta skam i kroppen. Jag är en hönsmamma. Tycker det är jobbigt när barnen inte springer runt benen på mig. Helt enkelt för att jag vet var jag har dem. Hela tiden. Det där med att lämna på skola och dagis eller hos kompisar är något jag förtränger. Tänker inte på att jag inte har koll, för då blir det jobbigt.

Äldsta sonen, sju år gammal, vill gärna gå själv till och från skolan. Det är cirka 500 meter, villaväg. Jag säger nej, nej, nej. Så kom den dagen då alla var sjuka hemma och jag inte ville riva upp två febriga ungar ur sängen. Då fick han gå själv.

Jag stod bakom gardinen och spanade. Naturligtvis gick det bra. Nu vill han ha en egen nyckel hem.

Så jag tänkte att jag måste spotta upp mig lite. Häromdagen tog jag mod till mig och lämnade sjuåringen och sexåringen ensamma hemma. I en kvart. Det var inte lätt. Det var svårt. Och jag var nervös, stressig och stirrig. Jag hade förmanat dem att gå till grannen ifall det blev läskigt. Och att aldrig öppna dörren för någon. Och att ringa om det var något.

Tills de stönade, slog sig för pannan och sände iväg mig.

Men naturligtvis gick det bra. De tittade på teve. Kompisar hela tiden.

Så då gjorde jag det andra helt oerhörda. Jag var på ridningen med Lilleman, tre år gammal. Han har ridit i snart ett år och bara störtgillar det. Själv är jag inte helt begeistrad. Tänderna är stora och hovarna alldeles för hårda för att jag ska känna mig trygg. Men vad gör man inte för sina barn…

Där, mitt i ridstallet slog det mig. Alla andra lät sina barn gå runt själv med hästen medan jag går tätt intill med grimskaftet. Så jag släppte. Mitt i traven. Släppte det krampaktiga greppet jag alltid har om Lillemans lår så han inte ska glida av den stora hästen. Jag släppte och såg rätt fram. Tänkte att jag hörde ifall han damp ner i marken.

Men naturligtvis gick det bra. Naturligtvis var han jätteduktig, hade balansen och det var ”jeetejoligt”. Naturligtvis.

Jag måste släppa sargen lite oftare. För mina barns skull.

Nu ändrar jag blogg till Eva Ludvigsen

Det var svårt, det var trist och det var sju bedrövelser. Det här med att ändra namn och byta blogg. Jag vet inte varför det satt så hårt inne.

Men nu är det champagnekorkar i taket och jubeltoner hos alla. Jag går nu officiellt över till

evaludvigsen.wordpress.com

Där kan ni fortsätta följa alla mina tankar runt skrivandet, följa hur manuset ”Här och Nu” får plats ute bland boklådorna och hur det nu går för Lova och Chris. För att inte tala om den fantastiska ungvuxenromanen.

Den här bloggen blir kvar som ett minne, ett arkiv. En glunt in i det förflutna.

Häng med på min resa in i framtiden!

För alla er som är kvar på Bokmässan

Detta har jag hunnit idag:
1. Vaknat utan huvudvärk
2. Städat alla barnens rum
3. Slängt/skänkt bort alla (nästan) barnens leksaker
4. Möblerat om hos Lilleman
5. Grävt fram en större säng till Lilleman samt satt ut spjälsäng till försäljning
6. Tvättat tre maskiner
7. Lagt ut torktumlare till försäljning
8. Ordnat med mat för veckan
9. Inte duschat. Än..
Jag sade inte att det roligt. Inte särskilt glammugt. Bara effektivt och härdande. Ni har med säkerhet väldigt mycket roligare.
Fast det är rent hos mig.. Nu, duschen!

Redo för Bokmässan 2013

Men först, hotellfrukost.

20130927-075025.jpg

För alla som väntar med spänning

Jag har landat i Sverige nu. Sitter med mitt handbagage i gaten och vill mest sova.
Säng eller Park. Det är den stora frågan…

Håll tummarna för bokmässan!

I denna sekund befinner jag mig i luften på väg från Barcelona till Sverige. Där ska jag byta flyg och bege mig mot en 24-timmarstripp till Bokmässan.

Jag har aldrig varit på Bokmässan men har alltid velat åka. Nu har jag chansen. Och ska dessutom få ha ett litet event tillsammans med de eminenta kollegorna från Debutantbloggen.

Håll nu alla tummarna för att jag hinner med min flight. Håll alla tummar ni bara har! Tack!

Ses vi i vimlet?

Signering flyttad

Lördagens signering är flyttad på grund av sjukdom. Vi tar nya tag i november. Då ska vi sälja pocketen så det ryker från pennan!

En bokhandlare ringde…

… Och berättade att hon gillar min bok. Gillade drivet, språket och handlingen.
Jag gillar bokhandlare!

Var signerar jag i veckan?

Läs mer på Debutantbloggen och kom sedan förbi! Det vore väldigt roligt att ses och få signera en liten kråka på en Lova.

Min fantastiska kusin..

… Tecknade av barnen och gav till min mor i födelsedagspresent.
Höll ögonen öppna för denna talang. Ni lär höra mer av henne i framtiden!

20130921-105804.jpg

Post Navigation

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 469 andra följare